Kvinnor, varför har vi inte råd att skilja oss?

Traditionellt är det väl så här: Män köper kapitalvaror, kvinnor förbrukningsvaror. Kvinnor har alltså ingenting att sälja eller byta upp sig med vid behov, pengarna har gått till mat och barnkläder och ja, kaffe på stan osv förekommer säkert, men det är liksom inte här kärnan till ojämställdhet ligger.

Men att köpa bostad är väl den värsta rävsaxen. Gör man det ska man åtminstone se till att stå i kommunal bostadskö samtidigt! Äger man bostad ihop är det väl mer regel än undantag att ingen av parterna har råd att behålla den själv, det är för dyrt att köpa nytt, för svårt att få sålt eller omöjligt att komma överens. Om man äger så lite som möjligt är man på många sätt mer fri, vilket iofs säger emot början på mitt inlägg...

Jag skrev 1:a hand, inte 1:or.

Jag har prioriterat ett jobb som ger hyggligt med pengar och därför är det inget problem att varken skilja sig eller leva som singel.

Har man upplevt vuxenvärldens svek från början och hur jäkla tråkigt livet blir om man är fattig så inser man att den enda man kan räkna med är sig själv.

Kvinnor köper vissa saker som är skräp, män köper andra.

Fler män än kvinnor har KF-skulder och usel ekonomi, liksom fler män än kvinnor har större tillgångar.
Mäns ekonomiska spann är bredare, på samma sätt som deras begåvningskurva är bredare. Kvinnor håller sig mer mot mitten.

www.kronofogden.se/78122.html     
2019:
"Precis som tidigare är män överrepresenterade hos Kronofogden. Av de skuldsatta som är folkbokförda i Sverige så är 38 procent kvinnor och 62 procent män."

Sedan handlar det naturligtvis om vilken standard man vill ha, för sig och sina barn. Kvinnor som ger sig den på det och inte missbrukar eller spelar klarar sig, men den som tänker att det gör ont för barnen att byta skola, bo i sämre område, kanske inte få göra de aktiviteter de vant sig vid, de menar nog ofta att det inte är görbart för barnens skull att bryta upp.

Istället för att skylla på korruption så är det snanare är det våra politiker som skapats dessa skyhöga kostnader genom bland annat:

- inga standardiserade krav som medför att varje kommun får sätta sina egna regel. Tyvärr så har Stockholm högst krav som medför högst kostnader i vår huvudstad.

- tillgänglighetskrav driver upp byggkostnaderna samt omöjliggör billiga bostäder.

- Kommuner har börjat mjölka tomtpriser som en inkomstkälla som leder till högre priser

Summerat om vi vill ha billigare bostäder så måste våra politiker sänka deras krav på nybyggnation.

Man kan i princip säga att det är S+M som har drivit politik som omöjliggör skillsmässor för kvinnor.

Fast har man den minsta insyn i byggbranschen så vet man att det handlar om omfattande korruption.
Det är en realitet tyvärr.
Det finns endast en handfull byggentreprenörer verksamma i Sverige av en anledning. Tittar man på andra nordiska länder så är skillnaderna som natt och dag.

Man kan inte skylla på markpriser. Kommunerna skänker ofta bort mycket värdefull mark! Orsaken till varför det är såhär är för att de stora entreprenörerna kan ställa de kraven. "Får vi inte marken billigt bygger vi i en annan kommun".  (Du ska alltså inte jämföra med vad villatomter kostar för det är en helt annan marknad).
Tomtpriserna är alltså så otroligt lite av det hela att det inte ger många ören i utslag i slutänden.

Istället är det enormt krångligt förfarande att få igenom ett bygge med alla bygglov och överklaganden. Oftast tar det runt 20 år innan alla tillstånd är klara. Det är således endast de stora entreprenörerna som har råd med den här processen.

Orsaken varför det tar så här lång tid är att alla oavsett har rätt att överklaga ett bygge. Den som bor i Kiruna kan överklaga ett planerat bygge i Malmö av vilken anledning som helst.

Det här är resultatet av en mycket lång tids havererad bostadspolitik och med lång tid räknar man 30, 40, 50, 60 år. Det är alltså inget man kan skylla enskilda partier för och vad de gjorde alldeles nyligen utan här har samtliga partier bidragit lika mycket. Men det är som vanligt alltid enklare att peka finger och skylla på någon än att inse hur stort problemet är.

Hammarby sjöstads byggdes på rekordtid - ca 10 år...

Processen med överklaganden och bygglovsansökning är helt absurt i Sverige och det snedvrider konkurrensen.

Bor i en sådan. Fått den genom min plats i bostadskön.

En fantastisk lägenhet, centralt, lugnt område, trevliga grannar. Många av grannarna är mitt i livet, dvs lämnat småbarnsåren.

Och vi bor lika stort som när sonen bodde hemma. Vill inte bo litet och jag skulle kunna gå runt själv, men då hade det varit tight

Jag fick snarare bättre ekonomi när jag blev ensamstående.

Jag har full koll på pengar som kommer in och pengar som går ut.

När jag var gift hade jag hand om matpengar och köpte kläder till barnen.

Mannen reste mycket , köpte datorer, båtar, bilar mm.

Jag vände på kronorna så att barnen hade vad de behövde och så mat fanns på bordet.

Idag har jag ett sparande, barnen får märkeskläder oftare , vi har råd att resa osv.

Så är man insatt i ekonomin så fixar man det bättre ensam

Snarare så här: lever man med en egoist klarar man sig bättre själv. Hur kom det sig att ni hade en så konstig uppdelning av ekonomin?