• Anonym (Vill hjälpa.)

    En person som alltid hamnar i drama och konflikter?

    Min sambo är enligt mig världens mest underbara tjej. Jag älskar henne, mitt barn älskar henne och skall jag någon gång ha fler barn vill jag att hon skall vara mamma till det. Hoppas att hon blir min fru en dag. Hon är snäll, rolig, temperamentsfull (men inte på ett dåligt sätt), spontan, jättesnygg och helt underbar.

    Det här känns lite som jag sviker den jag älskar eller snackar skit om henne, men jag behöver hjälp för jag vill hjälpa henne. Min dotter älskar henne, jag älskar henne, men jag tror hon har en annan sida med.

    Hon hamnar ofta i konflikt med folk. Kollegor, vänner, sina egna föräldrar. Jag ser inte vad hon gör för fel, men när tom. hennes mamma sagt åt mig att om någon hamnar i konstant konflikt med alla andra, så är det inte alla andra det är fel på. Lite kryptiskt...men jag kan inte se "felet".

    Hon kommer hem ledsen från jobbet, hon byter ofta avdelning hon jobbar på, eller till motsvarande jobb på annat ställe för att slippa bråk men hamnar i nya. Skär sig aldrig med vårdtagarna men alltid med andra i personalgruppen. Speciellt kvinnor, kanske hade vart med män med men det jobbar få män i det jobbet. Det blir bråk om scheman, min sambo är lite perfektionist av sig och säger ifrån när hon tycker någon slarvar eller försöker bestämma vilket kan orsaka en del? Men det är någon månad med nya kollegor sedan kommer hon hem ledsen för att det har vart bråk.

    Mina vänner gillar henne, tycker hon är rolig, smart osv. så det verkar mest gälla andra kvinnor. Min dotter går dock jättebra. Hon hamnar i bråk med sin mamma, sina systrar, de få vänner hon har rätt ofta. Hon säger vad hon tycker, tex. om någon har fel, eller betett sig dåligt, tex. om hennes mamma säger något elakt om hennes pappa så påpekar hon att pappa har rätt om hon tycker pappa har rätt istället för att hålla med, just det kanske är orsaken till många bråk. Hon moraliserar kanske en del? Vid tex. ett tillfälle när en väninna bedrog sin man och berättade om sin "lover" så blev hon väldigt kritisk istället för som de andra att "heja på". Då blev det väldig osämja, och hon var dömande och kritisk satt på hög häst osv.

    Men hon säger mest vad hon tycker som jag ser det, och det är en positiv egenskap, jag är själv rätt feg av mig och ser upp till henne för det, men det skär sig väldigt ofta spec. på hennes jobb.

    Någon slags diagnos? Hur kan jag hjälpa henne att hamna i färre konflikter?   

  • Svar på tråden En person som alltid hamnar i drama och konflikter?
  • Anonym (Amanda)
    Anonym (Ingen gillar) skrev 2020-09-13 23:45:43 följande:

    Vad lustigt att så många verkar tro att det skulle vara bra för denna person att byta till en mindre kvinnodominerad bransch. Knappast troligt att hennes sätt att dela ut kritik skulle uppskattas av män heller.

    Jag har jobbat i nästan helt kvinnodominerad bransch, förskola, och en motpol på andra sidan, fraktfartyg. Kan säga att personer som tycker att de själva alltid vet bäst och gärna talar om det för alla är inte uppskattade varken av kvinnor eller män.


    Själv jobbar jag i en mansdominerad akademiker-branch och kan på rak arm komma på flera kollegor som har (som jag uppfattar det) TS flickväns raka sätt med mer extrema exempel än de han återger, både män och kvinnor. I vissa miljöer är det högre tolerans för sånt helt enkelt.
  • Anonym (ensidigt)

    Jag får nog hålla med mamman här. Om det alltid blir konflikter är det inte alla andra som bär skulden till det.

    Jag tror nog inte att din tjej är någon klassisk dramaqueen om hon blir ledsen och tycker det är jobbigt med oroligheterna. Men lite klassiskt tunnelseende har hon säkerligen.

    Den gemensamma linjen i situationerna du beskriver är att din tjej tar sig tolkningsföreträde i alla sammanhang. Hon har rätt, vet bäst och informerar omgivningen om det, och släpper det inte förrän de sagt att hon har rätt och gör som hon vill.

    Där man delar hennes värdering är det lättare att se det som positivt, en rakryggad tjej som kritiserar moraliskt förkastligt beteende som otrohet (konstiga vänner hon har som talar öppet om sådant beteende för övrigt) och skitsnack.
    Du som älskande sambo uppskattar henne och hennes goda sidor, hör bara hennes version av saken och köper hennes bild av vad som sagts och gjorts rakt av gissar jag. Och så länge du håller henne högt och håller med om allt hon tycker så drabbas du inte själv av hennes negativa sidor.

    Men jag har haft arbetskamrater som hon - som väl är inte många - och de kan vara ganska outhärdliga. Jo, de menar väl, men har man ingen chefsposition har man inte mandat att hålla på och bossa med arbetskamraterna och för att vara ärlig är de här personerna sällan så duktiga som de själva tror. Ofta saknar de i stället bakgrundskunskap om besluten och inom området. Det är personer som kritiserar hur gympersonalen sköter maskinerna, hur arbetskamraterna sköter flexen, hur chefen sköter chefandet (såvida chefen inte sitter på piedetal fortfarande), hur allmänheten sköter sig på gator och torg, hur grannar sköter sina tomter etc etc.

    Det måste vara mycket slitsamt för personen själv men det är också oerhört energikrävande med personer som återkommande vill bestämma över arbetskamrater och tjatar om samma saker som de tycker sköts dåligt (inte sällan detaljer långt från arbetets kärnområden), klagar på beslut och chefer eller slösar arbetstid på att kontrollera om andra gjort "rätt". I sak kan de ha rätt och de kan ha fel, men oavsett är deras agerande dränerande. Jag har till och med varit med om en kvinna som hittade på egna rutiner som hon tyckte var bättre, så att övriga sedan inte hittade nödvändiga handlingar när de behövdes. I normala fall lyfter man förslag till arbetsgrupp eller till chef och sedan följer man vad som beslutas utan vidare tjafs, vare sig man håller med eller ej (eller byter jobb) och känns förslagen fortfarande viktiga kan man lyfta dem om något år igen.

    Sedan har vi den svartvita indelningen den här typen av personer ofta gör. De åsikter de utan filter häver ur sig så fort de får en tanke uppfattar de som "ärlighet", där omgivningen kan se impulsstyrda personer som saknar social kompetens . Att inte göra just detta uppfattar de som "oärlighet". Omgivningen däremot kan uppfatta sådant beteende (hålla en lägre profil, hålla sig mer neutral välja sina strider och hur man uttrycker sig) som normal hyfs. 

    Av ditt ordval framgår att du köper din sambos tolkning av de här situationerna, rentav beundrar hennes agerande. Men om hon nu ideligen får problem pga detta vore det nog bra för henne att, om hon har kapaciteten att göra det, reflektera över både sitt tankemönster och handlande (och chansen för det minskar nog om hon får ständig stöttning av dig, om inte någon annan, att hon gör rätt. ) Annars  tror jag att hon om några år är en god kandidat till rättshaverist.

    Man måste inte stå på språng redo att /re/agera. Jo, mammans kommentar om pappan var kanske dum, men om mamman skulle ventilera tillfällig irritation på det sättet någon gång (något hon själv förmodligen glömt en stund senare), är det nödvändigt att ta strid om det? Och känner man behov av att lyfta att man själv tycker det är obehagligt med nedsättande kommentarer så går det att göra i lugnare sammanhang och med lugna ord.

    Har din tjej några egna intressen där hon får utlopp för sin energi och som ger henne påfyllning där hon om möjligt inte behöver lägga energi på om andra gör "fel"?

  • Martina1970
    Steven01 skrev 2020-09-13 21:29:07 följande:

    Min uppfattning är att faktiskt dom flesta kvinnor har som hobby att dra igång och underhålla drama och olika konflikter. Man märker detta själv att om det är för bra och lugnt kan hon dra igång nån larvig konflikt bara för att dom har tråkigt.

    Ja kvinnor erkänn att även ni håller på så här.


    Hahah, nädu, kommer aldrig erkänna något som inte är sant. Vare sig jag eller de jag umgås med är något för drama och konflikter. Vi behöver inte sådant för att ha kul, varken i våra kompisförhållanden eller ev. partnerförhållanden. Skulle tippa på att du är väldigt ung.....
  • Anonym (Jjjjj)

    Jag känner också.personer som beklagar sig över andra, dom har vänner som blockar dom, kollegor som avskyr dom, tjafs i vad det än gäller. Så förstår dom inte varför, KAN problemet faktist ligga hos dom??? Har dom aldrig tänkt den tanken? Så dumma!!

  • Anonym (Jjjjj)

    Säg som det är, på ett mer ödmjukt sätt. Hon måste skaffa sig självinsikt, dom flesta hamnar faktist inte i konflikt med alla.

  • Anonym (Social kompetens)
    Anonym (Vill hjälpa.) skrev 2020-09-13 15:07:25 följande:

    Min sambo är enligt mig världens mest underbara tjej. Jag älskar henne, mitt barn älskar henne och skall jag någon gång ha fler barn vill jag att hon skall vara mamma till det. Hoppas att hon blir min fru en dag. Hon är snäll, rolig, temperamentsfull (men inte på ett dåligt sätt), spontan, jättesnygg och helt underbar.

    Det här känns lite som jag sviker den jag älskar eller snackar skit om henne, men jag behöver hjälp för jag vill hjälpa henne. Min dotter älskar henne, jag älskar henne, men jag tror hon har en annan sida med.

    Hon hamnar ofta i konflikt med folk. Kollegor, vänner, sina egna föräldrar. Jag ser inte vad hon gör för fel, men när tom. hennes mamma sagt åt mig att om någon hamnar i konstant konflikt med alla andra, så är det inte alla andra det är fel på. Lite kryptiskt...men jag kan inte se "felet".

    Hon kommer hem ledsen från jobbet, hon byter ofta avdelning hon jobbar på, eller till motsvarande jobb på annat ställe för att slippa bråk men hamnar i nya. Skär sig aldrig med vårdtagarna men alltid med andra i personalgruppen. Speciellt kvinnor, kanske hade vart med män med men det jobbar få män i det jobbet. Det blir bråk om scheman, min sambo är lite perfektionist av sig och säger ifrån när hon tycker någon slarvar eller försöker bestämma vilket kan orsaka en del? Men det är någon månad med nya kollegor sedan kommer hon hem ledsen för att det har vart bråk.

    Mina vänner gillar henne, tycker hon är rolig, smart osv. så det verkar mest gälla andra kvinnor. Min dotter går dock jättebra. Hon hamnar i bråk med sin mamma, sina systrar, de få vänner hon har rätt ofta. Hon säger vad hon tycker, tex. om någon har fel, eller betett sig dåligt, tex. om hennes mamma säger något elakt om hennes pappa så påpekar hon att pappa har rätt om hon tycker pappa har rätt istället för att hålla med, just det kanske är orsaken till många bråk. Hon moraliserar kanske en del? Vid tex. ett tillfälle när en väninna bedrog sin man och berättade om sin "lover" så blev hon väldigt kritisk istället för som de andra att "heja på". Då blev det väldig osämja, och hon var dömande och kritisk satt på hög häst osv.

    Men hon säger mest vad hon tycker som jag ser det, och det är en positiv egenskap, jag är själv rätt feg av mig och ser upp till henne för det, men det skär sig väldigt ofta spec. på hennes jobb.

    Någon slags diagnos? Hur kan jag hjälpa henne att hamna i färre konflikter?   


    Det låter som att din flickvän mer eller mindre helt saknar social kompetens. Hon tycks sakna ?filter? för vad som är lämpligt att säga i olika sammanhang. Vet inte om du kan göra så mycket för att hjälpa henne om hon själv saknar insikt om detta.

    Skulle i alla fall råda dig till att inte skaffa barn med denna kvinna, har ni en bra tillvaro idag med din dotter så låt det stanna.

    Din flickvän skulle antagligen bli osams med alla runt ert barn, pedagoger, lärare, fritidsledare, andra föräldrar..... det låter som en mardröm att ha barn med en socialt inkompetent person om du frågar mig.
  • Anonym (erty)

    Låter som en sån där "snäll" narcissist med noll självinsikt: "jag förstår inte varför folk inte tycker om mig, jag är ju bara snäll och säger åt folk när de gör fel och visar hur de borde göra istället(på mitt sätt)", passiv aggressivitet, ödmjukt skryt, små pikar och massa annat drama.

  • Anonym (sådär)
    Steven01 skrev 2020-09-13 21:29:07 följande:

    Min uppfattning är att faktiskt dom flesta kvinnor har som hobby att dra igång och underhålla drama och olika konflikter. Man märker detta själv att om det är för bra och lugnt kan hon dra igång nån larvig konflikt bara för att dom har tråkigt.
    Ja kvinnor erkänn att även ni håller på så här.


    Känner flera kvinnor som föredrar att jobba med män för att undvika alla dramer och intriger som uppstår på arbetsplatser med kvinnlig majoritet.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (erty) skrev 2020-09-14 11:02:10 följande:

    Låter som en sån där "snäll" narcissist med noll självinsikt: "jag förstår inte varför folk inte tycker om mig, jag är ju bara snäll och säger åt folk när de gör fel och visar hur de borde göra istället(på mitt sätt)", passiv aggressivitet, ödmjukt skryt, små pikar och massa annat drama.


    Så att konstatera att en person ofta hamnar i konflikter är givetvis detsamma som att vara narcissist och kontrollerande?

    Menar du att såna människor inte existerar eller råkar du bara tycka så för att TS partner en kvinna?
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Vill hjälpa.) skrev 2020-09-13 15:07:25 följande:

    Min sambo är enligt mig världens mest underbara tjej. Jag älskar henne, mitt barn älskar henne och skall jag någon gång ha fler barn vill jag att hon skall vara mamma till det. Hoppas att hon blir min fru en dag. Hon är snäll, rolig, temperamentsfull (men inte på ett dåligt sätt), spontan, jättesnygg och helt underbar.

    Det här känns lite som jag sviker den jag älskar eller snackar skit om henne, men jag behöver hjälp för jag vill hjälpa henne. Min dotter älskar henne, jag älskar henne, men jag tror hon har en annan sida med.

    Hon hamnar ofta i konflikt med folk. Kollegor, vänner, sina egna föräldrar. Jag ser inte vad hon gör för fel, men när tom. hennes mamma sagt åt mig att om någon hamnar i konstant konflikt med alla andra, så är det inte alla andra det är fel på. Lite kryptiskt...men jag kan inte se "felet".

    Hon kommer hem ledsen från jobbet, hon byter ofta avdelning hon jobbar på, eller till motsvarande jobb på annat ställe för att slippa bråk men hamnar i nya. Skär sig aldrig med vårdtagarna men alltid med andra i personalgruppen. Speciellt kvinnor, kanske hade vart med män med men det jobbar få män i det jobbet. Det blir bråk om scheman, min sambo är lite perfektionist av sig och säger ifrån när hon tycker någon slarvar eller försöker bestämma vilket kan orsaka en del? Men det är någon månad med nya kollegor sedan kommer hon hem ledsen för att det har vart bråk.

    Mina vänner gillar henne, tycker hon är rolig, smart osv. så det verkar mest gälla andra kvinnor. Min dotter går dock jättebra. Hon hamnar i bråk med sin mamma, sina systrar, de få vänner hon har rätt ofta. Hon säger vad hon tycker, tex. om någon har fel, eller betett sig dåligt, tex. om hennes mamma säger något elakt om hennes pappa så påpekar hon att pappa har rätt om hon tycker pappa har rätt istället för att hålla med, just det kanske är orsaken till många bråk. Hon moraliserar kanske en del? Vid tex. ett tillfälle när en väninna bedrog sin man och berättade om sin "lover" så blev hon väldigt kritisk istället för som de andra att "heja på". Då blev det väldig osämja, och hon var dömande och kritisk satt på hög häst osv.

    Men hon säger mest vad hon tycker som jag ser det, och det är en positiv egenskap, jag är själv rätt feg av mig och ser upp till henne för det, men det skär sig väldigt ofta spec. på hennes jobb.

    Någon slags diagnos? Hur kan jag hjälpa henne att hamna i färre konflikter?   


    Been there, done that och det slutar aldrig väl. Eller rättare sagt, om du inbillar dig att det någonsin kommer förändras så tror du tyvärr fel. Det är ett personlighetsdrag hos henne som ALDRIG kommer förändras. Det som kommer hända är att du kommer prata dig hes och det kommer tjafsas och diskuteras fram och tillbaka i omgångar utan att det leder till någon förändring.

    Så de valen du har är att acceptera henne som hon är och leva med konsekvenserna av det eller dumpa henne. För hur du än gör kommer du förr eller senare bli delaktig i alla dramer hon hamnar i, vissa blir du direkt inblandad i (om hon hamnar i konflikt med någon som påverkar dig), andra indirekt genom att hon beklagar sig/söker medhåll från dig.

    Ett annat alternativ är att ni blir särbos så du (och ditt barn) slipper ta del av konflikterna hon hamnar i.

    Givetvis kommer du inte ta åt dig av det jag skriver utan fortsätta tro att du kan förändra henne till det bättre, dina känslor gör att du tappar objektivitet och tar hennes sida i alla konflikter hon hamnar i, det misstaget gjorde jag med, tog några år innan jag kom till insikt om att mitt liv var mycket enklare och mindre komplicerat utan henne och kunde se saker objektivt. Det kanske inte var alla andra som var dumma mot henne jämt, det kanske var hon som var problemet?
Svar på tråden En person som alltid hamnar i drama och konflikter?