Vi som jobbar inom barnomsorg det här stör vi oss på ;)
Vet att det är extremt mycket klagotrådar på familjeliv angående förskolan och personalen så tänkte röra om i grytan och skapa en tråd utifrån personalens perspektiv. Fyll gärna på om ni kommer på något!
Den här tråden ska gärna tas med en nypa salt och är mer till för att ventilera saker som ofta händer mig i mitt jobb som fsk, absolut inget hat eller kritik mot föräldrar!
Iallafall här kommer min lista på saker jag kan störa mig/bli irriterad/förundra mig över vad ni nu vill kalla det:
?föräldrar som under Corona lämnar snuviga och ofta febriga barn på förskolan som sedan påstår att ?Lisa inte alls var snuvig imorse? jo men eller hur det måste kommit så fort hon steg in genom dörren imorse. Dessutom också ofta jobbigt för barnet som är alldeles för hängig och ynkligt för att vara på förskolan och oftast vill hem till mamma/pappa.
? När vi smsar och ringer en föräldrar för att skicka hem ett sjukt barn tidigt på förmiddagen utan svar och föräldern sen vid hämtning säger att den inte hunnit kolla mobilen under hela dagen och därför inte hämtat sitt sjuka barn. Absolut trovärdigt att en vuxen person med kontorsjobb inte kollar sin mobil under 8 timmar i dagens samhälle.
?föräldrar som inte namnger plagg, gärna dyra plagg dessutom och sedan blir skitsura på oss när plagget är borta. Detta är dessutom ett vanligt fenomen bland de minsta barnen som ofta inte ens har koll på hur sina egna kläder ser ut. Generellt att ha dyra kläder på förskolan och sedan bli förvånad och sur när de försvinner eller blir nedfläckade är extremt vanligt.
? föräldrar som konstant kommer sent vid hämtning, då iallafall min fsk sätter in personal utifrån hur många barn som är kvar på eftermiddagen gör det att vi ofta blir underbemannade, inte ovanligt att jag varit kvar ensam med 7-9 barn när det egentligen skulle varit 3 vilket inte bara är stressigt utan även kan medföra säkerhetsrisker när jag själv tex ska gå iväg för att byta blöja på ett barn. Ni kanske tror att en halvtimme dit och hit inte gör någon skillnad för oss men tänk att ofta är det inte bara du som resonerar så och plötsligt står man kvar med massa barn som skulle gått hem och alldeles för lite personal.
? föräldrar som blåser upp extremt små incidenter och gärna kräva möte med högsta rektorn och flera pedagoger för att Kalle 3 år blev ?mordhotad? av Oskar 3 år (egentligen blev de osams över kritor vid ritstunden och pedagogen har redan rett ut problemet) absolut att vi tar tag i konflikter och gärna pratar med föräldrar men vid mindre vardags incidenter räcker det att ta det via telefonen eller i samband med hämtning. Att kräva möte med flera i personalen och gärna föräldrar till andra barnet är inte bara överdriver utan tar också tid från vårt andra arbete och viktigare frågor såsom barns utveckling, verksamheten och personalfrågor.
? föräldrar med barn med diagnoser som tycker att diagnosen ska få ursäkta precis allt typ av beteende. ?Det gör inget att Albin slåss, bits och slår personalen han har ju faktiskt en diagnos?. Absolut att diagnoser medför problematik och vissa beteendemönster men det gör inte att vi kan låta Albin komma undan med att slå och bita sina kompisar tills de gråter och dalta med honom. Föräldrarna blir gärna också sura över att vi sagt till Albin på skarpen och tycker att vi ska vara mer försiktiga för ?Albin blir ju ledsen?.
? föräldrar som absolut inte kan se sitt egna barns delaktighet i bråk. Deras barn är alltid offer än vad som händer och de vägrar tro att deras barn faktiskt också var med och slogs eller retades.
?föräldrar som kommer med yngre syskon och vill att vi ska hålla i deras bebis så att de kan gå in och ta saker på hyllan. (Vi har ju inte tillräckligt med barn att hålla reda på liksom ;))
Nu kanske det här låter som världens klagotråd men vill verkligen förklara att man faktiskt blir trött på sånt här när det händer gång på gång på gång även om man älskar sitt jobb hur mycket som helst.
Fyll gärna på!