Varför är svenskar så ego?

Har faktiskt funderat på ungefär lite samma ibland, för egen del brukar jag alltid försöka visa respekt eller vara uppmärksam ifall någon skulle behöva min plats osv när jag åker tåg eller buss.

Måste kännas skönt att göra sig själv till ett offer..

Hahaha offer för att jag inte håller med? Ja då är de flesta i den här tråden offer som måste försvara sin rätt att sitta...

När jag var gravid hade jag väldigt liten mage. Jag hade ett Sf-mått på 31 i vecka 41. Det syntes alltså inte att jag var höggravid. Jag fick aldrig någon sittplats på spårvagnen här i Göteborg, för folk kan ju inte läsa mina tankar. Däremot var det irriterande med alla sura blickar från personer som förväntade sig hjälp av mig med vagnar och rullatorer - jag hade hemsk foglossning. Så jag förväntar mig ingen sittplats men slipper gärna sura blickar.

Håller med. Förstår inte den här oviljan att visa empatisk förmåga. Bara att läsa i tråden ser man hur de flesta vägrar göra en god gärning för någon annan.

Du, jag har INGA problem att föra min talan. Jag har själv inte behov av att sitta. Men, OM jag ser någon som ser ut att behöva det så frågar jag självklart om den personen vill ha min plats. Tillhör normalt hyfs (saknas dock hos många i det här landet, slapprövar) och borde komma naturligt för de flesta.

Och vi är dåliga som inte håller med dig då, eller...??

Så är det, det syns inte alltid på folk vad de har för problem. När jag kom ut på sjukhusparkeringen med samandaragningar och smärta efter att fått missfall konstaterat blev en gubbe sur sör att jag inte hjälpte till att stjuta på en bil som kört fast i snön.  Jag hade ingen lust att redogöra mitt tillstånd utan sa bara "Jag kan tyvärr inte hjälpa till"

När jag var gravid, och åkte tunnelbana i Stockholm, reste sig alltid någon när det var fullt, faktiskt även när det inte var fullt ett par gånger också. Det var iofs oftast män med mörk hy som var snabbast upp.

Jag åkte aldrig på rusningstid. Jag tror det är många som är som mig i rusningstrafik. Jag tycker det är så jobbigt med alla människor att jag skärmar av och inte riktigt ser min omgivning. Skulle någon be om att få sitta reser jag på mig. Är det någon som är gammal eller gravid eller har något annat synligt ber jag om ursäkt för att jag inte såg dem.

Jag brukar även resa mig för barn och deras föräldrar så de kan sitta tillsammans, om jag lägger märke till dem. En sjuårig kan visserligen stå om de har något att hålla sig i men det är mycket lättare för mig.

Svenskar är generellt ett oartigt och ouppfostrat folk. Hälsar inte, bara blänger, öppnar inte dörrar, lämnar inte sittplatser åt gamla och handikappade - eller höggravida  osv osv  Jag saknar mina år i Frankrike och Österrike där folk betedde sig som folk.