• Anonym (Madde)

    Barn klängigt hos mig, inte hos pappan (vv-förälder)

    Sedan några år har jag mina två barn varannan vecka, 8&12 år. Jag lever ensamstående medan barnens pappa har ny familj med barn.

    Jag upplever den senaste tiden att mitt yngsta barn är ganska klängigt och väldigt beroende av mig och vill att jag finns nära när hen är hos mig. Allra helst de första dagarna de kommer till mig, jag kan nästan inte ens gå ut med sopor utan att det blir lite oroligt.
    Det äldre barnet klagar lite över det, som även hen har ett stort närhets- och bekräftelsebehov, och att det inte alls är likadant hos pappan och att det är "fel" på mig.

    Betyder det otrygg anknytning hos mig eller hur kan man tolka det? Jag vill ju gärna inte avvisa närhetsbehovet utan tänker väl lite tvärtom, att det är just ett behov som finns hos barnet/n. Eller tänker jag fel?

  • Svar på tråden Barn klängigt hos mig, inte hos pappan (vv-förälder)
  • Långbenopluto

    Låter normalt, barn har olika behov av mamma/pappa i alla åldrar. Jag hade bara haft dom nära så mycket dom vill, så kommer det bli bättre.

    Det behöver inte betyda att det är sämre/bättre hos nån av er.

  • Bjoer
    Anonym (Madde) skrev 2020-09-29 08:34:16 följande:

    Sedan några år har jag mina två barn varannan vecka, 8&12 år. Jag lever ensamstående medan barnens pappa har ny familj med barn.

    Jag upplever den senaste tiden att mitt yngsta barn är ganska klängigt och väldigt beroende av mig och vill att jag finns nära när hen är hos mig. Allra helst de första dagarna de kommer till mig, jag kan nästan inte ens gå ut med sopor utan att det blir lite oroligt.
    Det äldre barnet klagar lite över det, som även hen har ett stort närhets- och bekräftelsebehov, och att det inte alls är likadant hos pappan och att det är "fel" på mig.

    Betyder det otrygg anknytning hos mig eller hur kan man tolka det? Jag vill ju gärna inte avvisa närhetsbehovet utan tänker väl lite tvärtom, att det är just ett behov som finns hos barnet/n. Eller tänker jag fel?


    Fast är det inte ett inlärt behov då? Om det inte finns hos pappan så finns det ju inte generellt. Kanske barnet helt enkelt har vant sig med att det kan vara klängigt hos dig eftersom du tolererar det?
  • Anonym (Alva)
    Bjoer skrev 2020-09-29 13:44:35 följande:

    Fast är det inte ett inlärt behov då? Om det inte finns hos pappan så finns det ju inte generellt. Kanske barnet helt enkelt har vant sig med att det kan vara klängigt hos dig eftersom du tolererar det?


    Eller så får barnet inte sina känslor sedda eller närhetsbehov tillgodosedda hos pappan i den grad barnet behöver det.

    Det är ju inte direkt ovanligt.
  • Anonym (Ell)
    Bjoer skrev 2020-09-29 13:44:35 följande:
    Fast är det inte ett inlärt behov då? Om det inte finns hos pappan så finns det ju inte generellt. Kanske barnet helt enkelt har vant sig med att det kan vara klängigt hos dig eftersom du tolererar det?

    Vaddå tolererara? Låter som en äldigt gammaldags barnsyn.


    Självklart ska man svara på barns behov av närhet. Barn kan aldrig bli bortskämnda med närhet och kärlek.

  • Anonym (Sara)

    Kan säkert finnas tusen orsaker... tror att det är rätt vanligt att barn är olika mycket ?klängiga? på sina föräldrar. Våra har varit det i lite olika omgångar, alltså olika med oss föräldrar.

    Det var en nästan exakt likadan tråd för bara några veckor sen, och där föräldrarna också var skilda, ska se om jag kan hitta den.

  • Bjoer
    Anonym (Ell) skrev 2020-09-29 15:59:18 följande:

    Vaddå tolererara? Låter som en äldigt gammaldags barnsyn.


    Självklart ska man svara på barns behov av närhet. Barn kan aldrig bli bortskämnda med närhet och kärlek.


    Givetvis kan de bli det. Barn måste lära sig att klara sig själv också.
  • Anonym (mami)
    Anonym (Madde) skrev 2020-09-29 08:34:16 följande:

    Sedan några år har jag mina två barn varannan vecka, 8&12 år. Jag lever ensamstående medan barnens pappa har ny familj med barn.

    Jag upplever den senaste tiden att mitt yngsta barn är ganska klängigt och väldigt beroende av mig och vill att jag finns nära när hen är hos mig. Allra helst de första dagarna de kommer till mig, jag kan nästan inte ens gå ut med sopor utan att det blir lite oroligt.

    Det äldre barnet klagar lite över det, som även hen har ett stort närhets- och bekräftelsebehov, och att det inte alls är likadant hos pappan och att det är "fel" på mig.

    Betyder det otrygg anknytning hos mig eller hur kan man tolka det? Jag vill ju gärna inte avvisa närhetsbehovet utan tänker väl lite tvärtom, att det är just ett behov som finns hos barnet/n. Eller tänker jag fel?


    Du kan inte ta föräldraråd från en 12-åring.

    Du behöver känna in båda barnens behov och försöka uppfylla dem efter bästa förmåga.

    Min 8-åring är ofta klängig om vi inte setts på ett tag även om hen i vanliga fall är en kavat 8-åring. Tror inte det är nåt konstigt med det.
  • Anonym (Ell)
    Bjoer skrev 2020-09-29 16:13:03 följande:

    Givetvis kan de bli det. Barn måste lära sig att klara sig själv också.


    Jag upprepar, barn kan INTE bli bortskämd amed närhet och kärle!. Det räcker att googla källor så ser du att du har fel.
Svar på tråden Barn klängigt hos mig, inte hos pappan (vv-förälder)