Är allt som det ska med min 8 mån dotter?

Hej! Som rubriken lyder, så undrar jag om allt är som det ska med min snart 8 månaders gamla dotter.

Svårt att veta vart jag ska börja, men redan som gravid mådde jag dåligt och var rädd att något skulle vara avvika med vår bebis. Dels för att en sköterska kommenterat hennes huvudform på ultraljudet och sen var googlingen tyvärr igång. I min familj finns även Aspbergers, både kusin och syskon. I min partners familj finns adhd.

Ända sen vår dotter föddes har jag varit orolig och därmed letat fel hos henne. Vet att det är hemskt, men det är sanningen. Har ständigt jämfört henne med andra barn och såklart tyckt de varit olika, vilket förvisso är sjävklart. Barn är olika, jag vet.

Det jag då reagerat på är följande:

-Dålig ögonkontakt sen start, blev bättre kring 5-6 månaders åldern och sen har vissa dagar varit bra och andra dåliga. Oftast är kontakten bättre på ett litet avstånd (om någon håller i henne t.ex).

- emellanåt spänd i kroppen (märks främst när hon står upp och försöker sätta henne på rumpan)

- väldigt lugn och snäll, aldrig varit några problem med varken mat eller sömn.

- började vifta med händerna när hon lärde sig sitta själv vid 6 månaders ålder, trodde då först det hade med balans att göra men nu när det fortsatt har jag reagerat mer. Hon gör det dock främst när hon sitter i sin stol och väntar på mat.

- blir sällan ledsen om jag lämnar henne ensam. Det blir hon endast ibland om hon sitter i sin stol eller babysitter. Ligger hon däremot på golvet och leker med sina leksaker bryr hon sig inte märkbart.

- hon studerar även diverse föremål väldigt koncentrerat, vrider och vänder och smakar med munnen.

Det som gör mig osäker på huruvida hon har diagnos eller inte är:

- kunde vända sig från rygg till mage 3,5 mån

- började jollra tidigt. Använder sig av dada mama baba namnam etc från cirka 6 mån ålder

- kunde sitta själv och åla/krypa/hasa sig fram vid 6 mån ålder

- gav sitt första skratt kring 4 månader. Sedan dess har skratten blivit bättre och längre.

- tar ögonkontakt ibland, både med oss föräldrar och främlingar och börjar ?prata?. Så även fast ögonkontakten är bristande vissa dagar, så kan den också vara bra.

- tittar dit jag pekar (mest följer hon kanske min hand)

- vet vart lampa, pappa och ajabaja betyder.

- lyssnar på sitt namn hyfsat bra (sen 7 mån ålder)

- börjat gett försök till att klappa händerna 7,5 mån

- har härmat i perioder ansiktsuttryck, bla prutta med munnen, rynkat näsan.

Vad tror ni? Är orolig så jag går sönder vissa dagar och andra perioder njuter jag massor av min dotter. Men tankarna finns trots allt ändå alltid i bakhuvudet.

Ska träffa barnpsykolog och prata om vad som bekymrar mig, vilket känns skönt. Men kan vara skönt att få höra andras erfarenheter, både med barn vars har diagnos och utan.