Tid till annat med bebis som nyss börjat krypa?
Vi har massa diskussioner hemma om fördelning av hushållsarbete, hur mycket man hinner göra trots att man har hand om bebis osv. Sambon verkar tycka att jag borde kunna göra hur mycket som helst samtidigt som jag har hand om dottern, och tycker att "det är väl bara att sätta henne i stolen" typ, medan jag tycker att det är något man bara gör för att få tid till det absolut nödvändigaste. Jag tycker det känns helt orimligt att låta henne sitta och glo mer än korta stunder, och tycker det blir väldigt mycket ensamtid för dottern om man ska både fixa frukost, lunch, mellanmål och middag plus disk, tvätt och städ däremellan. Och så kanske man själv behöver gå på toa eller ta en dusch någon gång. Det blir ju jättemycket tid som man gör annat än att vara med barnet?
Är verkligen nyfiken på vad ni andra tycker och hur ni gör! Jag är ju själv ganska ny på "föräldrandet" och vår dotter har precis börjat krypa och äter frukost, lunch, middag med oss utöver amning. Jag tycker verkligen vissa saker är sjukt svåra att hinna med mellan varven, även om vi försökt barnsäkra är det så mycket passande samtidigt som det blir extrema mängder tvätt och disk och städa matrester etc. Känns som jag alltid ligger lite efter och önskar verkligen att sambon kunde dra ett lite större lass så att vi någon gång kunde ta det lugnt på kvällen utan att det känns som att det fortfarande är saker som behöver göras...
Är det jag som är överdrivet ambitiös i mitt föräldraskap? Hur mycket tid per dag skulle ni säga att ni INTE aktivt spenderar med barnet (alltså typ att barnet underhåller sig själv medan ni gör annat, men utan att någon annan tar över och är med barnet)? Vad gör ni då? Vilka sysslor tycker ni är svåra eller omöjliga att göra MED barnet? Hur ser er fördelning ut hemma?
Är på riktigt nyfiken, ibland undrar jag om det är jag som är kass och ineffektiv, eller om alla andra 7-8-mån gamla bebisar sysselsätter sig själva mer än min. Jag fixar frukost och lunch, oftast även middagen, handlar, städar undan det värsta under dagen (plockar undan leksaker och städar efter att vi ätit tex, men hinner inte alltid diska undan eftersom bebis ofta har bråttom att vila efter maten), kör minst 2-3 maskiner tvätt om dagen (vi har tygblöjor, de sorterar och packar jag men hinner sällan stå och vika kläder utan det blir kvar i korgen...) utöver det så har jag i princip 100% av allt kring barnet, och så har vi hund som jag rastar 3 gånger om dagen. Barnet har just börjat krypa i raketfart och ställa sig mot möbler, så det är fullt sjå att hålla koll på henne, ofta försöker jag planera in minst en aktivitet för henne/dag (parken, öppna förskolan, babysim etc) eftersom det verkligen känns som hon behöver det och jag blir knäpp av att jaga henne hemma 
Jag blir så ledsen när det känns som att min sambo tycker att jag är lat. Själv är jag helt slutkörd på kvällarna och känner att jag aldrig sitter ner, aldrig har tid för mig själv och sysslorna tar liksom aldrig slut. Det känns alltid stressigt att hinna få ihop middag och nattning och sedan är liksom dagen slut. Är det här ytterligare en grej som bara är en naturlig del av livet när man fått barn eller.... Vad gör man för att hinna med? Vad är rimligt att hinna med när man är själv med barnet?
