Skulle du kunna vara tillsammans med en person din familj och vänner ogillar?

Nja, jag hade tänkt mig för gällande en partner som min familj och vänner inte gillat.

Det beror förstås väldigt mycket på vilken familj och vilka vänner man har.... Men att just vara "utstött" p.g.a att den man är förälskad i inte funkar med vare sig vänner eller familj är rätt magstarkt.

Åh andra sidan ska man faktiskt inte ta hänsyn till vad familjen tycker i fråga om ens partner. Det är ju man själv som ska gilla personen....

För mig är det faktiskt också viktigt hur en framtida partner funkar socialt med resten av världen. Finns det massor av andra sammanhang som fungerar runt personen kan det ju vara så att det fungerar.... Men är du som ev. partner den enda som funkar är det inte ett liv jag skulle stå ut med!

Att vilja vara med någon där det faktiskt inte skulle fungera i praktiken eller på lång sikt är ju ett val du själv får stå för.

Jag tänker att det faktiskt handlar om vad du ser i denna person! Är detta en person som faktiskt har egenskaper som du vill ha i ditt liv? Eller är det en förälskelse?

Tack för era svar. 

Jag är lite inne på samma spår, att eftersom ingen gillar personen så ser de ju saker jag inte ser på samma sätt. Hen funkar relativt dåligt socialt, då hen gärna tar över och pratar om saker som egentligen inte hör till diskussionen. 

I sina sämre perioder har hen behandlat mig respektlöst och även varit otrogen vilket beror till stor del på sjukdom men såklart har fått mig att må skit. 

Jag vet att min familj och mina vänner älskar mig genuint och att umgänget med dem skulle bli ansträngt skulle vara väldigt, väldigt jobbigt för mig.

Men, jag älskar den här personen för att jag och hen har ett väldigt speciellt band och känner väldigt starkt för varandra. Men bara för att man älskar någon betyder det inte att det är bra för en...

Ser nu att du har skrivet hen. Men det spelar ingen roll om din sk partner är kille eller tjej eller ickebinär. Svaren blir desamma.

Tack  Det här betydde faktiskt mycket att höra. Att det kanske sitter i mitt huvud att jag inte kan släppa hen. 

Jag går hos psykolog för att bearbeta uppbrottet redan, men jag kommer inte ifrån känslorna riktigt.

Jag vet inte, säkert beror på vad det beror på. Men känner en kollega till mig som hade gjort slut i relation med sin mamma då hon var emot att han skulle gifta sig med en tjej. Han har sagt upp all kontakt med mamman och även 20 år senare var fortfarande lyckligt gift med denna tjej.

När jag träffade en man på min gamla jobb tog jag ut skilsmässan och exmaken och barnen var förstörd och sen hatade barnen min nya för de tyckte han tog mig från deras pappa och exmaken avskydde honom helt och vägrar höra hans namn i huset.

Jag flyttade till eget och valde särbolivet det var det bästa jag gjort då slipper barnen träffa honom och jag respekterar exmaken vi är idag bäste vänner men han har fortfarande förakt för min nya och ett par vänner välde bort oss mig pga skilsmässa hon gillar inte min val och jag valde bort henne för hon vägrade ta emot min nya på bjudningar nu efter några år tog förhållandet slut och jag ångrar att jag tog det förhastiga beslutet men är glad över våran fina vänskap och att jag inte hade bråttom med flytta ihop med den nya var Rätt och klokt beslut.

Nu inser jag att deras åsikter har lite påverkan på mig.

Ingen av mina partners har blivit omtyckta av min familj. Jag väljer ?fel? partners enligt dom.

De vill att jag ska vara som de är. Sociala, älska att umgås, vara ute och resa, äta på restaurang, åka på utflykter osv osv.

Jag är introvert, gillar inte folk, tycker inte om sociala sammankomster och middagar, har svårt att prata avslappnat om andra lyssnar. Tänker för mycket.

Jag väljer partners som passar mig, inte min familj.

Jag har ofta bråkat med dom om dett. Att de måste acceptera mig som jag är och vilka val jag gör.

Visst har de haft rätt i saker med ena exet. Men honom lämnade JAG, när jag var redo.