Bvc...

Jag var ju inte där så jag kanske inte förstår men jag uppfattar det som att hon tyckte att du kanske inte mår så bra och skulle behöva lite extra stöd. Det är ju en del av deras uppdrag. De har fått kritik tidigare för att de missar att fånga upp föräldrars psykiska hälsa och de jobbar mer med det nu. Hon har ju inte ringt soc utan din barnmorska. Eller vad tänker du själv att hon har för motiv?

Att bli så nojig över bara detta är tramseri, ja. Men det kan ju vara så att hon har fått en dålig känsla över det hela och denna gång bara bekräfta. Är ju väldigt svårt som utstående att förstå varför BVC tanten agerar som hon gör. Hade du inte bara kunnat fråga henne varför hon reagerar så bara för du kommer och är ärlig om att det är tufft ibland.

Jag har svårt att tro att BVC bara finns till för att försöka sätta dit oss föräldrar

Ja, men jag sa att vi hade haft en dålig dag bara och att jag var less på situationen. Jag sa att det inte brukar vara såhär, men att det just den dagen föll sig så pga lite olyckliga omständigheter. Dagen ett pratade vi o telefon och jag sa att det hade blivit bra typ så fort vi gick därifrån. Stora barnet slutade tjuta så fort vi lämnat deras lokaler och barnen verkade ha kaosat klart för dagen, så resan hem var rolig.

Jag vet inte hur man får det till att jag behöver extra stöd. Jag var irriterad i 1-2 h totalt. Ska alla som någonsin är det få extra stöd?

Nej som sagt var jag var ju inte där. Jag tänker bara att hon inte vinner något på att prata med din barnmorska utan jag tror verkligen att det var något hon gjorde av omsorg för att din bm ska kunna fånga upp dig lite extra. Hon har ju inte kritiserat dig som jag förstår det utan hon har bara flaggat lite extra för att du har en tuff situation vilket du faktiskt har även om du klarar det jättebra.

Och ang alla skräckhistorier du läser här så ta det med en nypa salt. Visst finns det en del sköterskor som ger förlegade råd men merparten är faktiskt bra. Men de som är nöjda sitter inte här och skriver det efter varje besök.

Att bli så nojig över bara detta är tramseri, ja. Men det kan ju vara så att hon har fått en dålig känsla över det hela och denna gång bara bekräfta. Är ju väldigt svårt som utstående att förstå varför BVC tanten agerar som hon gör. Hade du inte bara kunnat fråga henne varför hon reagerar så bara för du kommer och är ärlig om att det är tufft ibland.

Jag har svårt att tro att BVC bara finns till för att försöka sätta dit oss föräldrar

Ja, all denna stress och hets, jag förstår inte! Vår sköterska är dessutom lite svag och hispig i sig självt så hennes egen oro försöker hon ofta skyffla över på mig/oss vuxna också. Sist fick jag minsann bannor från både sköterska och läkare för att vi fortfarande samsover med vår treåring, så ska det minsann inte vara nämligen, på tok för gammal för sånt! Eller så tycker man som jag att ett barn ska få det de mår bäst av och är mest trygga med. Det är ju inte som att vi kommer samsova tills det är dags att flytta hemifrån.

Vad är det som är så farligt med att någon tror att man behöver stöd?

En orosanmälan är inte en anmälan om att något olagligt har skett. Jag känner tre familjer som själva bett soc om hjälp - och fått bra hjälp att hantera vardagen.

En del tar upp exempel där bvc orosanmält och soc avskrivit oron och använt detta som exempel på att bvc har fel. Men det är det inte. Det är exempel på att systemet fungerar som det ska. Jag får mycket hellre en obefogad orosanmälan för mina barn än situationer som Lilla hjärtats.

Jag ser också bland svaren här en så stor känslighet för vad bvc säger. De ger råd. De är inte lagen. Jag förstår inte varför somliga gör en så stor grej av att bvc gett ett råd som inte funkar för dem. Strunta i det rådet då!

Jag hade själv en del problem efter att första barnet fötts. Det visade sig att det stod i journalen och när andra barnet kom gav det resultatet att bbc-sköterskan frågade lite extra om mitt mående. Superbra ju!

Nu förstår jag att det finns knasiga bvc-sköterskor. Men bilden som målas upp av bvc-sköterskor och soc som om de ingick en pakt vars mål är att ta barn från deras föräldrar är helt barock.

Det är väl jättebra med stöd om man behöver det? Men det är inte okej att inte bli lyssnad på. Det är inte okej att gå över huvudet på en utan att ge någon smög förklaring till det. Det urholkar förtroendet och det är en brist på respekt att behandla andra vuxna som småbarn på det viset. Vill man ha en bra relation till föräldrarna så tycker jag att öppenhet och ärlighet är A och O.