Forum Känsliga rummet Allmän debatt
Inlägg från: Anonym (Soc.) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Soc.)
    Anonym (Soc.)
    33 svar
    Citera Återställ Anmäl

    Soc och deras utrednngar

    Självklart finns det brister och misstag görs inom socialtjänsten som är befolkad av människor. Precis som misstag sker hos polisen, på ica och inom sjukvården. Givetvis är det misstagen som hamnar i tidningar och tv, men man är ganska korttänkt om man tror att detta är normen och det som är vardagen på ett socialkontor. Största delen av vårt arbete handlar om frivilliga stödinsatser som klienten själv sökt och eftefrågar och som klienten är nöjd med. Detta hamnar såklart inte på uppdrag granskning.

    När det gäller vissa saker som tvångsvård av små barn så ligger det i sakens natur att Föräldrarna anser att de blivit felaktigt bedömda, om de haft insikt i sina brister hade man troligtvis kunnat jobba med detta utan att placera barnen.

  • Anonym (Soc.)
    Anonym (Soc.)
    #6
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Lisa) skrev 2020-09-20 14:41:05 följande:

    Ja, jag vet att jag ser det negativa.

    För att sånt inte får hända!

    Folk anmäls till soc för en massa skitsaker och anmälningsplikten gör att människor t ex inte vågar söka för sin psykiska ohälsa för att de vet att det per automatik går en anmälan till soc om det finns barn i familjen.

    Jag vet att det är så, jag har genom jobbet en bekant som är psykolog och vi har pratat en hel del kring detta problem.

    Folk blir av med sina barn pga lögner. Och det är oacceptabelt.


    Det finns en plikt att anmäla oro, men inte att med automatik göra en orosanmälan enbart för att någon söker hjälp.
  • Anonym (Soc.)
    Anonym (Soc.)
    #8
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Lisa) skrev 2020-09-20 14:56:45 följande:

    Vore det så enkelt löst så hade inte t ex Kalla fakta tagit upp det i granskande reportage.

    Misstagen som soc gör skickar människor i döden. Det är fakta och går inte att prata bort.


    Såklart är det exakt så enkelt som att det som tas upp i uppdrag granskning är just misstagen., inte det som är vardagen och det normala. Hur tänkte du där?
  • Anonym (Soc.)
    Anonym (Soc.)
    #15
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Lisa) skrev 2020-09-20 14:59:50 följande:

    Så du menar att psykologen jag pratade med far med osanning?

    Detta gäller också om man söker hjälp för ett missbruk. Många gånger söker man inte hjälp för att man VET att soc kommer bli inblandat.


    Hon kanske missuppfattade eller förmedlade fel. Man är skyldig att anmäla om problematiken är så allvarlig att det uppstår en oro för att barnen kan fara illa. Det är en bedömning som görs. Men nej det finns ingen generell plikt att anmäla per automatik om jag exempelvis söker hjälp via psykiatrin för att jag mår dåligt i samband med exempelvis sorg eller skilsmässa. Om du är psykotisk eller suicidal, så lär det däremot bli en anmälan då det är sådant som med största trolighet påverkar barnen negativt. Är det dåligt tycker du? Är det inte bra om barnen i en svår situation hemma kan få stöd när föräldrarna inte mår bra? De kanske får samtalsstöd eller får gå i barngrupper där de får träffa barn i samma situation och slipper känna sig ensamma?

    Du förstår väl att mycket mycket få anmälningar resulterar i att barn omhändertas? På mitt kontor får vi in ungefär 40 anmälningar i månaden. Vi har placerat två barn hittils i år. Det kanske kan ge lite perspektiv.
  • Anonym (Soc.)
    Anonym (Soc.)
    #22
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Lisa) skrev 2020-09-20 17:07:00 följande:

    Ja, kanske.

    Oavsett så tycker jag att människor ska vara medvetna om detta.

    Spär det på rädslan, det får det göra det.

    Kanske kan det rädda någon ur socialens klor.


    Håller verkligen med dig om att det är djupt problematiskt om folk inte vågar söka hjälp för allvarliga problem av rädsla för att anmälas. Lösningen är dock inte att ta bort anmälningsplikten utan att människor får kunskap om hur vi jobbar. Att en miniminidel av vårt arbete går ut på att omhänderta barn och att en ännu mindre del är de fall som gått hemskt fel och uppmärksammas i media. Utan att 99% av vårt arbete handlar om frivilliga och efterfrågade insatser som familjer faktiskt blir hjälpta av och där de sedan kan leva vidare i fungerande familjer. Tyvärr så är det ju skrämselpropagande som den du sprider som gör att människor blir rädda. Du pratar om socialens klor, fast väldigt många människor faktiskt söker och får hjälp helt frivilligt som ger dem ett bättre liv. Du förmedlar inte en rättvis bild av hur det fungerar när du utgår från undantagen som gått fel.
  • Anonym (Soc.)
    Anonym (Soc.)
    #30
    Citera Återställ Anmäl
    Anonym (Lisa) skrev 2020-09-20 18:21:57 följande:

    Kan du förstå att man inte söker hjälp för att slippa bli anmäld? Om du bortser från  att du själv jobbar på soc. (Vilket jag antar.)

    Sen vet jag att de "frivilliga" insatserna inte alltid är så frivilliga utan att folk går med på vad som helst för att göra soc nöjda. För att man vet att det kan sluta med att de tar barnen.

    Det är INTE skrämselpropaganda, det är SANNING. Och det vet du lika väl som jag.


    Jag förstår mycket väl att folk drar sig för att söka hjälp om de tror att en anmälan skulle resultera i att deras barn skulle plockas bort. Vi skulle kunna bli mycket bättre på att berätta för allmänheten hur vi jobbar så att rädslan skulle minska.

    Däremot kan jag absolut inte hålla med om din bild av verkligheten. Den stämmer inte. Vem skulle orka jobba på socialtjänsten om vi ägnade oss åt att förstöra familjer på löpande band? Vem tror du gagnas av det? Hur ser din teori ut?

    Faktum är att när man når den punkten att inga andra utvägar finns så är det rent traumatiskt även för oss som ju har skaffat en relation med familjen, och man så hett önskat att man kunnat undvika ett omhändertagande. Man mår skit och grubblar och grubblar om man kunde gjort på nåt annat sätt. Vi är ju människor som jobbar här, inga ondskefulla maskiner. Vi går hem och tittar på våra egna barn och lider med de föräldrar vars barnsängar står tomma samma kväll. Men om vi nu helt bortser från den känslomässiga aspekten och bara ser till det praktiska. Varför skulle vi sträva efter ett omhänderagande? Det är sjukt mycket arbete med ett Lvu, knappast den lättaste utvägen, och inte minst så kostar det kommunen horribla summor, så var är logiken? Varför skulle vi omhänderta massa barn? Vem är det du tror vinner nåt på det?
Svara i tråden
Svar på tråden Soc och deras utrednngar

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies