Jag har förlorat allt det senaste året, känner enorm sorg, förtvivlan & depression
För ett år sedan skiljdes jag och maken, jag flyttade ut och fick hantera allt det nya med vv för våra två små barn och ny, mindre bostad. Barnen mådde väldigt dåligt, och gör det fortfarande, och professionell hjälp är inkopplad. Samtidigt har jag haft det väldigt jobbigt själv att tvingas ge upp drömmen om en kärnfamilj, nybyggt hus och förlorade drömmar.
Exmaken gick vidare snabbt och runt jul flyttade hans nya sambo in. Nu är de gravida, förlovade och det känns som frun bara är utbytt. Detta tär ihjäl på mig och jag känner mig så otroligt maktlös. Han har ändrat sig helt och är precis den jag trodde jag gift mig med, men mot henne. Barnen har det fortfarande väldigt jobbigt med allt, men tycker samtidigt att de är mer av en riktig familj, här är det ju bara jag med helt andra förutsättningar, både i nätverk och ekonomiskt. Samtidigt som jag ska hantera min egen förtvivlan och sorg, så vill jag finnas för deras, medan pappan såklart är lycklig och förälskad och inte riktigt ser dem.
Sedan kom Coronan. Jag är företagare i en drabbad bransch och företagets ekonomi kraschade rejält på bara några månader. Alla mina besparingar fanns där, ett framgångsrikt företag sedan många år som tömdes helt av utebliven omsättning. Har vidtagit alla åtgärder som gått i form av regeringens stöd men det räcker inte, kapitalet är förbrukat och jag står förmodligen inför konkurs och ev. skuldsättning (personlig borgen för hyreskontrakt tex.).
Jag mår allt sämre och sämre och har börjat få panikångestattacker, särskilt när jag inte har barnen hos mig. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra, jag har blivit 50% sjukskriven som jag inte kan tillvarata pga situationen på jobbet och personalbrist som blivit uppsagda. Helst ville läkaren att jag skulle sjukskrivas 100% och kontakta psykmottagningen men det finns inte utrymme för det, varken med hänsyn till mina barn eller inför att jag står inför konkurs.
Vad ska jag göra? :( Jag har inget socialt nätverk inom familjen då de bor i annat land, och inga vänner med kraften att bistå hjälp. Jag håller på att gå sönder av oro inför framtiden, och känner sådan enorm hjälplöshet och identitetskris av att både ha tappat familj och arbete på så kort tid.