• Anonym (Ledsen och besviken)

    Förlorad vänskap pga bröllop...

    Min (fd) bästa vän ska gifta sig. Vi har varit vänner i över 10 års tid. För ett tag sedan såg jag på Facebook att hon la ut bilder på sig och de brudtärnor hon hade valt. Jag hade alltså inte blivit tillfrågad om jag ville vara brudtärna. Det gjorde faktiskt ont i mig. Hon var brudtärna på mitt bröllop och jag förväntade mig faktiskt att jag skulle bli tillfrågad. När jag träffade henne vid ett annat tillfälle frågade jag varför jag inte blev vald till brudtärna, hon var ju faktiskt det på mitt bröllop. Då blev hon sur och vägrade svara på den frågan. Istället sa hon att om jag tar så illa upp behöver jag inte närvara på hennes bröllop, hon klarar sig fint utan mig. Sedan dess har vi inte pratat, och jag känner mig oerhört sårad. Trodde 10+ år av vänskap betydde mer? Nä men tydligen inte...vet inte vad jag vill med tråden egentligen, kanske bara få skriva av mig. Kanske någon varit i samma situation och förstår hur det känns för mig?

    Med vänlig hälsning, Ledsen

  • Svar på tråden Förlorad vänskap pga bröllop...
  • Anonym (Amanda)

    Traditionellt ska väl inte gifta kvinnor vara brudtärnor. Tycker att det var onödigt att konfrontera henne som du gjorde.

  • Anonym (Förstår dig)

    Jag förstår verkligen att du blev ledsen över hennes agerande och hur hon bemötte dig när du frågade henne. Jag hade inte gått på det bröllopet heller om jag var du och det pga vad hon sa till dig, inte att du inte fick vara tärna. Svinigt beteende av henne så nej, du är inte lättkränkt eller barnslig.

  • Glinda från Oz

    Du anser att ni är nära vänner, hon tycker du är en bekant eller i alla fall inte en nära vän. Sånt gör ont och är svårt för båda parter, jag har själv varit på båda sidorna. Du vinner inget på att ta några strider och du kan inte ändra på henne vara bestämma hur du vill göra. Vill du bryta helt eller vill du fortsätta på hennes villkor. När jag varit i den situationen har det oftast slutat med att jag brutit helt eller tagit en lång paus. 

  • AnnaSthlm
    Anonym (Ledsen och besviken) skrev 2020-09-19 18:45:30 följande:

    Att bli kallad för att jag var en dålig vän trots allt jag gjort för henne utan att kräva något tillbaka mer än ömsesidig redpekt.


    Där lurar du dig själv. Du hade visst förväntat dig något tillbaka. Inget fel med det. Nu känner du dig själv bättre. Du verkar också ha missat signalerna och trott att hon var din bästa vän. Har hänt mig också. Nu vet du hur sanningen ser ut.
  • Anonym (Molly)
    Anonym (Ledsen och besviken) skrev 2020-09-19 18:42:50 följande:

    Har jag påstått det? Jag tycker att vänskap handlar om att ge och ta. Jag gav exempel på hur jag har behandlat henne och varför jag är ledsen. Och för mig handlar vänskap om att ge, och få tillbaka. Men det kanske bara är jag som tycker så? Majoriteten av er tycker ju min vän har gjort allt rätt och står på hennes sida så..


    Men det är nog det som är ditt problem det här med att ge och ta. Det fungerar inte som du tänker att ge är något som man liksom ska ha som en skuld då blir det som det har blivit för dig att du skuldbelägger när du inte tycker det är riktigt rättvist. Du skuldbelägger alltså din sk vän för att du tycker att du ska ha något för att du har gjort något tidigare. Bra vänskap bygger inte på det. Att du blir lite ledsen är helt ok det går man bli men du måste tänka att om du ska gå in i en ny vänskapsrelation så sluta tänk på ge och ta.
  • molly50
    Anonym (Ledsen och besviken) skrev 2020-09-19 15:10:11 följande:

    Min (fd) bästa vän ska gifta sig. Vi har varit vänner i över 10 års tid. För ett tag sedan såg jag på Facebook att hon la ut bilder på sig och de brudtärnor hon hade valt. Jag hade alltså inte blivit tillfrågad om jag ville vara brudtärna. Det gjorde faktiskt ont i mig. Hon var brudtärna på mitt bröllop och jag förväntade mig faktiskt att jag skulle bli tillfrågad. När jag träffade henne vid ett annat tillfälle frågade jag varför jag inte blev vald till brudtärna, hon var ju faktiskt det på mitt bröllop. Då blev hon sur och vägrade svara på den frågan. Istället sa hon att om jag tar så illa upp behöver jag inte närvara på hennes bröllop, hon klarar sig fint utan mig. Sedan dess har vi inte pratat, och jag känner mig oerhört sårad. Trodde 10+ år av vänskap betydde mer? Nä men tydligen inte...vet inte vad jag vill med tråden egentligen, kanske bara få skriva av mig. Kanske någon varit i samma situation och förstår hur det känns för mig?

    Med vänlig hälsning, Ledsen


    Jag tycker det låter som att du har sett henne mer som en vän än vad hon har gjort med dig.
    Men jag tycker att hon borde ha kunnat ge dig en förklaring till varför hon inte ens tillfrågat dig om att vara brudtärna,utan att snäsa av dig.
    Och varför hon inte sagt något alls till dig utan meddelat det via facebook.
    Jag har själv varit i din situation.
    Jag blev dock tillfrågad om att vara brudtärna.
    Jag kunde dock inte ge ett säkert svar då jag visste att jag kunde vara höggravid eller ev ha ett nyfött barn vid tidpunkten för bröllopet.
    När jag sedan valde att tacka nej,pga osäkerheten,så blev min väninna sur och hittade på en massa hinder som skulle försvåra för mig om jag hade med ett nyfött barn eller var höggravid.
    Då valde jag att tacka nej.
    Jag var ledsen och besviken,men hon visste ju hur det låg till.
    Så jag kan inte se att jag var den som gjorde fel.
    Men vi redde ut allt och la det bakom oss.
    Men då satte vi också båda lika mycket värde på vänskapen.
    Det kanske är det du och din väninna inte gör.
  • Kvittning

    Jag förstår att du blev sårad av att inte bli tillfrågad och av din vänninas aggressiva respons på din fråga om varför. Jag gissar att hon gick in i en primitiv försvarsställning när hon svarade så som hon gjorde. 

    Gissningar från min sida vad det kan bero på att hon valt andra är följande: 

    * De hon valt är några som hon ser upp till/känner nyfödd gemenskap med och att de är brudtärnor är något som hon ser som ett sätt att knyta deras gemenskap närmare
    * Det kan ha med utseende att göra. Antingen att du är snyggare än väninnan och hon själv vill vara snyggast eller att hon inte tycker att du är snygg nog och hon vill ha personer som ser bra ut på fotografier (det här faller ju såklart om de hon valt matchar dig i utseendet). 
    * Press från något annat håll att välja de hon valt t.ex. blivande mannen.

  • Anonym (A)
    Anonym (Förstår dig) skrev 2020-09-19 21:39:06 följande:
    Jag förstår verkligen att du blev ledsen över hennes agerande och hur hon bemötte dig när du frågade henne. Jag hade inte gått på det bröllopet heller om jag var du och det pga vad hon sa till dig, inte att du inte fick vara tärna. Svinigt beteende av henne så nej, du är inte lättkränkt eller barnslig.
    Håller med
  • Anonym (Råd från bittra killkompisar)

    Jag har en hög bittra killkompisar som ofta håller på om att tjejer är si, tjejer är så...ofta något negativt. Vet du vad? Just med en sån här sak kan de ha jäkligt rätt.

    Varför beter hon sig så? Varför är hon så taskig? Ingen som vet: (vissa) tjejer är bara såna. Totalt dumma i huvudet, irrationella, och vet inte ens själva varför de beter sig som häxor. Skit i dem.

    Fast översatt till henne då. Hon är dum i huvudet. Det är inte ditt fel att hon är det, hon bara är det. Skit i henne. Gå inte på hennes bröllop, gråt inte över henne, skit i henne. Trots 10 års vänskap gör hon så, så hon är dum i huvudet inte du.

    Jag önskar jag kunde låna ut hela gänget killkompisar så kunde de förklara bättre än mig att det är hon som är dum i huvudet och varför du skall skita i henne. Kram och lyckönskningar!  

  • Anonym (bröllopsskit händer)

    Jag förstår dig. Jag ditchade en vän sen 15 år efter att ha fått en slarvig möhippeinbjudan per sms två dar innan möhippan, mitt när vi alla hade småbarn och man inte kunde trolla bort sig från familjen med den varseln.

    Möhippearrangören (som utsetts av brudparet) skyllde på att hen inte kunnat hitta mitt telefonnummer, och hade frågat brudgummen (som jag primärt var vän med), och han hade inte gett henne det heller. Jag hade då inte bytt nummer på 15 år och mitt efternamn är unikt i Sverige så är man inte dövblind och orkar komma ihåg vad jag heter så googlar man det på tre sekunder.

    Jag blev jättearg men ställde inte till något tjafs inför möhippan då bruden i detta fall var helt utan skuld i situationen. Jag skickade pengar för min andel men tackade nej då jag inte kunde komma loss. Jag skrev ett mail till brudgummen där jag uttryckte min besvikelse men han verkade inte fatta vad han ställt till med.

    Vi gjorde några halvhjärtade försök att träffas efter bröllopet men relationen repade sig aldrig och sen har den bara dött bort. Slutsatsen är att jag borde ha brutit direkt. Bryr man sig inte mer om sina relationer så är jag hellre ensam, faktiskt.

Svar på tråden Förlorad vänskap pga bröllop...