• Anonym (Anna)

    Jag har förlorat allt det senaste året, känner enorm sorg, förtvivlan & depression

    För ett år sedan skiljdes jag och maken, jag flyttade ut och fick hantera allt det nya med vv för våra två små barn och ny, mindre bostad. Barnen mådde väldigt dåligt, och gör det fortfarande, och professionell hjälp är inkopplad. Samtidigt har jag haft det väldigt jobbigt själv att tvingas ge upp drömmen om en kärnfamilj, nybyggt hus och förlorade drömmar.

    Exmaken gick vidare snabbt och runt jul flyttade hans nya sambo in. Nu är de gravida, förlovade och det känns som frun bara är utbytt. Detta tär ihjäl på mig och jag känner mig så otroligt maktlös. Han har ändrat sig helt och är precis den jag trodde jag gift mig med, men mot henne. Barnen har det fortfarande väldigt jobbigt med allt, men tycker samtidigt att de är mer av en riktig familj, här är det ju bara jag med helt andra förutsättningar, både i nätverk och ekonomiskt. Samtidigt som jag ska hantera min egen förtvivlan och sorg, så vill jag finnas för deras, medan pappan såklart är lycklig och förälskad och inte riktigt ser dem.

    Sedan kom Coronan. Jag är företagare i en drabbad bransch och företagets ekonomi kraschade rejält på bara några månader. Alla mina besparingar fanns där, ett framgångsrikt företag sedan många år som tömdes helt av utebliven omsättning. Har vidtagit alla åtgärder som gått i form av regeringens stöd men det räcker inte, kapitalet är förbrukat och jag står förmodligen inför konkurs och ev. skuldsättning (personlig borgen för hyreskontrakt tex.).

    Jag mår allt sämre och sämre och har börjat få panikångestattacker, särskilt när jag inte har barnen hos mig. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra, jag har blivit 50% sjukskriven som jag inte kan tillvarata pga situationen på jobbet och personalbrist som blivit uppsagda. Helst ville läkaren att jag skulle sjukskrivas 100% och kontakta psykmottagningen men det finns inte utrymme för det, varken med hänsyn till mina barn eller inför att jag står inför konkurs.

    Vad ska jag göra? :( Jag har inget socialt nätverk inom familjen då de bor i annat land, och inga vänner med kraften att bistå hjälp. Jag håller på att gå sönder av oro inför framtiden, och känner sådan enorm hjälplöshet och identitetskris av att både ha tappat familj och arbete på så kort tid.

  • Svar på tråden Jag har förlorat allt det senaste året, känner enorm sorg, förtvivlan & depression
  • Anonym (Lena)

    Låter som du och barnen har haft det väldigt jobbigt!Men en sak i taget.Stressa inte för allt.Börja nånstans,va positiv och orka för din egen skull och dina barn behöver dig.Du är deras mamma och kommer alltid att vara väldigt viktigt för dom.Styrka,en dag känns det bättre.

  • Anonym (ooo)

    Jag tycker verkligen att du ska ta den sjukskrivningen. Du skriver det inte går med bli hänsyn till barnen men det förstår jag inte? Det är väl bättre att du är sjukskriven och tar hand om dig och på sikt blir bättre, både för din egen och barnens skull? Ekonomin verka ju redan vara körd så den blir knappast sämre av sjukskrivning, eller? 

    Har du haft kontakt med FK? Kollat upp vilka bidra du kanske är berättigad till? 

    Sedan bör du be din läkare om samtalskontakt, om du inte redan gjort det.

  • Less is more

    Du har det otroligt tufft förstås. Det viktigaste är förstås försörjningen nu och att du får någon samtalskontakt att reda ut det praktiska med.

    Finns det någon bra kurator på vårdcentralen eller möjlighet att få familjeterapi ( fast att det bara du som går dit). Jag tror du kan kontakta kommunen.

    Det är ju krisläge för dig, din ork att ta hand om dina barn. Kan du få något jobb genom kommunen till att börja med.

    Få rådgivning när det gäller företaget.

    Kram !

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Lena) skrev 2020-09-27 09:54:04 följande:

    Låter som du och barnen har haft det väldigt jobbigt!Men en sak i taget.Stressa inte för allt.Börja nånstans,va positiv och orka för din egen skull och dina barn behöver dig.Du är deras mamma och kommer alltid att vara väldigt viktigt för dom.Styrka,en dag känns det bättre.


    Det har vi och jag ser ingen ände just nu alls tyvärr. Eller jo, en som är väldigt mörk och fjuttig, men den tanken får mig bara att börja gråta.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (ooo) skrev 2020-09-27 10:07:42 följande:

    Jag tycker verkligen att du ska ta den sjukskrivningen. Du skriver det inte går med bli hänsyn till barnen men det förstår jag inte? Det är väl bättre att du är sjukskriven och tar hand om dig och på sikt blir bättre, både för din egen och barnens skull? Ekonomin verka ju redan vara körd så den blir knappast sämre av sjukskrivning, eller? 

    Har du haft kontakt med FK? Kollat upp vilka bidra du kanske är berättigad till? 

    Sedan bör du be din läkare om samtalskontakt, om du inte redan gjort det.


    Jag kan verkligen inte vara sjukskriven, jag måste vara aktiv som företagsägare i en konkurs annars riskerar jag brott :(
    Jag har fått hjälp med alla bidrag som går, och även fått samtalskontakt men Covid gör att det tar sådan tid och är svårt att få till så ingenting än.
  • Anonym (Anna)
    Less is more skrev 2020-09-27 10:15:13 följande:

    Du har det otroligt tufft förstås. Det viktigaste är förstås försörjningen nu och att du får någon samtalskontakt att reda ut det praktiska med.

    Finns det någon bra kurator på vårdcentralen eller möjlighet att få familjeterapi ( fast att det bara du som går dit). Jag tror du kan kontakta kommunen.

    Det är ju krisläge för dig, din ork att ta hand om dina barn. Kan du få något jobb genom kommunen till att börja med.

    Få rådgivning när det gäller företaget.

    Kram !


    Ja usch, det är verkligen kris. Känner mig så himla oförberedd och maktlös men försöker ta en timme i taget, andas och tänka klart. Jag lever i en mardröm känns det som. Terapi har jag ansökt om, och även skickat in en egen vårdbegäran till psykiatrin. Men det handlar ju om flera veckors väntetid, tid jag inte känner att jag har eller mäktar med. 
    Vad menar du med jobb genom kommunen? Företagsrådgivning är inbokat men jag inser ju att det är konkurs som är oundvikligt.
    Tack.
  • Less is more

    Alltså, jag tror det är mer praktisk hjälp du behöver. Få stöd att hitta ett jobb snabbt.

    Om en familj inte klarar att ge sina barn mat och det basala kan familjen ansökanom försörjningsstöd. Vissa kommuner kan då i stället erbjuda jobb och anställning nånstanns inom kommunen. Självklart behöver man vara tillräckligt kompetent för jobbet.

    I Stockholm finns tex Jobbtorg och runt om i landet Samordningsförbund. Sök på samordningsförbund i länet där du bor eller om kommunen har jobbtorg att stötta dig vidare till jobb.

    Psykolog är bra, men du behöver ju jobb, en inkomst.

    Lycka till!

  • Anonym (Anna)
    Less is more skrev 2020-09-27 10:37:25 följande:

    Alltså, jag tror det är mer praktisk hjälp du behöver. Få stöd att hitta ett jobb snabbt.

    Om en familj inte klarar att ge sina barn mat och det basala kan familjen ansökanom försörjningsstöd. Vissa kommuner kan då i stället erbjuda jobb och anställning nånstanns inom kommunen. Självklart behöver man vara tillräckligt kompetent för jobbet.

    I Stockholm finns tex Jobbtorg och runt om i landet Samordningsförbund. Sök på samordningsförbund i länet där du bor eller om kommunen har jobbtorg att stötta dig vidare till jobb.

    Psykolog är bra, men du behöver ju jobb, en inkomst.

    Lycka till!


    Jag är inte arbetslös än och jag skulle inte alls klara av det nu, ett nytt jobb och ytterligare en faktor som ger mig ångest av bara tanken. Jag klarar med näppe att finnas för mina barn just nu och de basala hushållssysslorna, och göra det jag ska i företaget.
  • Less is more
    Less is more skrev 2020-09-27 10:37:25 följande:

    Alltså, jag tror det är mer praktisk hjälp du behöver. Få stöd att hitta ett jobb snabbt.

    Om en familj inte klarar att ge sina barn mat och det basala kan familjen ansökanom försörjningsstöd. Vissa kommuner kan då i stället erbjuda jobb och anställning nånstanns inom kommunen. Självklart behöver man vara tillräckligt kompetent för jobbet.

    I Stockholm finns tex Jobbtorg och runt om i landet Samordningsförbund. Sök på samordningsförbund i länet där du bor eller om kommunen har jobbtorg att stötta dig vidare till jobb.

    Psykolog är bra, men du behöver ju jobb, en inkomst.

    Lycka till!


    Ja, och AF så klart. Boka en tid med AF och fråga hur du kan få stöd till att snabbt hitta nytt jobb.
  • Stabben1989

    Oj vilken kämpe du är!

    För ett par år sedan separerade jag från ett förhållande som varat i 10 år. Tack och lov hade vi inga barn ännu som blev involverade för det var helt klart tufft nog ändå. Även om vi var överens om separationen så gjorde det så otroligt ont då han fick en ny flickvän som flyttade in ivår gamla lägenhet(som han behöll eftersom jag inte hade råd med den hyran) knappt 5 månader efter att jag hade flyttat ut. 2 månader efter det var de förlovade och väntade sitt första barn. Själv satt jag ensam i en tvåa och kände mig otroligt ledsen och nere. Min hjälp var att jag började gå hos en psykolog och prata, det var så jäkla jobbigt från början men hjälpte mig ändå förvånansvärt snabbt att börja se saker lite annorlunda.

    Nu har ju du en ännu värre situation då du dessutom har ett företag men jag tycker verkligen du ska lyssna på läkarens råd. Prata med försäkringskassan och soc och se vad du kan få för hjälp med bidrag och kanske även hjälp med barnen om det behövs. De kommer inte se dig som svag, utan istället stark som vågar be om hjälp. Gällande det där med att du måste vara aktiv under en konkurs kan jag själv inte så mycket om men du är nog inte den första som mår dåligt och befinner sig i en personlig kris i samband med konkurs, så jag tror nog att det bör finnas lösningar även där om man bara vet vars man ska vända sig. Hoppas att det löser sig men kom ihåg att just nu måste du prioritera ditt eget mående, om inte du mår bra kommer inte heller barnen må bra. Och även om det gör ont att se exet gå vidare, försök vara glad för hans skull och att åtminstone han just nu kan vara en positiv och trygg källa för barnen. Han är helt enkelt inte värd den energin det tar från dig, du kommer en dag hitta någon ny att älska som kommer få dig att må bra och ge dig det du behöver i ett förhållande.

  • Zoldaten76

    Har varit i en hyfsat liknande situation.. Hör av dig om du vill prata om det. Förstår nog vad du går igenom..

  • Anonym (Jag)

    Ursäkta om jag kommer låta hård, men du måste sjukskriva dig! Det är INTE värt att fullständigt sabba både den psykiska och fysiska hälsan för att man inte tror sig kunna vara hemma sjuk. Tro mig. Jag blev sjuk på ett jobb- 96. Det ledde till en kronisk sjukdom jag sen- 00 är sjukpensionär pga av. INGET jobb och INGA pengar i världen är värt att förstöra sin egen kropp kanske för all framtid. Det måste finnas andra lösningar för dig. Och blir det konkurs är det tragiskt, men då går du vidare. Det finns fler instanser än psyket om man vill prata av sig. Och kanske rent av få mer praktisk hjälp. Kyrkan tex. präst, pastor, diakon. Röda korset.

    Vad gäller att din f.d gått vidare så är det inte ovanligt. Du får bara inse att det är så och lämna det därhän. Du har ditt liv med barnen och får göra det bästa av det och han får sköta sitt. I det ingår att ta hand om dig själv. De har bara en mamma och du ska ju finnas där resten av deras liv.

  • Avenia

    Kan du erbjuda anställning till någon med stöd från försäkringskassan, dvs lönebidrag?

  • Less is more

    Det svåra är väl här att man inte kan vara sjukskriven från ett jobb som man ändå samtidigt jobbar i.

    Kan företaget vara vilande ? eller ta reda på om du kan jobba deltid och få sjukpenning på deltid samtidigt ?

  • Skrellet

    Jag lider så hemskt med dig och känner igen mig i det du berättar, det är en jobbig situation med både privata bekymmer en verksamhet som blivit drabbad av Corona.

    Men problem är till för att lösas, även problem som kommit till följd av Corona och skilsmässa.

    Du är inte själv även om det känns så, vi är många som kan hjälpa dig med både företagande / ekonomi samt vara en god lyssnare.

  • Anonym (Zäta)

    Jag förstår att det är tufft för dig nu, och att du mår dåligt.

    Jag tycker det första du ska göra är att släppa alla tankar på ditt x och hans nya, såklart är han gullig mot henne nu men hur det blir i framtiden vet ingen. Och du har en framtid framför dig med och gott om tid att senare träffa någon.

    Men nu ska du bara ta hand om dig själv och dina barn en dag i taget. Även fast det är jobbigt och kämpigt nu så kommer det lätta, men oroa dig inte för framtiden utan gör det nu behöver för att kunna leva och må bra nu.

    Hoppas du får hjälp snart och nån att prata med.

    Du kan även kontakta en präst, där kan du få mycket hjälp, och man behöver inte vara kristen för det har inte med det att göra, där kommer du inte heller behöva vänta länge, sök på jourhavande präst.

    Ibland kommer hjälpen från oväntat håll.

    Försök andas och ta det lugnt när paniken kommer, eller bryt den genom att bara göra nåt annat, ta en promenad, städa, vadsomhelst.

    Finns bra avslappningsappar men även på Youtube.

Svar på tråden Jag har förlorat allt det senaste året, känner enorm sorg, förtvivlan & depression