Överreagerar jag?

Tycker inte att du överreagerar - märkligt att han inte erbjuder sig att hjälpa till. Är han omtänksam i övrigt ?

Nej du överreagerar inte i hur du tänker, jag skulle nog känna likadant.

Har själv inte varit med om att någon kille inte skulle erbjudit sig, tom när han inte varit min partner.
Känns han väldigt ego i övrigt eller har du märkt andra saker där han inte automatiskt ser dina behov, erbjuder sig hjälpa?

Om han i övrigt är omtänksam/hjälpsam i vardagssaker så kanske han bara hade tankarna någon annanstans. Testa och be honom göra det nästa gång och se hur det tas emot?

Om du sedan måste fortsätta be om vissa saker som för dig ska vara automatiska så kanske ni bara inte är på samma nivå i hur ni tänker? Då kan du ju känna efter ifall du vill fortsätta ses. Han kanske har massa andra fina sidor som överväger?

Ta bladet från munnen och be honom om hjälp! En del människor blir stötta av att bli erbjudna hjälp. De upplever det som att de ses som allmänt inkompetenta. Kanske har din kille haft någon sådan i sitt liv och lärt sig att inte hjälpa när han inte blivit ombedd. Eller så bryr han sig bara inte om hur takkåpan sitter ...

Har du testat att säga ?Kan du hjälpa mig att hänga upp lampor??

Om han då säger nej så överreagerar du inte. Annars tycker jag nog att du gör det. Visst kan man erbjuda sig att hjälpa men om du inte frågar om hjälp kanske han tror att du gärna vill göra det själv. Han kanske är uppväxt med att folk frågar om hjälp och då tänker han kanske inte på det. Särskilt en sak som faktiskt är enkel för de flesta som att hänga upp lampor. Han tänkte nog inte på att det är svårt för dig. Kommunikation går ju åt två håll och du måste våga börja be om hjälp när du känner att du behöver det.

Du överreagerar, hur ska han veta att du vill ha hjälp om du inte ber om det? Varför bad du inte om hjälp? Jag är själv kort och fixar det mesta utan hjälp för att jag vill det. De gånger jag behöver hjälp frågar jag. 

Kan han sånt då?

Om han kan det var det ju "slarvigt" att inte erbjuda sin hjälp, men om inte så tycker jag inte det, det böir ju inte så mycket hjälp då.

Jag hade kunnat göra så, bara för att jag inte förstod hinten och var i mina egna tankar typ.

Ja du överreagerar något enormt.
Men hav tröst, de allra flesta kvinnor gör på samma sätt som du:

De vägrar tala om vad de vill utan kräver att omgivningen är tankeläsare och sen blir de skitsura när det visar sig att andra människor verkligen INTE kan läsa hennes tankar.

Det värsta som finns är manipulativa människor, människor som kör med små fina pikar för att styra andra åt rätt håll.
"Den behöver fixas" betyder inte att den ska fixas utan det betyder "du ska fixa det här".
Det är manipulativt.

För att förekomma alla ilskna påhopp: jag är kvinna men jag har ändå lärt mig att tala om vad jag vill utan att manipulera.

Jag tycker du har rätt, jag är också kvinna, men förstår absolut inte alltid pikar eller hintar. Ibland förstår jag dem 2 dagar efteråt, men det blir jag bara stressad av. Det värsta är att arbeta med människor som gör såhär.

Skönt att höra. Ibland tror jag att jag är rätt ensam som kvinna och ha en rak och öppen kommunikation.

Jag har insett att man ska undvika manipulativa människor så långt det är möjligt. Hade TS varit min vän och samma typ av situation hade uppstått en handfull gånger så hade jag förpassat TS ut i periferin till kategorin "ytligt bekanta".

Är samma som du, det kan ta lång tid innan jag tror att jag kommit på vad människan menar med sina hintar. Sen om det är rätt eller inte förblir ofta ett mysterium. Så kan man inte umgås, att jämt stå på tå för någon, och vara orolig vad man missat den här gången.