Anonym (fcss34) skrev 2020-09-16 19:23:05 följande:
Nej, det är pga att exet är dryg och ignorerar hennes roll/situation i familjen och allt handlar om exets gemensamma barn med pappan, håller man en sån frekvent kontakt med någon borde man ju också undra lite mer om deras privatliv och kanske visa att man bryr sig eller förstår deras livssituation och att det blir spännande för barnet med ett syskon osv. Men exet bara kör på autopilot och struntar i den nya familjens situation verkar det som. Vilket kanske har sårat Ts lite grann och hon ogillar nu exet eftersom hon känner sig dåligt bemött, kanske?
Jag tycker du har en bra poäng och verkar ha ett klarsynt perspektiv på hur det kan vara att få sitt första barn under dessa omständigheter. Det går ju dock inte att uttrycka sig med så stor säkerhet att det är så här ts har haft det även om jag tycker att du har en väldigt bra teori. Ingen här vet vad som ligger bakom, varken du, jag eller någon annan. Jag för min del vill ju helst tro att det finns någon mänsklig orsak till varför man känner så här som ts beskriver och jag gissar att du tänker likadant.
Precis det du beskriver känner jag igen för min egen del. När jag fick barn hade jag en person i min närhet som var så överväldigande glad över det här barnet och det var mycket ståhej kring det, men aldrig att den personen frågade hur jag mådde. Det var faktiskt inte en trevlig situation att befinna sig i. Det var väldigt mycket fokus på bebisen men det var som att det var lite besvärligt att jag, bebisens mamma, måste vara en del av det där. Så jag kan förstå vad det är som du försöker säga. Det är en väldigt obehaglig känsla när det handlar om ens eget barn. Man bär på ett barn/har precis fött ett barn och så finns det någon som beter sig som att du har gjort ditt nu och kan pysa iväg någon annanstans så att syskonet och pappan kan få ha sin familj med bebisen utan dig nu.
Om det är så ts känner sig så tycker jag att hon får träna på att berätta att det. Jag har svårt att se om det är så här för henne eller om det handlar om något annat, men jag vet att det är oerhört svårt att uttrycka de här känslorna, det är som bäddat för att någon ska anklaga dig för att vara svartsjuk och så trycks du ned ännu mer i skorna, därför är det få som klarar av att berätta om det. Jag tror inte det är många som kan tänka sig in i hur det känns, men du verkar vara en av dom som kan det. Jag vet idag att jag inte heller är ensam om dessa upplevelser, jag har hört hårresande exempel på hur en nybliven mamma kan trängas undan inom den ombildade familjen.