Barn eller ej?
Som rubriken lyder...såklart en jättesvår fråga att resonera kring, men för en rådvill som mig så är jag nyfiken på alla inspel, gärna från er som redan har barn, eller som varit i liknande situation.
Jag 41år och har inga barn, bra jobb och välordnat, ett gott liv.
Träffade min man/kille sent i livet, för ett år sedan ungefär. Han har tre barn Simhallen är en fantastisk pappa till sedan innan och kan tänka sig fler-om jag vill.
En kan tycka att det är sent påtänkt, men då jag hade problem med en sjukdom under de år då man som kvinna enl den förbannade normen ska skaffa barn, så har det, i kombination med något år för mkt som singel inte blivit av. Nu är jag jaghelt fri ifrån sjukdomen.
Jag är så kluven kring det här...å ena sidan som jag tycker att det vore fantastiskt med ett barn, inte mer, så känner jag att det praktiska blir lite hisnande.
Att få ihop vår logistik med övriga barn, som iofs är ganska stora nu....till att vara med i olika aktiviteter där jag lär vara bland de äldre hela tiden....har även endast min pappa kvar i livet, och han är för gammal för att finnas där som delaktig morförälder....min mans föräldrar är iofs desto piggare, och detta spelar kanske inte så stor roll, men att ha ett familjenätverk är ändå lite viktigt och det har inte jag så självklart.
Jag vet inte hur mkt jag ska gå på praktikaliteter kontra lust...och vill jag verkligen så gärna ha barn....det är mest att jag känner att det ändå ngnstans känns liiite vemodigt om det inte skulle bli...
Elaka påhopp från troll, prusiluskor eller Likande undanbedes, jag försöker bara bolla ett litet livssdilemma här, och jag är tacksam för lite hjälp att komma framåt i vad jag vill, skräms nog rätt mkt av endera utgång...
