Jag beklagar sorgen. Din mamma finns kvar genom dig. Hela du, med allt det du är, är en del av din mamma som finns kvar. Saker du gör som hon brukade göra, saker du säger som hon brukade säga. På så vis kommer hon alltid att vara med dig.
När jag var i mammas lägenhet och rensade, satte sig en skogsduva och tittade rakt in på mig. De var mammas favoritfåglar. Jag hittade mynt och fjädrar av olika slag. Klockslaget 11.11 har visat sig ofta den senaste tiden. Tecken, vill jag tro. Men jag saknar så att prata med henne. Önskar att jag fick uppleva en sån där dröm jag hört flera har upplevt, där de får höra att den som gått bort har det bra. Som lämnar en med en känsla av lugn och glädje.
Har drömt om mamma två gånger. I den ena drömmen kom hon tillbaka, sa att de misstagit sig och att hon inte alls dött, men att hon bara kunde stanna ett litet tag sen måste hon gå igen. Den andra drömmen, där var hon frisk och stark och så lycklig över att hon orkade saker igen. Hon planerade att köpa en hund att gå i skogen med, men jag visste att hon var död. När jag talade om det för henne blev hon så ledsen.
Bägge drömmarna har lämnat mig med en känsla av sorg och frustration...