Alla som har erfarenhet av bipolär, hjälp!!

Jag undrar om det finns nån mer som har bipolär och som har tips på hur man klarar att komma ned från en hypomani eller mani också antar jag. Jag menar alltså inte hur man hanterar depression utan hur man klarar av att inte vara hypoman längre.

Jag undrar om det finns nån mer som har bipolär och som har tips på hur man klarar att komma ned från en hypomani eller mani också antar jag. Jag menar alltså inte hur man hanterar depression utan hur man klarar av att inte vara hypoman längre.

Jag undrar om det finns nån mer som har bipolär och som har tips på hur man klarar att komma ned från en hypomani eller mani också antar jag. Jag menar alltså inte hur man hanterar depression utan hur man klarar av att inte vara hypoman längre.

Stämningsstabiliserande eller något som får personen att sova en längre tid kan hjälpa.

Medicinering som ovan nämnt. Lamotrigin och quetiapin har fungerat bra för mig. Försök skapa en tråkig miljö omkring dig. Även om du är på topp o tycker det är härligt och vill dras med i det sträva till det motsatta.

Gäller din fråga alltså tips om hur du kan bryta en hypomani? I så fall instämmer jag med gg och bip. Om din fråga däremot gäller hur du ska klara av att stå ut i ditt vanliga jag igen efter en hypomani finns det nog tyvärr inte så mycket att göra mer än att vänta... det är ju en sorg att komma ned från att må så där bra till att bara bli "vanlig och tråkig" igen, som medicinerna tyvärr inte hjälper stort mot. För min del brukar det dock inte ta mer än några dar innan jag har accepterat att livet är så där lagom småtrist igen. Men just hypomanier är ju luriga med det där; oftast tappar man ju inte kontrollen så mycket att det blir några verkliga problem, så det är svårt att acceptera varför man inte kan få må så där hela tiden. Att acceptera sitt vanliga tråkiga jag efter en mani hade nog varit lättare, eftersom de kan vara ganska kaotiska och faktiskt ganska läskiga mot slutet, men iaf jag har alltid störtdykt rakt ned i riktigt djupa depressioner efter mani, så då har det aldrig blivit aktuellt att acceptera sitt vanliga jag... Förlåt - nu svamlar jag. Kanske var det inte ens detta du undrade över. Skickar iaf en massa värme och kärlek.

Tack så mycket för ditt svar! Jag tycker tyvärr inte att stämningsstabiliserare hjälper så bra mot just detta. Att sova är ju ett sätt att hantera sånt som känns jobbigt, så på det viset kan jag ju hålla med om att sömn är ett sätt att hantera det, men då tycker jag att mer riktad sömnmedicin funkar bättre än stämningsstabiliserare. Men sen kan man ju inte bara sova hela tiden... :/ 

Nä, men hur ofta är du hypoman då?

Är du bp2 så kan stämningstabiliserande ju vara tvunget ibland. men min partner har bp2 och medicinerar inte. Dock är han riktigt noga med att sova på rätt tider och alltid tillräckligt länge om han kan, äta tre gånger om dagen, motionera, är försiktig med alkohol och tar inga droger (vilket han gjorde förr). Detta har gjort att hypomanierna blivit mycket färre.

Jag inser att min fråga var dåligt formulerad. Jag menade alltså inte att jag vill ha tips på hur man undviker hypomanier, utan hur man ska hantera tristessen EFTER en hypomani. Jag vill absolut inte ha färre hypomanier eller undvika dem, tvärtom! Jag vet att det är "fel", men det är precis som Kråkunge skrev att det är svårt att acceptera varför man ska undvika dem. Jag fattar att det är annorlunda med riktiga manier, men jag blir bara hypoman.