Jag orkar inte mer, vill bara dö.

Hej jag förstår att det känns oerhört tufft nu och att det känns omöjligt, när varje dag blir likadan och man inte ser ett slut på det, när man ska få chansen att sova , få egentid och faktiskt känna sig som människa och sig själv igen särskilt om man inte har någon hjälp från sin partner med ett litet barn där hemma. Jag är själv ensamstående till en ett och ettt halvt år litet knyte så jag förstår mycket av kampen med det , även om jag inte vet hur du är för dig . Jag vet att det känns oerhört svårt nu men snälla håll ut. Jag finns här om du vill prata med någon / Kram

Jag försöker verkligen vara stark. Och skratta och le så sonen inte ser att jag bara gråter. Men jag känner mig bara så trött. Har testat allt. Men han skriker bara så fort jag lägger ner honom.

Hur har du klarat det? Och blir det verkligen bättre? Eller tar det flera år innan det blir någon skillnad? För just nu blir sonen bara värre och värre. Tack för ditt snälla svar

Råkade visst skriva anonymt under DB94. Som sagt skicka PM om du behöver prata.

Det blir oftast lättare med åren, och jag har haft turen att ha hjälp av vänner och familj, men det är klart att det har känts tröstlöst i perioder och man inte alltid känt den glädjen man vill och allt känns som en lång arbetsdag som börjar om så fort man vaknar igen om man mot förmodan hinner sova något. Jag har bara varit ensamstående dom sista tre månaderna så jag har inte varit själv hela tiden

VARFÖR hjälper inte pappan till, älskar han inte barnet?

Vad händer om du en dag gav sonen till pappan och gick ut genom dörren?

Skicka sedan ett meddelande på telefonen att du behöver sova och vara lite själv, så du kommer hem imorron. Sedan stänger du av mobilen.

Och ang sonen, DET BLIR BÄTTRE! Jag hade tur, min son kunde ibland sova 3! timmar i sträck, men oftast kortare, och han höll på med detta till han var 2,5...

Man överlever, och nu är han 10 och har sovit perfekt sedan han var 3...

Oj vad jag hör dig och känner igen mig.

Först bara tråkiga praktiska råd:

- prata med bvc, de har samtalsstöd som hjälper. Du måste verkligen göra det. Du är varken den första eller sista som har det så här

-fysioterapeut kan du skita i. Boka in dig hos en naprapat istället.

- även om det inte känns så nu så blir det bättre, barnet kommer sova bättre

- dumpa aset till man, vad fan ska du ha honom till? Jävla dödvikt för dig att släpa runt på. Då slipper du i alla fall bli besviken när han skiter i er,

Stor kram! Kom ihåg: du är inte ensam om att ha det så här och det blir bättre. Och prata för guds skull med bvc.

Har du provat att ge ersättning eller välling på kvällarna/natten? Och har han någon napp? Tänkte om han kanske blir riktigt mätt av välling och snuttandet kanske kan gå över till en napp istället. Ofta får man prova många olika nappar och flaskor innan man hittar någon som barnet accepterar.

Vart bor du? Om du bor i Västerås eller i närheten hjälper jag gärna till med lite avlastning varannan vecka :)

Problemet är inte bebisen utan mannen, men det vet du ju.

Kan du ta in på hotell och sova några nätter så du kan tänka klart?

Bor du nära Falkenberg eller Halmstad så hjälper jag gärna till ibland. Är barnskötare. Hoppas du får avlastning från någon, du måste vila!!

Tråkigt och jävligt dålig stil att din man inte hjälper dig. Det är jobbigt att behöva ta hand om två barn ja jag räknar din man som en jätte baby. Du har inte funderat på att bo själv? Du är ju redan så gott som ensamstående. Din lilla babyn kanske sover bättre när det inte är massa bråk.