Läste tråden om vad fritidsaktiviteter som man hade som barn byter när man är vuxen.
Blev nyfiken på hur ni som har barn som inte är med i någon idrottsförening eller kultur aktivitet resonerar.
Tycker ni inte att det är viktigt eller är det för att barnen inte vill?
Varken min man eller jag är intresserade av idrott, inte vår son heller, vilket är väldigt skönt, om jag ska vara riktigt ärlig. Han har inga aktiviteter över huvud taget, men däremot gör vi mycket annat tillsammans: besöker museer minst en gång i månaden, samt går på teater eller konserter ca 4 ggr/år (den varan är det förstås lite mindre av nu i och med Covid-19 och vi saknar det jättemycket!)
Dessutom saknar vi bil, vilket gör att vi promenerar mycket och långa sträckor. Utöver det så brukar vi ta promenader i rekreationsområden eller i skogen tillsammans, och tar då med oss matsäck och är ute hela dagen.
Föreningsliv är lite mindcontrol och används av de flesta kommunistiska stater för att vänja individen vid att gruppen är viktigare än jaget.
Det bästa med hela idén är också att deltagarna inte fattar detta då deltagandet kallas frivilligt samt att föreningarna styrs enligt demokratisk modell.
Att människor är lättare styrda i grupp vet varenda marknadsförare. Det är därför man har kundklubbar, postkodlotteriet och Ullared.
Tycker du det jag skriver är helt orimligt? Och lite galet? Grattis! Då är du en av dessa gruppmänniskor.
Människan dras till gruppen som malen till ljuset, eller bisvärmen till drottningen. Eller kossorna till ledarkon.
Man ser det i den här trådens rubrik. Det liksom anas ett förakt för de som står utanför grupptänket. Det gör gruppdeltagaren lite finare, lite bättre. Vilket gör att individen alltid tänker som grupp inte som individ. Gruppintelligensen är lägre och mindre ifrågasättande. Men ack så effektiv. Att stå utanför gruppen är så oaccepterat att deltagandet i gruppen knappast kan kallas demokratiskt.
Ja. Och då har man ju varit aktiv i 6år om man började samtidigt som man började skolan.
Föreningsliv är lite mindcontrol och används av de flesta kommunistiska stater för att vänja individen vid att gruppen är viktigare än jaget.
Det bästa med hela idén är också att deltagarna inte fattar detta då deltagandet kallas frivilligt samt att föreningarna styrs enligt demokratisk modell.
Att människor är lättare styrda i grupp vet varenda marknadsförare. Det är därför man har kundklubbar, postkodlotteriet och Ullared.
Tycker du det jag skriver är helt orimligt? Och lite galet? Grattis! Då är du en av dessa gruppmänniskor.
Människan dras till gruppen som malen till ljuset, eller bisvärmen till drottningen. Eller kossorna till ledarkon.
Man ser det i den här trådens rubrik. Det liksom anas ett förakt för de som står utanför grupptänket. Det gör gruppdeltagaren lite finare, lite bättre. Vilket gör att individen alltid tänker som grupp inte som individ. Gruppintelligensen är lägre och mindre ifrågasättande. Men ack så effektiv. Att stå utanför gruppen är så oaccepterat att deltagandet i gruppen knappast kan kallas demokratiskt.
Föreningsliv är lite mindcontrol och används av de flesta kommunistiska stater för att vänja individen vid att gruppen är viktigare än jaget.
Det bästa med hela idén är också att deltagarna inte fattar detta då deltagandet kallas frivilligt samt att föreningarna styrs enligt demokratisk modell.
Att människor är lättare styrda i grupp vet varenda marknadsförare. Det är därför man har kundklubbar, postkodlotteriet och Ullared.
Tycker du det jag skriver är helt orimligt? Och lite galet? Grattis! Då är du en av dessa gruppmänniskor.
Människan dras till gruppen som malen till ljuset, eller bisvärmen till drottningen. Eller kossorna till ledarkon.
Man ser det i den här trådens rubrik. Det liksom anas ett förakt för de som står utanför grupptänket. Det gör gruppdeltagaren lite finare, lite bättre. Vilket gör att individen alltid tänker som grupp inte som individ. Gruppintelligensen är lägre och mindre ifrågasättande. Men ack så effektiv. Att stå utanför gruppen är så oaccepterat att deltagandet i gruppen knappast kan kallas demokratiskt.
Vilket trams. Även om man använder föreningar i kommunistiska länder så betyder det inte att det är en dålig form.
Hur menar du att man ska träna t ex fotboll och kunna spela matcher om man inte gör det vis en förening?
Ska det drivas som ett företag med anställd personal?Trams även om man använder föreningar i kommunistiska länder så betyder ju inte det att det är en dålig idé.
Hur menar du att man ska träna och spela exempelvis fotboll om det inte är i en förening? Ska det vara ett företag med anställda tränare?
Man tänker ju knappast på alltid på gruppen i första hand bara för att man har barn som spelar i en innebandy klubb.
Det viktiga här Sven, är att du börjar fundera på saken. Försök att se det från lite olika perspektiv. Ställ dig själv lite frågor.
Vem tjänar på att det finns idrott?
Varför finns idrott?
Vad skulle ske om idrotten inte fanns?
Sen kan du ställa områdesriktade frågor.
Vem tjänar på lagidrott?
Varför finns lagidrott?
Vad skulle ske om lagidrotten inte fanns?
Det här är alltså frågor du ska ställa dig själv. Inte svara på i tråden. Jag är intresserad av att du ifrågasätter de föreställningar och åsikter du har. Men resultatet är inget jag bryr mig om.
Däremot kan jag tycka att man bör hitta vissa kontroverser i sina åsikter. Löpande. Återkommande.
Föreningsliv är lite mindcontrol och används av de flesta kommunistiska stater för att vänja individen vid att gruppen är viktigare än jaget.
Det bästa med hela idén är också att deltagarna inte fattar detta då deltagandet kallas frivilligt samt att föreningarna styrs enligt demokratisk modell.
Att människor är lättare styrda i grupp vet varenda marknadsförare. Det är därför man har kundklubbar, postkodlotteriet och Ullared.
Tycker du det jag skriver är helt orimligt? Och lite galet? Grattis! Då är du en av dessa gruppmänniskor.
Människan dras till gruppen som malen till ljuset, eller bisvärmen till drottningen. Eller kossorna till ledarkon.
Man ser det i den här trådens rubrik. Det liksom anas ett förakt för de som står utanför grupptänket. Det gör gruppdeltagaren lite finare, lite bättre. Vilket gör att individen alltid tänker som grupp inte som individ. Gruppintelligensen är lägre och mindre ifrågasättande. Men ack så effektiv. Att stå utanför gruppen är så oaccepterat att deltagandet i gruppen knappast kan kallas demokratiskt.
Alla idrotter är inte gruppaktiviteter eller lagidrotter.
Alla barrträd står inte i skogen.
Jag tänker att det är brinnande pandemi just nu så vill inte att barnen ska börja på något dels för smittorisken och för att det troligt blir inställt iallafall. Innan covid hade barnen tre aktiviteter var. När allt stängde ner i mars insåg jag hur mycket vi flänger runt på aktiviteter, faktiskt ganska skönt att slippa ett tag. Skönt att fokusera på familjen och vara tillsammans. De flesta jag känner har slutat med aktiviteter tillsvidare. Vår skola tillåter bara barnen att gå två dagar i veckan i skolan, resten är vi Föräldrar tvungna att hemskola. Med allt extra jobb med att hemskola plus jobba orkar vi faktiskt inte mer.