Arg blivande trebarnsfar

Ni måste ju prata.

Downs syndrom kan bli hur som.
Det medföljer dock väldigt ofta annat i denna påse.
Hjärtproblem tex.

Sätt er ner.
Säg allt, klarar ni inte det själva så gå till er BM.
Nu är det ju ganska bråttom om ni vill göra något.

Separera.

Ha de 2 andra barnen vv.

Ni behöver sätta er ner och vara extremt ärliga i detta läge. Se över alla era möjligheter och framtida hinder ni kan tänkas stå inför.

Sedan om det är för sent att göra abort, och ni helt enkelt behöver acceptera läget skulle jag be dig söka samtalsstöd eftersom du annars kan löpa risk att inte binda dig och könna ett känslomässigt band till ert barn.

Downs brukar enligt mig kunna få ett rätt gott liv, men kan visa hur jag själv resonerar genom att berätta att jag inte är säker på att jag skulle vilja fortsätta en grav om det visade sig att barnet hade den diagnosen. Varför? Jo, för att en dag blir jag gammal, dör, kanske förr kanske senare och hur blir det då för mitt barn? Vem ska ta hand om hen då? Jag kan inte tänka mig att någon inom vården ska försöka fylla upp ett känslomässigt och kärleksfullt och faktiskt lyckas. Jag är livrädd att barnet ska misskötas och.. liksom få det dåligt.

Det är ingen annan än ditt eget fel att du försatt dig i situationen du nu är i, spelar ingen som helst roll att din fru tjatat sig till det. Har du nu varit så dum att du gått med på det, så får du tyvärr stå ditt kast. Jag blir bara förundrad över att man kan bli övertalad till att skaffa mer barn... det är ju inte en hund eller katt direkt, utan ett livsprojekt du nu har framför dig. Jag hade först och främst gjort allt i min makt att förmå frun att göra abort, men om inte det går återstår antingen skilsmässa eller acceptera läget och vänja dig vid tanken på det som komma skall.

Hej Ts!

Att ditt barn föds med liten/ingen arm är inget som du behöver fästa någon större vikt vid. Jag har mött barn i alla åldrar i mitt yrke, från 5 år och tom gymnasieåldern och alla har de varit mycket välfungerande barn, de spelar fotboll, rider, tränar simning, lär sig skriva med den hand de har och de lär sig tom att cykla med bara en hand. Barn är fantastiska i att kunna kompensera kroppsliga brister, går inte att jämföra om ex en vuxen skulle förlora en arm, en vuxen kan aldrig träna upp de förmågor då som ett barn kan. Så den tanken skall du släppa, det ordnar sig.

Det är mycket värre med den andra funktionsnedsättningen. Är det 100% säkert att barnet har Downs? Eller är det fortfarande lite oklart? Det enda jag kan säga är att många säger att barn med Downs är väldigt "lätta att älska", därför att de ofta är glada och väldigt kramiga och har lätt att verkligen visa att de tycker om andra människor och är nyfikna på världen.

Tror det är väldigt viktigt att du söker någon att prata med om dina känslor redan nu som förberedelse så att du kan känslomässigt ta till dig ditt kommande barn och inte lägger din bitterhet över det liv du ser förloras nu på barnet. Vårdcentralen, kyrkan eller kanske ditt arbetets HR avdelning kan lotsa dig till en samtalskontakt? Ett samtal till mansjouren skulle också kanske kunna fungera (de jobbar inte bara med fysisk, psykisk misshandel).  Tror det är väldigt viktigt att du får prata med någon och ventilera dina tankar.

www.mansjouren.se/sv-SE

Hur går samtalen med din fru? Min man ville bara ha ett barn och gick med på ett andra lite som du gjort. Men då pratade vi också med en gång att vi skulle göra fostervattenprov och abort om något var fel. Vårt förhållande skulle aldrig hållit för ett barn med problem. Jag skulle sitta fast med ansvaret och vara bitter över att han inte hjälpte till mer, han skulle vara sur över hela situationen med att hela livet förändrats bara för att han gått med på mitt tjat och slutligen så skulle det leda till en separation och ett splittrat hem.

Och det är väl den insikten du har nu men som din fru kanske saknar. Och tiden går så det här är ju ingenting som man kan gå och dra på utan ni måste ta snabba beslut. 

Om ni inte gör abort, hur stor är chansen att ni fortfarande kommer vara tillsammans om 5 år? Antagligen du som den drivande parten i en ev. skilsmässa. 

Om ni gör abort, hur stor är chansen att ni fortfarande kommer vara tillsammans om 5 år? Och här är det väl antagligen din fru som skulle vara den drivande parten om det är så att hon inte kan komma över känsla av att du tvingat henne till en abort hon inte vill göra.