• Anonym (Föräl­der)
    Fri 25 Sep 2020 10:35
    125 visningar
    29 svar
    29
    125

    Gapande ettåring, hjälp mig.

    Jag är ensamstående med min ettåring, första barnet. Känner att tålamodet börjar sina. Hen tokgapar halva dagarna, speciellt vid matbordet och i trapphuset där det ekar. Vid matbordet börjar det med att hen vill ha något, jag förklarar lugnt att hen inte kan få hela osten/smörpaketet etc och att hen redan har ost/smör på mackan precis som mamma. Att det är samma. Men sen fortsätter gapande bara för att det är kul att gapa. Speciellt om jag ber hen att sluta. Då blir det bara lek och ett jävla liv tills vi slutar äta. Samma om jag öppnar skåpet till tandborstarna, håller i något hon vill ha mm mm. Det ringer i mina öron. Och jag får ångest för grannarna. Det måste gå rätt igenom väggarna.

    Jag har testat att ignorera, säga till, säga till "ordentligt", förklarar varför man inte får gapa så, förklarar att jag först måste """ sen får hon tandborsten tex, avleda. Inget funkar men något kommer väl att fungera i längden. Jag vet bara inte hur jag ska fortsätta?

    Vad ska jag göra? Någon mer erfarenhet?

  • Svar på tråden Gapande ettåring, hjälp mig.
  • Anonym (mysel­f)
    Fri 25 Sep 2020 11:03
    #1

    Jag skulle säga, säga ifrån på skarpen och vara konsekvent - det hjälpter inte första gången och antagligen inte första 5 gånger, men det bör hjälpa generellt. Ni måste ställa roller i fmailjen - vem som bestämmer och det definitivt inte får vara barnet.

  • Anonym (L)
    Fri 25 Sep 2020 11:15
    #2

    Förbered och servera färdiga mackor så du inte har framme smörpaket eller pålägg. Samma med mat. Ös upp portionen och grönsakerna innan.

    Sen så får du vara konsekvent och välja ett sätt aom funkar. Jag brukar hyssa och sen distrahera mina och fungerar rätt bra. T.ex håller man något inne på toan och de vill ha så har jag en tom toarulle jag ger dem istället.

  • Anonym (gg)
    Fri 25 Sep 2020 12:22
    #3

    Hur är barnet i övrigt? Har du löst på om plusbarn? Detta kan naturligtvis bara vanligt skrikande, men googla iaf.

    Ditt barn är nu väldigt litet och förstår ännu inte konsekvens och handling.
    Du bör naturligtvis fortsätta vara konsekvent, men du kan inte förvänta dig att det kommer ge effekt ännu.
    Har du testat öronproppar? För att slippa frustration över skriket?
    Och nästa fråga. Blir barnet nöjt om hen får hjälpa till att hyla osten själv och bre mackan? kan det vara det det handlar om?
    Bli hen nöjd om hen får EN extra ostskiva. Isf, kan det vara värt att barnet får det?

  • Anonym (U)
    Fri 25 Sep 2020 12:23
    #4

    Tror du kan vara min granne

  • Fri 25 Sep 2020 12:50
    #5

    Barnet är 1 år. 1 år!!!

    För litet för att förstå förklaringar. För litet för att förstå konsekvenser. För litet att resonera med. För litet för att kunna motstå frestelser. Det du i stället kan göra är att ta bort frestelserna. Ställ inte fram påläggen! Gör färdiga mackor och lägg inte dina egna inom synhåll, för 1-åringar vill ofta smaka på föräldrarnas mat. En av mina ungar åt aldrig från sin egen tallrik i den åldern, utan han åt bara från min. Det löste jag genom att lägga hans mat på kanten av min tallrik.

    1-åringar lär sig nya saker hela tiden, och varje ny sak övar de på. Nu har ditt barn lärt sig skrika högt, och då gör hon det. Så fort hon lär sig något roligare, så kommer hon att göra det i stället. För att åtminstone minska skrikandet, så kan du försöka låta bli att starta onödiga bråk. Lägg undan sådant hon inte får ha och tänk på att själv inte skrika eller ryta. När hon skriker kan du viska. Med lite tur försöker hon lära sig det i stället.

  • Anonym (Föräl­der) Trådstartaren
    Fri 25 Sep 2020 19:33
    #6
    Anonym (myself) skrev 2020-09-25 11:03:03 följande:

    Jag skulle säga, säga ifrån på skarpen och vara konsekvent - det hjälpter inte första gången och antagligen inte första 5 gånger, men det bör hjälpa generellt. Ni måste ställa roller i fmailjen - vem som bestämmer och det definitivt inte får vara barnet.


    Ja, jag vill ju iallafall berätta för barnet, oavsett hur mycket hen förstår dom 100 första gångerna, att vi inte gör så här. Men säga till på skarpen har jag helt ärligt svårt för när hen är så liten. Rätt eller fel, vem vet. Inte jag. Tack för input!
  • Anonym (Föräl­der) Trådstartaren
    Fri 25 Sep 2020 19:37
    #7
    Anonym (L) skrev 2020-09-25 11:15:51 följande:

    Förbered och servera färdiga mackor så du inte har framme smörpaket eller pålägg. Samma med mat. Ös upp portionen och grönsakerna innan.

    Sen så får du vara konsekvent och välja ett sätt aom funkar. Jag brukar hyssa och sen distrahera mina och fungerar rätt bra. T.ex håller man något inne på toan och de vill ha så har jag en tom toarulle jag ger dem istället.


    Det blir svårt, hen kommer sitta och tokgapa på golvet under tiden. Brukar snabbt som attan slänga till en ostskiva att tugga på, ger mig ev några minuter iallafall. Jag lyckas precis som du ibland distrahera också. Ge något spännande, tex köksredskap som hen aldrig sett förut. Tack för input!
  • Anonym (Föräl­der) Trådstartaren
    Fri 25 Sep 2020 19:41
    #8
    Anonym (gg) skrev 2020-09-25 12:22:44 följande:

    Hur är barnet i övrigt? Har du löst på om plusbarn? Detta kan naturligtvis bara vanligt skrikande, men googla iaf.

    Ditt barn är nu väldigt litet och förstår ännu inte konsekvens och handling.

    Du bör naturligtvis fortsätta vara konsekvent, men du kan inte förvänta dig att det kommer ge effekt ännu.

    Har du testat öronproppar? För att slippa frustration över skriket?

    Och nästa fråga. Blir barnet nöjt om hen får hjälpa till att hyla osten själv och bre mackan? kan det vara det det handlar om?

    Bli hen nöjd om hen får EN extra ostskiva. Isf, kan det vara värt att barnet får det?


    Absolut krävande, men det var värre förut. Har läst lite och kanske stämmer in. Jag kanske har blivit hemmablind.

    Tror absolut inte att det kommer att ge effekt nu, blir fundersam ibland på om jag gör rätt när jag inte har någon att bolla med.

    Tycker att hen är lite för liten för att hyvla ost tex. Kan absolut vara det, vill göra själv. Barnet får äta hur mycket hen vill av allt. Vräker som tur inte i sig tex ost så behöver inte reglera. Tack för input!
  • Anonym (Föräl­der) Trådstartaren
    Fri 25 Sep 2020 19:42
    #9
    Anonym (U) skrev 2020-09-25 12:23:49 följande:

    Tror du kan vara min granne


    Spännande! Vart bor du på ett ungefär?
  • Anonym (Föräl­der) Trådstartaren
    Fri 25 Sep 2020 19:51
    #10
    lövet2 skrev 2020-09-25 12:50:44 följande:

    Barnet är 1 år. 1 år!!!

    För litet för att förstå förklaringar. För litet för att förstå konsekvenser. För litet att resonera med. För litet för att kunna motstå frestelser. Det du i stället kan göra är att ta bort frestelserna. Ställ inte fram påläggen! Gör färdiga mackor och lägg inte dina egna inom synhåll, för 1-åringar vill ofta smaka på föräldrarnas mat. En av mina ungar åt aldrig från sin egen tallrik i den åldern, utan han åt bara från min. Det löste jag genom att lägga hans mat på kanten av min tallrik.

    1-åringar lär sig nya saker hela tiden, och varje ny sak övar de på. Nu har ditt barn lärt sig skrika högt, och då gör hon det. Så fort hon lär sig något roligare, så kommer hon att göra det i stället. För att åtminstone minska skrikandet, så kan du försöka låta bli att starta onödiga bråk. Lägg undan sådant hon inte får ha och tänk på att själv inte skrika eller ryta. När hon skriker kan du viska. Med lite tur försöker hon lära sig det i stället.


    Jag vet. Jag söker ingen lösning nu på direkten, formulerade mig kanske fel. Men vill bolla vad andra gör i situationen.

    Förstår så klart inte förklaringar men jag förklarar ändå varför vi måste göra vissa saker och inte får göra andra. Det kommer jag fortsätta med. Kan absolut se till att endel inte står framme, försökt till viss mån men kan göra mer. Att inte ha min macka inom synhåll är synonymt med att jag inte äter tänker jag. Vi delar också tallrik ibland, och macka med för den delen. Jag är dålig på att äta och vill inte föra vidare det. Nu när jag blivit bättre på det. Så hen får se att mamma också äter mat. Skrik eller inte.

    Har försökt att viska, det tycker hon är roligt. Och vi har tagit oss igenom andra sådana här perioder tidigare men matkastning, blöjkrångel mm utan att hen har haft en arg eller frustrerad mamma. Så vi överlever nog detta med. Men när man är helt ensam är det skönt att höra hur andra gör/tänker.

    Tack för svar!
Svar på tråden Gapande ettåring, hjälp mig.