Bvc...

Och isåfall försvinner nyttan med BVC. Meningen är att man ska kunna vara ärlig och avslappnad och kunna lita på att sköterskorna förstår mänskligt samspel och kan skilja normala företeelser från destruktiva.

Ah, okej. Vi hade en bra sköterska första året. Väldigt jordnära och lugn, det var aldrig nå dömanden eller så. Men hon bytte jobb tyvärr. Och nu byter väl vi bvc.

Så skönt att läsa om andra som har samma erfarenhet. men trist att det ska vara så! Jag har ren ångest när jag ska på bvc för jag känner mig konstant ifrågasatt.  Hel, ren, sminkad, leendet på och bara säga att allt är bra är ett absolut måste på bvc!  Det är tillräcklig hets ändå med fel vikt,, fel amning, fel mat, fel sovrutiner, fel böcker, fel potträning. Och jag vet att jag inte är ensam.  Vill de hitta fel gör dom det. Alla barn ska passa i deras mall. Föräldrarna också.

Nej fy fasen... Jag har absolut inte vågat nämna någon samsovning ö.h.t. Säger bara att alla sover så gott och bra - inget att fundera på alls. Att treåringen fortfarande har nattblöja skulle jag aldrig våga vädra på BVC! När hon var två ammade hon fortfarande - så vitt BVC vet har hon inte ammat en enda gång efter året o.s.v. Nej, som sagt - hela, rena, (jag) sminkad och på med ett leende inför BVC!

Men gud, vad de lägger sig i. Jag fick flera gånger "förslaget" att sätta mitt äldsta barn i förskola när det var 1 år, fast vi inte ville att barnen skulle börja innan de var närmare 2år. Fattade inte varför de skulle lägga sig i sånt ens.

Gav de några argument till varför man inte ska samsova med en treåring? Såvitt jag vet så finns inga vetenskapliga studier som visa att det är skadligt för treåringar att samsova med sina föräldrar. Men mitt intryck är att BVC ofta inte baserar sina uppmaningar på forskning, utan på BVC-sköterskans personliga åsikter om moral och barnuppfostran. Att de lägger sig i detta med samsovning är jag inte ett dugg förvånad över. Har hört många historier om sånt. Om de säger något om samsovning med treåring igen tycker jag du ska fråga efter forskning som stödjer deras påstående. Eller om du är lite full i fan fråga: "Då tycker du inte att jag ska samsova med min man då heller? För vi är ju bra mycket äldre än tre."

Alltså det är frågan om det verkligen är omtanke som ligger i grunden och inte kvinnohat med rötter i 1800-talet. På 1800-talet formades synen inom vården på kvinnan som psykiskt instabil och alllmänt defekt. Precis allting som hade med fertilitet, graviditet, amning, menstruation osv ansågs som sjukdomar som behövde granskas och bedömas av läkare. Samtidigt växte medelklassen fram och medelklasskvinnornas uppgift var både att vara ?goda? hemmafruar men också att ge sig ut i samhället och uppfostra alla andra dåliga kvinnor. Det trycktes en massa skrifter som i detalj instruerade dessa kvinnor i hur de skulle både bete sig hemma och hur de skulle uppfostra de dåliga kvinnorna ute i samhället. Det är också nu som sjuksköterskeyrket växer fram med Florence Nightingale först i London att starta sin första utbildning. I Sverige tidigt 1900-tal i precis samma anda.

Social omsorg från samhällets sida på 1800-talet handlade ju också om att dubbelbestraffa arbetarklasskvinnor som dels knappt fick någon lön vilket både arbetarmän och en massa olika tänkare med inflytande såg till, ofta tvingades in i prostitution och sedan behandlades som statens egendom med mycket kränkande behandling.

Jag tycker inte att det verkar som att samhället idag är så himla annorlunda i sin attityd till kvinnor och barn, för det första behandlas inte kvinnor som att de har några modersinstinkter att lita på utan alla ska fostras och detaljinstrueras i de mest basala ting. Förlossningsvården behandlas inte heller som att politiker och samhället har några högre tankar om kvinnor och barn. Osv.

Tittar man på var alla institutioner har sina rötter och vilken kvinnosyn som lärdes ut på den tiden och hur det ser ut i praktiken idag så anser jag att det märks var rötterna är.

Nej och historieundervisningen man fick på gymnasiet handlade bara om manlig, politisk historia i princip. Enstaka inslag om ?kvinnorörelsen? men ingen fördjupning alls.

Deras jobb är bla att komma med råd kring potträning, jo.

Jo. Det står i deras uppdrag och handboken finns att hitta på internet.

Nej jag menar inte att de ska "förbjuda" föräldrarna att göra på sitt sätt, men de ska prata potträning och nämna när det är/anses vara dags att börja.

Ja jag håller med dig i stort. Har ingen erfarenhet av att föra journal, däremot funderar jag över om de kan ha andra riktlinjer just för att de ska hålla koll på psykisk hälsa. Men det vet jag inte.

Jag har inte alls skrivit att andras upplevelser inte är sanna, i så fall får du läsa om. Däremot är vi nog flera som ser ett behov av att väga upp paniken i tråden kring att man inte kan lita på bvc eller får "visa sig svag" eftersom det rakt motverkar syftet och för att visa att det finns positiva erfarenheter också.

Handlar förresten i mitt fall inte om en sköterska utan snarare 10.

Men alltså... BVC är väl ändå inte så galna?

Jag är alltid helt ärlig med min kontakt där. Har bipolär sjukdom och ångestpeoblematik i bagaget och det enda MVC och BVC gjort är hjälpt och varit förstående. Jag är så glad att de finns, om jag någon gång skulle brista i mitt föräldraskap. Jag är så glad att de finns för andras barn och även för föräldrarna.

Om ni känner er granskade och ifrågasatta av dem så kanske det är dags att ni börjar syna er själva och ert föräldraskap. Svälj stoltheten och våga ta hjälp!