Ju äldre jag blir desto känsligare blir jag - Så pass att jag vill leva för mig själv

Hej!

Jag har egentligen sedan jag var ett barn varit en känslig person. På grund av oroligheter och så vart jag lite kyligare av mig i tonåren. Men övergick till känslig man vid tjugotvå års åldern. Därefter har jag blivit känsligare ju äldre jag har blivit. Jag är tjugosju år och gläds enormt av bilder som vänner lägger på Facebook. Jag tycker vissa saker är otroligt sött som när en tjejkompis börjat med ridning och lagt bilder på sin häst. Jag kunde inte rå för hur hela min kropp bara tyckte det var gulligt av henne. En känsla som både var harmonisk och jobbigt. Det var alltså så pass glädje att det gjorde ont.

Men även saker som just är sorgliga/negativa gör väldigt ont i mig och det gör ont ju äldre jag blir.

Jag har å andra sidan fått smak av att bo på landet. Jag vet inte om det är samband med att mitt inre känner någon typ av flykt ifrån människor, p.g.a min känslighet. Men det har fallit mig att det vore en stor fördel att ändå flytta bort. Bort ifrån civilisationen och leva helt för mig själv. Undvika samhällets stress och bekräftelse över smärtor som dyker upp hos mänskligheten. Bara leva helt för mig själv i djurlivet.

Jag klarar seriöst inte av detta, känner jag.

Det måste väl vara lagligt att flytta bort till vilket skog som helst och avsluta med att vara en del av civilisationen?

Med vänliga hälsningar

RenLuft