Påbörja fertilitetsutredning. Tips? Hur går det till m.m

Min mens kom som ett brev på posten 14 dagar efter ovitrelle sprutan!! Nu går man på ny kur Letrozol och CD 12 ultraljud för att kolla äggen!!

Hoppas hoppas det funkar nu!!

Gällande stress! Kan det påverka mycket? En del säger att det absolut inte gör det med andra menar på att det visst gör det. Hmm...

Vad skönt! Så viktigt att få en bra bm! Fick inte din partner lämna blodprov? Det fick min, testade för allt möjligt. Nu är iofs vi båda blodgivare och vet redan att vi inte har hiv och allt sådant då vi testats för det där :)

Vi båda blev även testade för klamydia, så tyckte dem ändå var ganska noggranna.

Men nu är det minsann i rullning!!

Min sa att hon hoppades att jag redan slutat med testerna, haha. Hon trodde även jag hade regelbunden äl då allt tyder på det. Jag har testat ibland, och tempat lite med, men nu är det helt slut med det! :)

Håller med dig om det mentala, men tror att det undermedvetet nog kan stressa kring äl. Sen är det ju såklart skönt att veta att mensen är på väg, men ja, svår avvägning... Brukar du stressas av det? Min tyckte absolut jag skulle sluta med det.

Åh, vet känslan, blir likadan av min pms. Hoppas din mens inte kommer, men gör den det så fortsätter vi kämpa. Jag bruka säga till mig själv att det är ok att bryta ihop efter bim, sen tagga igång igen och kämpa vidare.

Vet helt ärligt inte när jag har bim, haha! Har hållit mig från alla appar helt sen vi var på vårt besök, och jag fick min mens då på den dagen. Ganska säker på att jag har äl nu i dagarna, och vi ska iväg tors-sön, så får väl se vad vi lyckas få till :P

Så kom mensen , två dagar senare än väntat så tankarna om graviditet hann börja och suddades bort lika fort....

Men ringde till kliniken jag går till och fick tid för spolning nästa fredag 16/10 på cykel dag 11. Så får man hålla tummarna att det går bra.

Åh, vad tråkigt. Typiskt liksom. Det blir ju så att man börjar hoppas och blir glad även om man försöker att inte springa iväg i tankarna men det är så svårt att begränsa.. Då får man deppa ihop när mensen kommer och sen ladda om igen.

Skönt att du fick tid för spolning snabbt!! Jag håller tummarna!

Hur länge har ni försökt?

Nej, min sambo behövde inte lämna blodprov och det lät inte som att han skulle få göra det. Kanske efter hans spermaprov, men inte innan.

Ja, nu är det på rull, och det är skönt! Men allt känns ändå såå långt borta på något sätt.

Okej, så dom sa samma till dig med äl-tester och så. Jag upplever inte att resten stressar mig. Men min bm sa ?Du vet när du har äl. Du vet?. Och till viss del har hon väl rätt för jag brukar bara behöva testa en dag och den dagen får jag alltid glad gubbe, så jag vet väl egentligen men testen är ändå en trygghet för att då vet jag exakt vilken dag mensen kommer sen. Men Jag har bestämt mig för att lyssna på bm och köra utan testen denna månad iaf.

Mensen kom i tisdags, men jag kände mig faktiskt helt okej. Såklart lite besviken men hade inte väntat mig så mycket annat.

Nu inväntar vi med spänning kallelse till läkaren inom tre månader men jag hoppas det går fortare än så. Tre månader går ju fort men blir ändå deppig när jag tänker på all väntetid som blir hela tiden. Mitt tålamod är kanske inte det bästa, haha.

Hoppas ni får till det någon gång under äl även fast ni ska iväg! Jag håller tummarna för er!

Ja nu har jag iaf spolningen att se ? framemot? har läst om många som lyckas efter spolningen så får hoppas på att man är en av dom :)

Vi är inne på vårat 15:e försök nu så börjar bli lite påfrestande nu att inget hände :/ hur länge har ni försökt?

Ja, jag har också läst det! Håller verkligen tummarna för att det är eran tur nu!

Okej. Vi är inne på vårt 13:e eller 14:e försök, vi började i augusti förra året. Ja, jag förstår. För oss har det inte hänt något, alltså vi har inte fått något plus alls, och det har satt igång tankeverksamheten hos oss båda här hemma.. Det känns iaf skönt att ha påbörjat utredning nu men just nu så väntar vi på att jag ska få tid för undersökning och att min sambo ska få lämna spermaprov. Så tiden går ohyggligt långsamt!!

Har ni berättat för någon i er omgivning att ni försöker bli gravida/gör utredning?

Nä samma här, månad ut och in ingenting!! Min sambo har en dotter sen innan så jag känner väldigt mkt till och från att det är mig det är fel på. Men undersökningarna vi gjort visar än så länge att det inte finns några fel. Och då tänker jag att tänka om vi inte är ett dug kompatibla med varandra då?!? Vad sker då?

Jag har berättat lite för min mamma och sen vet två kollegor. Men har inga vänner att prata om det med. Min närmaste är för upptagen med sitt just nu att det känns som att hon inte bryr sig!! Min sambo vill bara prata om det med mig och känner att det är för privat för att prata om det till andra.. har ni pratat om det till andra?