Arg blivande trebarnsfar

Vilken tråkig situation! Finns det ingen möjlighet för abort, är det helt uteslutet? Lätt att säga nu, men man kan testa för Downs från vecka 10, och då hinna göra abort i tid. Det borde ni tagit reda på om hon var till åren. Det är också något många gravida vet om. De brukar informera om det på mvc om man är i riskgruppen, alltså närmar sig 40. Men hon visste kanske inte, eller ville inte. Men hon borde nämnt det för dig eftersom hon visste att du egentligen inte ville ha fler barn.

Säger som någon annan sagt, det finns inget huvudansvar, ni är båda lika delaktiga. Du får svälja detta och finnas där för henne och barnen. Håll ihop som familj, så går det bra ändå. Tillåt dig att vara bitter inombords, men visa det aldrig. Din fru har säkert dåligt samvete för detta med, eftersom hon vet att hon tjatade. Det blir inte bättre av att älta. Livet blir inte som ni hade tänkt, men det blir ett annat slags liv.

Hmm, du skriver att nackspalten syntes på ultraljudet. Då är fostret kanske inte så gammalt? Kolla upp möjligheten för abort! Och kolla upp SJÄLV, lita inte på vad din fru säger här. Jag är också orolig för att det blir en skilsmässa i slutändan. Förklara hur du känner för din fru, och förklara hur du känner, så kanske hon förstår att abort är det bästa för er nu. Det är viktigt att prata om hur man känner, det jag menade med att inte vara bitter är om ni måste behålla. Då är det ingen vits att vara bitter, då blir allt bara värre. Men jätteviktigt att prata igenom allt nu.

Intressant att höra din historia. För mig har fostervattenprov och nipt alltid varit en förutsättning för att jag skulle våga bli gravid. Så rädd är jag för downs. Men min erfarenhet av downs är av de som haft en svår diagnos. Sett hur påfrestande det är för hela familjen. Mina vänner som är oeniga med mig i mitt val att ta reda på genom prov har alla haft erfarenhet med folk med lättare downs diagnos. Jag tror att det har mycket att säga.

TS, tänk inte på vad barnen ska tycka, de kommer över det. Men har ni frågat en läkare om det inte är möjligt med abort? Låter dock som din fru redan gjort sitt val och det måste man respektera.

Jag känner en mor vars son fick syrebrist och hjärnskada under födseln. Hon säger att det var en stor sorg och väldigt mörkt i början, men nu två år senare har de börjat se ljuset i tunneln. Man älskar sitt barn även om det har en diagnos, det tror jag inte du ska vara orolig för. Men se till att få förberedande hjälp och se till att ni får avlastning senare.