• Anonym (T)

    Rädsla för ett liv i ensamhet

    Du är i bättre situation än mig iaf. Är i samma ålder och har aldrig ens dejtat, har autism så har verkligen svårt för att träffa nya.
    Tänker att du lär fatta tycke för någon. Försök att slappna av lite så att du inte pressar dig själv. Ha kul istället så kommer det lösa sig. 

  • Anonym (T)
    Anonym (Fröken Uppgiven) skrev 2020-09-18 11:17:45 följande:
    Jag har varit i förhållanden sen jag var 16, två långa med ca ett halvår emellan dessa. Men efter några år som singel och tjusningen med att vara "fri" försvann så tycker jag det är fruktansvärt, tog ca 3 år innan jag började känna så. 

    Jag har också friare efter mig, som försöker och kämpar, men jag tycker bara det känns jobbigt då jag inte alls känner samma som dem. De är så ointressanta för mig att jag inte ens vet vart jag ska börja.... 

    Det är så svårt att försöka njuta när ångesten äter upp mig. Jag har fått någon slags känsla av att jag ska dö ensam i en lägenhet med mina hundar som enda sällskap. Det skrämmer mig. 

    Hmm fast du har vänner. Så isåfall blir du inte helt ensam.Sen är rädslan ganska obefogad eftersom du är social, troligen attraktiv osv. Även om du inte hittar någon precis nu eller om 4 år, så lär det ju liksom hända. Allt annat vore extremt osannolikt. 


    Tror du behöver någon hobby eller nåt, så du inte förstorar upp saker

    Sen är vissa singlar hela livet, självvalt eller ej,  och det är ochså okej. Men att du skulle bli det, är jag seriöst 100% säker på inte kommer hända. I värsta fall får du väl bli ihop med någon som du inte är störtkär i från start och låta kärleken växa med tiden. Men du är liksom bara 28 så har lång tid på dig.. 

Svar på tråden Rädsla för ett liv i ensamhet