Vänner?

Det är så att en nära släkting till mig har en vän sen barndomen. Nu är dom närmare 30 - 35 men de är lite barnsligt beteende eller vad man ska säga.

Min släkting är den mest hjälpsamma person jag känner. Han ställer alltid upp hjälper till med allt som folk vill ha hjälp med. Han hjälper till med allt från små fix till att rusta upp både bilar och hus. Utan att ta betalt eller nånting för de. Trotts att dom han hjälper tjänar in hur mkt som helst för han hjälper till. Trotts de så verkar inte de uppskattas det han gör.

För den här ena vännen så får han bara skit för det mesta om det inte passar vännen. Vännen blir sur på honom om han umgås med andra. Inte svarar eller ringer tillbaka. Jag vet att min släkting suttit och väntat på vännen hur många gånger som helst när dom bestämt att göra något. Men min släkting struntar i de när dom väl ses sen och går vidare från det. Men gör släktingen samma sak tillbaka då blir det ett jäkla liv och han får höra det ena o de andra. Han säger själv att de känns som om han bara får höra hur dålig han är. Han började umgås med andra vänner under sommaren som även den här andra vännen känner men inte haft något intresse att umgås med. Men som vännen nu verkar ha fått stort intresse att vara med igen. Så nu är dom med varandra och gör min släktlngs största intresse tillsammans och bjuder inte in min släkting till det. Om de är nån slags spel för att släktingen inte svarat några gånger. O samtliga vet att min släkting mår dåligt över hur han behandlas men ingen verkar förstå honom. Så nu tror alla att han är sur på alla istället när han bara är deppig. O de vet dom för det har hans fru talat om för dom att han mår jättedåligt över situationen. Dom som umgås nu är dom han hjälpt mest som tjänat in mest på att han hjälpt dom. Vad ska man göra/säga? Jag vill inte att han ska må så dåligt över vänner.