Jag har försatt mig i en väldigt svår situation. Hjälp!

Han har redan valt sin familj före dig, för länge sedan.... det har inte med barnet att göra.

Valet handlar inte om honom eller barnet, för oavsett så kommer han aldrig att välja ett normalt liv med dig. Hans familjetraditioner är för starka.

Ditt val står mellan att bli ensamstående mamma eller att fortsätta vara hans älskarinna i väntan på att han gifter sig med någon från sin kultur och skaffar barn med henne, ingenting annat.

Jag undrar om det verkligen går sakta framåt som han säger, tror snarare att familjen tolkar det faktum att ni inte gift och förlovat er som det fortfarande finns ett förhandlingsutrymme att få honom att välja nån från den egna kulturen. Frågan är vad som ska krävas för att han ska känna sig redo? Tror som du att om han inte kommit dit på 3 år gör han det inte alls. han tror säkert på sig själv, men du är som en älskarinna som sitter och väntar. Om fem år kommer han ge upp, vara glad för dom åren han fick med dig och träffa nån annan som passar föräldrarna, samtidigt som han tagit fem år av ditt liv för ingenting. Ni borde vara så säkra på varandra i nuläget efter de här åren att två år till gör varken till eller från. Så säg bara att nu väljer du, stanna eller gå. Och bestäm själv om du vill behålla barnet.

Min partner är inte troende muslim så för honom var det lätt att välja mig och vårt barn fast vi inte är gifta. Han har valt bort kontakten med familjen. Om ni inte vill göra så kan ni säkert gifta er muslimskt, på rätt sätt, och göra det enligt konstens regler för att få ha en kontakt med farmor och farfar i framtiden. Det kanske tar några år men kan bli lättare om ni gör den eftergiften om det inte är så viktigt för er ändå. Det bestämmer ni ju själva.

Han valde inte dig förra gången du var gravid och han väljer dig inte den här gången heller. Det är han faktiskt tydlig med.

Du måste vara den som väljer hur du ska ha det. Han har valt bort dig och då måste du förhålla dig till det faktumet. Du har ingen skyldighet att följa hans familjs traditioner och tänkesätt. Du är fri att leva hur du vill. Han får själv ta konsekvenserna av att leva som han gör. Det han gör mot dig är själviskt och elakt och har definitivt inte något att göra med kärlek. Låter mer som att han har dig för att dra ut på tiden för att slippa gifta sig med nån han inte vill ha men det innebär inte att han väljer dig. För det gör han ju inte.

Det är HAN som har satt DIG i denna sits.

Jag skulle absolut välja att behålla barnet i ditt läge, jag hade inte chansat på att de ska ändra sig.. Låter som du fått vara nummer två alldeles för länge, kommer det verkligen ändras tror du.. Du borde vara hans nummer ett!

Känns som varningsklockor här med att han spenderar den mesta av tiden med dem mm.. Kommer de någonsin vara redo för dig i deras liv..?

Nä jag skulle inte vilja stå där om ett par år och fortfarande vara i samma läge, och inte veta hur man ska handskas med barnfrågan då..

Det verkar att du är en place holder tills familjen hittar honom en lämplig brud.

Frågan är mer om du vill ha barnet eller ej.

Räkna inte med mannen.

Behålla barnet och skita i hans familj. Deras kultur är obegriplig.

Tyvärr. Du väntar på ingenting alls. Hans lojalitet ligger hos hans ursprungsfamilj och de kommer aldrig att acceptera dig eller ert barn.

Du kommer aldrig att bli hans förstaval och han kommer aldrig att bli färdig att välja dig framför familjen.

Du är dessutom över 30 och om du inte vill göra abort ska du naturligtvis inte göra det heller. Din kropp - ditt val.

Så här är det.... Fundera på om du vill ha barnet och välj abort eller behålla. I vilket fall har den där killen räknat sina dagar - en relation där ena parten börjar hota lämnar man direkt. Jag fattar att han har panik, det ursäktar inte ett sånt uttalande. Låt honom välja sin familj då, på de här åren har han inte lyckats kapa navelsträngen och du kan ju föreställa dig hur det blir i framtiden.

Du blir inte yngre, hans familj kommer inte acceptera dig på de närmaste åren, om någonsin, och han beter sig som en smärre skitstövel. Bättre man kan man ju skaffa barn med, om man säger så. För du får tänka att det är inte bara att göra slut och vara ensamstående mamma, du ska ha honom (och hans familj!) i ditt liv de närmaste 18-20+ åren! För att inte tala om hur kul det blir när de vill uppfostra ungen i muslimsk anda, även om så bara på halvtid, och farföräldrarna får en hjärtinfarkt för att ungen gillar bacon, eller nåt annat där er syn krockar. Då är det inte bara han och du som är i diskussion, för han har dem i ryggen och kommer antagligen bråka desto mer om sakerna.

Se det som en välsignelse att han visar sitt rätta jag så här tidigt, och överväg abort ändå. Du är 32 år, du hinner träffa någon och du hinner också gå till klinik och få spermiedonation om det ska vara så.

Gör du en abort till för en killes skull kommer du att ångra dig längre fram

Dags att packa ihop och dra TS, han kommer inte förändras. Du har tid att träffa någon annan att bilda familj med om du agerar nu. Behåller du barnet är du för alltid sammankopplad med honom och hans familj.