Exakt VAD är problemet med att inte få döttrar?

Hej!

Tråden är inte menad som kritik eller för att hacka på någon. Jag vill inte ha några fula kommentarer här.

Jag är kvinna och har bara systrar. Min far har aldrig störts av att inte ha en son. Vi är uppfostrade väldigt neutralt. Vi kör MC, byter vinterdäck själva, hjälper föräldrarna att måla huset, en av oss sportar på hög nivå, en annan gillar motorsport (ett intresse som delas med vår pappa). Så en son har liksom inte "behövts".

Flickor fick de "i onödan" eftersom 2 av 3 inte varit särskilt intresserade av typiska tjejkläder etc. En har totalt vägrat klänningar.

Min moster har två söner och hade gärna haft en flicka men endast för att det är sött med klänningar och sånt, men det fick bli slipsar istället. Ingen biggie. Hon står sönerna väldigt nära idag när de är vuxna och hon har aldrig saknat en dotter.

Tills jag började hänga på Familjeliv hade jag ingen aning om att det här med kön ens var ett problem, men jag ser ofta trådar där kvinnor skriver att de är besvikna över att inte få döttrar. Jag tycker det är sorgligt, som att pojkar skulle vara mindre värda och inte lika önskade.

Du som mådde psykiskt dåligt under graviditeten på grund av att du väntade en pojke- hur känns det idag? Gick sorgen över? Och vad var egentligen problemet med att få en son?

Kungsholmsbo skrev 2020-09-20 22:55:23 följande:

Jag fick ont i magen av början av din trådstart. Varför är det alltid så att det ska anses neutralt att köra mc, sporta på hög nivå och måla hus? Är det inte neutralt att gilla bakning, pyssla etc. Varför är typiska manssysslor högre värderade. Blir så upprörd över detta feltänk. Fy sjutton alltså. Så länge vi tänker och skriver så här kommer vi aldrig att få ett jämlikt samhälle.

Vi har en av varje. För mig var det viktigt att barnen var friska. Men det är också fult att tänka och mycket kan hända på vägen med ett barn.

Det är underbart att ha en flicka och en pojke. Jag hade nog sörjt avsaknaden av pojken eller flickan som inte blev.

Vi har säkert gjort massor av fel i uppfostran för vi har en flicka som älskar att pyssla och är lugn (dock kan hon jävlas rätt mycket med sin bror). Vi har en pojke som har hållit på med bollar och klubbor sen han knappt kunde gå och är ganska grabbig. Men båda är lika kramiga och goa, båda blir tröstade på samma sätt och båda tror på sig själva och sina förmågor.

Var inte meningen att du skulle få ont i magen. Jag glömde väl att nämna andra saker vi gör också. Den som sportar har även ett typiskt kvinnoyrke, en annan har fött flera barn och jobbar även med barn. Jag rabblade bara upp de typiska manliga sakerna för att det kändes mest relevant. Man behöver inte en son för att få hjälp med att måla huset. Man behöver inte heller en dotter för att få vara med och planera ett stort romantiskt bröllop.

Vår far har samma typiska kvinnoyrke som den förstnämnda. Han har en massa egenskaper som är typiskt kvinnliga, enligt de gamla dammiga normerna. Han har varit föräldraledig med oss allihop, lagat mat och hjälp oss med läxorna samtidigt, bytt pass på jobbet så han kunde vara med på alla föräldramöten, nattat alla barn själv medan morsan var iväg och fikade med kompisarna.

Med "typiskt manligt/kvinnligt" menar jag sånt som sågs som typiskt för 100 år sedan.

Exakt VAD är problemet med att inte få döttrar?

INNEHÅLL