Bo med bonusbarn

Min bonus är vuxen nu, men kom in i hennes liv när hon var ett år.

Jag såg det som positivt att killen jag träffade hade barn redan från början. Det HAR mestadels varit positivt men en del hade jag helt ärligt gärna sluppit. Till o med så mkt att jag nog inte gjort valet igen. Inte pga barnet utan pga omständigheter runt om, att alltid behöva anpassa sitt liv, sin planering, till andra människor. Att ha en inte alltför sympatisk människa som anser att hon alltid har rätt och första tjing på allt är jobbigt i längden...

I övrigt så har vi (jag o min man) alltid varit överens om att vi är en familj och att vi har lika stort ansvar i vår familj. Både ansvar och rättighet. Vi har inte alltid samma åsikt om regler, men det har vi inte med våra gemensamma barn heller :D

Har alltid varit involverad i ALLA beslut gällande barn, regler, umgänge, schema, osv på samma premisser som min man. Aldrig blivit åsidosatt när det gäller beslut. Hade min man varit en av de föräldrar som ansåg att man som bonusförälder inte har ngt att säga till om hade vi aldrig blivit seriösa. Å andra sidan hade han aldrig blivit seriös med mig om jag inte tagit det ansvaret.

Jag blev inte "förälder" direkt såklart, utan det var något som växte fram, både med mig och min man och med mig och barnet. Vi skapade en relation att stå på innan jag gick in och uppfostrade.