Habiliteringen

Tyvärr är rättigheten till samtalskontakt inte till psykolog, utan det är oftast kurator. 

Om jag har förstått det rätt så är det faktiskt lättast att försöka få psykolog kontakt (som inte är av utredande karaktär, det brukar ligga på psyk och hab). Dock är det oftast ett begränsat antal tillfällen. 

Sen beror det ju på varför du mår dåligt, de samtalskontakter du får via hab är/ska ju oftast vara kopplat till det som gör att du hör dit. Till exempel är ju autismspektrum diagnoser ganska vanligt där och då är det oftast inriktat på att navigera svårigheter som hör till det. Kan vara saker som att hantera myndighetskontakter, få och behålla sociala kontakter etc.

Det är ju dock inte helt ovanligt med samsjuklighet med sådant som snarare hör till psyk eller vc - mår man dåligt för att man blir deprimerad och/eller får ångest är det generellt psyk (eller oftast faktiskt VC) som ska behandla även om man hör till hab. Tyvärr är ibland psyk lite "rädda" för hab's patienter och vill helst gärna bolla tillbaka dit.

Till exempel så har jag ADD och Aspergers; ADD är diagnostiserad och behandlas av psyk och de har även hand om medicineringen för mina sömnsvårigheter och viss ångestproblematik. De är även de som skickade över mig till hab för autismspektrumutredningen. Har även en samtalskontakt med en kurator där, men inte i behandlande syfte utan mer sällan gällande svårigheter i vardagen, exempelvis om det är problem med boendestöd på stor nivå har vi haft möten där om det, eller så har kuratorn kontaktat dem. Vi ses inte jätteofta men i alla fall några gånger om året. Jag sökte för en tid sedan hjälp pga ökad ångest och det är egentligen något som mest ligger på psyk's bord, men det blev kraftfullt bollat över tillbaka till hab att sköta terapi för och det blir en KBT utbildad kurator där. I alla fall där jag bor har de knappt ens nog psykologresurser för utredningar de behöver göra, när jag gjorde min hade de inhyrda för att ens kunna få det gjort. 

Min uppfattning är att både psyk och hab har inte psykolog resurser till behandling i någon större mån utan de har fullt upp med utredningar och diagnostiseringar och samtalsbehandling är oftast via kuratorer med olika vidareutbildningar. 

Jag har sedan jag skrev inlägget hittat en psykoterapeut som jag ställt mig i kö till. Kanske vore något för dig med? Man kan få det via landstinget så att det inte blir dyrt.

Eller psykolog via VC?
När du söker om det så behöver du inte säga att du har Aspergers för då kanske de skickar dig tillbaka till habiliteringen.. Psykologer ha ju kunskap om olika diagnoser oavsett var de jobbar så kanske kan hjälpa dig. 

Jag har sedan jag skrev inlägget hittat en psykoterapeut som jag ställt mig i kö till. Kanske vore något för dig med? Man kan få det via landstinget så att det inte blir dyrt.

Eller psykolog via VC?

När du söker om det så behöver du inte säga att du har Aspergers för då kanske de skickar dig tillbaka till habiliteringen.. Psykologer ha ju kunskap om olika diagnoser oavsett var de jobbar så kanske kan hjälpa dig. 

I och med aspergergers dignosen tillhör du personkrets 1 i LSS och om du tittar på punkt 1 här www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2007-114-49_200711429.pdf så bör du ha rätt till viss hjälp åt det hållet, om nu habiliteringen krånglar kanske det är kommunens LSS handläggare du ska vända dig till om det.

Men om det är specifikt till depression så är det nog VC du ska vända dig till

Det som jag ofta finner problem med psykologer som inte är extra insatta i autismspektrum problematik är att de ofta fastnar i de öppna frågor de är tränade i att använda där man ska berätta och beskriva hur något känns, vilket man ofta har svårt för eller inte kan alls, om frågorna då också är öppna blir det än svårare. 

Jag hör till de som har oerhört svårt för just det så en psykolog som inte förstår att det är omöjligt för mig (och varför) vore meningslöst att träffa. Frågorna måste vara specifika och konkreta för att de ska gå att besvara och alltför mycket av "känna efter hur något känns" måste undvikas. Med någon som förstår de här svårigheterna så kan de leda samtalet på ett annat sätt och få fram det viktiga. 

Har man inte just de svårigheterna med att identifiera, definera och kommunicera känslor (man kan ju ha lite olika mycket av olika svårigheter inom autismspektrat även om det är vanligt med de svårigheterna) kan det nog fungera lite bättre. Men helt öppna frågor helt utan specificering vad de vill veta?! Hjälp vilken mardröm! Ledande specifika frågor tack!

Jag har för mig att de har en viss pott av pengar per år eller liknande till att gå hos en privat (ja det låter ganska absurt men här är det i alla fall så) - ja det är vanligen begränsat med tid, men det är bättre än inget. Däremot tycker jag inte du ska låsa dig vid att det måste vara en psykologkontakt, det finns ganska många kuratorer och arbetsterapeuter med vidareutbildningar i olika varianter av samtalsterapi. En sådan som det faktiskt fungerar med är garanterat till mycket mer hjälp än en psykolog som inte är så intresserad. 

Men se även över det där med LSS. Himla konstigt det inte erbjuder det i någon form på habiliteringen, var det första det informerade mig om efter diagnostisering om de insatser man har rätt till om de behövs där samtalskontakt står först. Tackade nej då jag inte gillade den kurator som hade varit aktuell då, men var aldrig några problem när de fått en ny och jag frågade om det. De har dock inte psykologresurser till sådant.