Arg blivande trebarnsfar

Är det inte på kub som måste göras inom vissa veckor som man kan se nackspalten? Sen försvinner det så vid RUL ser man inte nackspalten..

Vilken tråkig situation! Finns det ingen möjlighet för abort, är det helt uteslutet? Lätt att säga nu, men man kan testa för Downs från vecka 10, och då hinna göra abort i tid. Det borde ni tagit reda på om hon var till åren. Det är också något många gravida vet om. De brukar informera om det på mvc om man är i riskgruppen, alltså närmar sig 40. Men hon visste kanske inte, eller ville inte. Men hon borde nämnt det för dig eftersom hon visste att du egentligen inte ville ha fler barn.

Säger som någon annan sagt, det finns inget huvudansvar, ni är båda lika delaktiga. Du får svälja detta och finnas där för henne och barnen. Håll ihop som familj, så går det bra ändå. Tillåt dig att vara bitter inombords, men visa det aldrig. Din fru har säkert dåligt samvete för detta med, eftersom hon vet att hon tjatade. Det blir inte bättre av att älta. Livet blir inte som ni hade tänkt, men det blir ett annat slags liv.

Armen upptäcktes senare Ultraljudet. Vid första så såg nackspalten misstänksam ut men vi fick intrycket av att det var ok. Men hon sa att man fick göra fostervattensprov och då ville vi det. Men pga Corona och att min fru blev dålig (ej Corona) så blev provet uppskjutet så det blev ganska sent..

Prata med din fru och kolla upp möjligheten för abort.

För övrigt så verkar din fru vara en idiot. Man tjatar inte på sin partner om att skaffa barn tills den går med på det. Det är inte ok att tjata på någon om sex tills den ger med sig, så det här är inte heller ok. Fundera på om du ens ska vara med den här kvinnan.

Vi sa faktiskt vid både tredje (och fjärde) barnet att om vi upptäckte kromosomavvikelser skulle vi verkligen överväga abort, även om syskonen redan visste om barnet i magen, och även om det kan vara lite tabubelagt att abortera barn med downs (de andra två kromosomavvikelserna verkar folk tycka är mer OK att abortera). Det då jag vuxit upp med ett syskon med downs. Missförstå mig inte, jag ÄLSKADE min bror, men alla med downs får INTE någon enklare sort a la Ica reklamen... Min bror behövde i princip dygnet runt assistans, och det tog otroligt hårt på mina föräldrars relation, och vi syskon fick ständigt stå tillbaka. Min bror dog ungt dock, vid 35, p.g.a. hjärtat (också vanligt vid downs, och min bror opererades flera gånger...). Det var som så tragiskt allt

Jag har full förståelse för om du och/eller frun inte vill abortera, jag dömer inte åt något håll, men jag hade inte tagit med syskonens längtan i beaktningen faktiskt. Man får helt enkelt berätta att barnet i magen visade sig vara väldigt sjukt och dog... Jättejobbigt, absolut, men vad är värst? ...är väl vad man får fråga sig.

Och ilskan du bär på gör ingen skillnad här. Försök vara rationella istället!

Vi sa faktiskt vid både tredje (och fjärde) barnet att om vi upptäckte kromosomavvikelser skulle vi verkligen överväga abort, även om syskonen redan visste om barnet i magen, och även om det kan vara lite tabubelagt att abortera barn med downs (de andra två kromosomavvikelserna verkar folk tycka är mer OK att abortera). Det då jag vuxit upp med ett syskon med downs. Missförstå mig inte, jag ÄLSKADE min bror, men alla med downs får INTE någon enklare sort a la Ica reklamen... Min bror behövde i princip dygnet runt assistans, och det tog otroligt hårt på mina föräldrars relation, och vi syskon fick ständigt stå tillbaka. Min bror dog ungt dock, vid 35, p.g.a. hjärtat (också vanligt vid downs, och min bror opererades flera gånger...). Det var som så tragiskt allt

Jag har full förståelse för om du och/eller frun inte vill abortera, jag dömer inte åt något håll, men jag hade inte tagit med syskonens längtan i beaktningen faktiskt. Man får helt enkelt berätta att barnet i magen visade sig vara väldigt sjukt och dog... Jättejobbigt, absolut, men vad är värst? ...är väl vad man får fråga sig.

Och ilskan du bär på gör ingen skillnad här. Försök vara rationella istället!