Anonym (Ess) skrev 2020-09-20 09:56:21 följande:
Tack för ditt fina svar! Jag trodde aldrig jag skulle befinna mig i denna situationen.
Jag försökte avsluta en gång men med lite vin i kroppen tappade jag all självbehärskning och hörde av mig.
Han har varit tydlig från början över att han inte har planer på att lämna, vilket jag heller inte vill då jag själv är påväg ut ur ett långt förhållande.
Han säger också att han börjat få känslor för mig, vilket han är ärlig och uttrycker han tycker det är jobbigt då han inte hade räknat med det. Sen kanske han bara säger det jag vill höra, vem vet men jag upplever hela honom som genuin i denna sjuka sits vi sitter i. Vi har varit väldigt raka och ärliga mot varandra sen start.
Jag tror detta liksom hjälpt mig ur min egen dåliga relation och att jag kanske inte hade vågat ta steget om jag inte insåg att det finna faktiskt andra underbara människor där ute.
Samtidigt har allt gått så fort vilket får mig att ifrågasätta vad jag egentligen känner. Han är liksom allt jag kunnat tänka mig men inte trodde fanns i en och samma person.
Sen vet jag att han går runt med dåligt samvete över det vi gör och det är ju uppenbart att han då mår dåligt, vilket jag inte vill han ska göra.
En del av mig vill bara fortsätta och njuta av denna känsla och av honom så länge det går, min mer intelligenta del inser att jag kommer bli totalt hjärtekrossad om vi fortsätter.
Jag tror väldigt mycket på Kärlekens kraft till att transformera, och att det är en välsignelse att kunna få vakna ur en dålig situation så att man kan förnya sitt liv mer i sin verkliga avbild. Om du har levt ett liv där din Ande och ditt Hjärta varit nertryckta, så är det bättre att låta sig själv bubbla upp igen!
Den Kärlek och det fina och perfekta som du känner tillhör dig själv, och kommer ur dig själv. Vem du känner så för är egentligen inte det viktiga, utan att du hittar dig själv inom den kärleks-energin.
Jag tror jättemycket på att låta den floden styra dig ut ur det du varit fast i, och göra de förändringar i ditt liv som du länge velat göra men tidigare varit stagnerad i.
Däremot så att du inte fastnar i en dålig situation som är med fokus på din arbetskamrat eller någon annan. Jag tror säkert på vad du beskriver att han är kluven och har ärliga känslor och mår dåligt, och att situationen kanske optimalt sett kan leda till något gott även för honom i hans liv.
Det är kanske bra nog, och att du hittar något ännu finare bakom hörnet så småningom när du följer din väg, kanske också någon som är bara din?
Kärleken kommer ibland till oss inte för att ge det resultat vi vill och hoppas, utan som en gåva i sig själv där själen blommar upp.
Ursäkta om detta blev flummigt, men släpp nu alla självförebråelser, för känslor är större än intellektet kan förstå, och du var just då på en plats med dig själv och i ditt liv där du inte hade kunnat välja annorlunda. För du var skör i att det fanns brist på något essentiellt din inre varelse behövde för att må bra.
Och det var kanske inte heller meningen att du skulle välja annorlunda. Vad vet vi om våra större öden, någon av oss? Jag tycker du verkar vara en fin och vettig person, och kanske är det din tur att få färdas in i ett ljusare liv där DU faktiskt räknas och förtjänar positiv tillväxt.
Men att var inte säker på att det har med honom att göra, ni kanske bara var varandras budbärare:
Att livet är MER än städer av cement. Det är levande liv, som också uttrycker sig och växer sig högre och starkare i regnet från ens ögon. Inte så som vi människor ofta vill, en öken av BARA solsken och likadana sandkorn.
Kanske blir det inte ni, kanske blir det det, men det viktiga är att DU är livet för vars skull din Kärlek har kommit. Var i detta rädd om dig själv och alla inblandade så gott du kan!
(Du får försöka navigera fast känslovågorna går höga just nu, och det är som sagt inte alls lätt.)
Kram igen!
