Anonym (Andra kvinnan.) skrev 2020-09-20 21:09:33 följande:
Jag har bara min kille, han är gift. Så han är väl den otrogne. Han säger saker som att han älskar mig lika mycket som sin fru, kanske mer men på ett annat sätt. Att han önskar att han kunde klona sig i två så att han kunde vara med mig också hela tiden. Att i en parallell verklighet så är det vi två på riktigt. Att han behöver mig lika mycket som sin fru men på ett annat sätt. Att han nog inte skulle vilja leva vare sig utan sin fru eller mig.
Att han älskar mig så mycket att det gör ont, att han vid många tillfällen hellre skulle vilja vara med mig än där han är (När han är hos sina svärföräldrar eller någon släktgrej kommer det alltid ett sånt meddelande). Att jag är så underbar och att jag är en sån fin människa som kan älska en sån som honom. Att jag är så underbart snäll och kravlös att han kan vara sig själv med mig men alltid måste hålla masken annars. Han kan bara vara sig själv fullt ut med mig.
Och jag sväljer det som en idiot. Jag kan hata honom, men om han står vid dörren alldeles flåsig i sin skjorta och kavaj efter att ha sprungit upp för alla lägenhetstrappor så smälter jag varje gång.
Usch vad jag känner igen det! Min säger inte sånt här men känslor har börjat kännas tydligen och jag vill typ helst inte veta! Detta är första gången i mitt liv jag inte är någons förstahandsval och det är en mycket märklig jävla sits jag satt mig i. Jag tänker avsluta inom kort.