Hur nämner man för sin partner att man misstänker diagnos?

Om det är en diagnos där man kan få någon typ av behandling/stöd av vården eller annat så är det väl intressant att kunna göra en utredning (om hon vill). 

Om det är en diagnos där ni i så fall bara konstaterar att det nog är så, men det inte finns någon direkt hjälp att få, så är hon nog som hon är även efter en utredning (men det är ju aldrig fel med självinsikt). 

Det är upp till dig att bestämma om du vill leva så här eller inte. Kan du tex se dig tillsammans med henne om 10 år?