• Anonym (Förvirrad)

    Bvc...

    För några veckor sen skulle jag till BVC på ettårskontroll med mitt yngsta barn och hade även med mig min 2,5 åring. Dagen hade varit ganska tung och barnen kaosat rätt duktigt, så jag var rätt trött och irriterad när vi väl kom fram dit. Jag förklarade för sköterskan som vi brukar ha att vi haft en dålig dag och att jag var rätt less. Detta var tydligen ett stort misstag. Nu har det här blivit en grej. Det har gjorts tre olika journalanteckningar i mitt barns journal om att jag "lät irriterad" och bvc sköterskan har sagt att honska ringa min barnmorska (jag är gravid) av oklar anledning. Är det inte väldigt överdrivet? Alla är väl irriterade på sina barn ibland? Varför gör bvc en så stor grej av det?

    Ska tilläggas att det inte varit några såna här grejer förut. Jag har väl kunnat säga att jag är trött och att det är mycket med två småbarnån gång, men det är väl inte heller så ovanligt.

  • Svar på tråden Bvc...
  • Anonym (Förlegad kvinnosyn)
    Anonym (Yllet) skrev 2020-10-11 08:13:07 följande:

    Vad är det som är så farligt med att någon tror att man behöver stöd?

    En orosanmälan är inte en anmälan om att något olagligt har skett. Jag känner tre familjer som själva bett soc om hjälp - och fått bra hjälp att hantera vardagen.

    En del tar upp exempel där bvc orosanmält och soc avskrivit oron och använt detta som exempel på att bvc har fel. Men det är det inte. Det är exempel på att systemet fungerar som det ska. Jag får mycket hellre en obefogad orosanmälan för mina barn än situationer som Lilla hjärtats.

    Jag ser också bland svaren här en så stor känslighet för vad bvc säger. De ger råd. De är inte lagen. Jag förstår inte varför somliga gör en så stor grej av att bvc gett ett råd som inte funkar för dem. Strunta i det rådet då!

    Jag hade själv en del problem efter att första barnet fötts. Det visade sig att det stod i journalen och när andra barnet kom gav det resultatet att bbc-sköterskan frågade lite extra om mitt mående. Superbra ju!

    Nu förstår jag att det finns knasiga bvc-sköterskor. Men bilden som målas upp av bvc-sköterskor och soc som om de ingick en pakt vars mål är att ta barn från deras föräldrar är helt barock.


    Oj. Jag frågar dig istället vad det är som är så farligt med att ifrågasätta normer och attityder inom vården. Konstig inställning att kvinnor inte får uttrycka sina känslor och åsikter, är det farligt?

    Den flickan du nämnde dig. Trots att hon gick på BVC och socialtjänsten kände till hennes föräldrars drogmissbruk.

    Vad har det att göra med att mammor i tråden blivit kritiserade för samsovning tex?

    Det hade varit annorlunda om ts haft stora pupiller och uppträtt påverkat/berusat.

    Fenomenet att detaljstyra mammor har inte med ?Lilla hjärtat? att göra. Och ska man vara sådan så har barn misshandlats och vanvårdats även i fosterhem i statens vård så jag förstår inte vad din poäng är.

    Självklart ska man orosanmäla när man misstänker våld eller missbruk. Men att reflektera över sin och samhällets kvinnosyn och strukturella förtryck står inte i konflikt med det. Kvinnor som reflekterar är inte heller farligt.
  • Jemp
    Anonym (Yllet) skrev 2020-10-11 08:13:07 följande:

    Vad är det som är så farligt med att någon tror att man behöver stöd?

    En orosanmälan är inte en anmälan om att något olagligt har skett. Jag känner tre familjer som själva bett soc om hjälp - och fått bra hjälp att hantera vardagen.

    En del tar upp exempel där bvc orosanmält och soc avskrivit oron och använt detta som exempel på att bvc har fel. Men det är det inte. Det är exempel på att systemet fungerar som det ska. Jag får mycket hellre en obefogad orosanmälan för mina barn än situationer som Lilla hjärtats.

    Jag ser också bland svaren här en så stor känslighet för vad bvc säger. De ger råd. De är inte lagen. Jag förstår inte varför somliga gör en så stor grej av att bvc gett ett råd som inte funkar för dem. Strunta i det rådet då!

    Jag hade själv en del problem efter att första barnet fötts. Det visade sig att det stod i journalen och när andra barnet kom gav det resultatet att bbc-sköterskan frågade lite extra om mitt mående. Superbra ju!

    Nu förstår jag att det finns knasiga bvc-sköterskor. Men bilden som målas upp av bvc-sköterskor och soc som om de ingick en pakt vars mål är att ta barn från deras föräldrar är helt barock.


    Tack för ett vettigt inlägg.
  • Jemp
    Anonym (Förvirrad) skrev 2020-10-11 09:44:12 följande:

    Ja ibland har man tur och träffar en bra sköterska. Vår första sköterska var också bra och hon behandlade en aldrig som ett barn eller så. Jag tror att det beror mindre på dig och mig och mer på vilken sköterska man träffar.

    Du radar upp en massa hypotetiska exempel, jag vet inte vaddu vill med dem? Men om någon t ex kommer dit och luktar rök och pratar om samsovning så är väl det enda rimliga första steget att fråga personen om den röker? Eller om de tror att någon behöver extra hjälp, fråga om personen själv också upplever det så?

    Utifrån de 15 minutersträffarna man har kan de omöjligen skapa sig en riktig bild av hur folk är och hur de har det. Tycker inte att de kunskapsluckorna ska fyllas med gissningar, antaganden och spekulationer.

    Sen tycker vad är bvc kan hålla igen lite med sina värderingar. Alla tycker inte att partierna ska vara hemma halva tiden, för att de oftast tjänar mer och en god ekonomi gynnar barnen. Inte ska nån bvc-tant sitta och tycka till om en sån pappa ändå väljer att vara hemma heller. De ska inte heller lägga sig i hur man väljer att potträna, hur många barn någon skaffar, i vila sängar man sover eller om man köper halvfabrikat. Det gåratt tycka att den del saker är "extremt dumma", men det är inte deras jobb att moralisera.


    Deras jobb är bla att komma med råd kring potträning, jo.
  • Anonym (Mammie)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2020-10-11 08:01:46 följande:

    Jag märkte ju dessa journalanteckningar nu i helgen, så kan man ju inte ringa dem. Jag frågade varför hon ville ringa min bm, men fick nåt väldigt luddigt svar på det. Jag tänkte då att ja, ja. Min bm har alltid varit vettig, hon kommer nog inte gå så i taket över att jag vid ett tillfälle var lite irriterad på barnen. Det är mer det här med hur de har antecknat, det känns som att de försöker förbereda för en anmälan eller nåt.

    Vi har väl aldrig klickat med den sköterskan, hon känns lite som en vandrande manual typ. Lite som en robot. Och OM de mitt förmodan känt nån oro över barnen tidigare - varför skulle de då inte ha tagit upp det nån gång under det senaste året? De har inte sagt nånting alls innan, så jag känner att det är helt hysteriskt att gå igång så hårt på det här lilla.


    Varför tror du hon förbereder en anmälan? Jag tror det är minnesanteckningar till henne själv så hon kommer ihåg det nästa gång. Är du lugn då så kommer hon antagligen anteckna det men är du irriterad och det är kaos då med samt om din barnmorska sagt att du har haft det kämpigt så kommer saken i ett annat läge och då får du förhoppningsvis stöd om du behöver det. Hade hon kännt oro är hon skyldig att anmäla det direkt så det är knappast att hon förbereder för en anmälan
  • Jemp

    Jag kan ju balansera upp med att jag inte haft några problem varken med bvc eller bm.

    Jag har varit ärlig med tidigare psykisk ohälsa och bara mötts av "säg till om du börjar må dåligt, finns hjälp att få". Andra graviditeten fick jag samtalshjälp. Utan några konsekvenser.

    På bvc har jag fått råd och medicinsk uppföljning. Fått höra att barnet inte har fysiskt behov att amma nattetid efter 6(?) mån ålder, men tycker jag det funkar bra är det såklart bara att fortsätta. Snarare låtit som att det är tidigt när de slutat med blöja vid 2,5. Kollat upp med nåt extra läkarbesök för säkerhetsskull vid nån "avvikelse" vilket jag bara tycker är bra (sen blivit okejat där). Rätt mycket vikt har också lagts vid huruvida jag själv är orolig eller inte när ena barnet varit lite sen i talet.

    Jag har fått tips om abc kurs (minns inte om det var av bvc och/eller öppna förskolan) och gått. Inte på något sätt påtvingat utan för att de tipsar de flesta om det, med början i "trotsåldern".

  • Anonym (Mamma)
    Jemp skrev 2020-10-11 11:12:17 följande:
    Deras jobb är bla att komma med råd kring potträning, jo.
    Att ge råd ja, men inte skuldbelägga de föräldrar som inte gör exakt som bvc förespråkar. Det finns ganska många saker där föräldrar måste kunna göra lite som de känner för, saker som inte har negativ påverkan på barnets utveckling beroende på vad man gör, och då måste bvc också uttrycka sig på ett sådant sätt att man känner att det är sagt i välmening och inte att man är världens sämsta föräldrar om man väljer att göra det som är bäst i ens egen familj.
  • Anonym (Tvåbarnsmamma)
    Jemp skrev 2020-10-11 11:12:17 följande:

    Deras jobb är bla att komma med råd kring potträning, jo.


    Bara om föräldern ber om ett sådant råd eller om BVC märker att barnet på något sätt far illa av hur föräldern pottränar. BVC har ofta bestämda uppfattningar om hur saker och ting ska gå till när det gäller barnuppfostran, trots att de uppfattningarna saknar vetenskapligt stöd. Då blir det att BVC-sköterskan moraliserar istället, som TS skrev. Som andra har skrivit i tråden så kan man göra vissa saker på olika sätt, men det har många BVC-sköterskor oförståelse för.
  • Anonym (Förvirrad)
    Jemp skrev 2020-10-11 11:12:17 följande:

    Deras jobb är bla att komma med råd kring potträning, jo.


    Nej, det är det inte. Är någon nöjd med sin metod så är inte deras uppgift att komma och lägga sig i.
  • Anonym (Förvirrad)
    Jemp skrev 2020-10-11 11:22:45 följande:

    Jag kan ju balansera upp med att jag inte haft några problem varken med bvc eller bm.

    Jag har varit ärlig med tidigare psykisk ohälsa och bara mötts av "säg till om du börjar må dåligt, finns hjälp att få". Andra graviditeten fick jag samtalshjälp. Utan några konsekvenser.

    På bvc har jag fått råd och medicinsk uppföljning. Fått höra att barnet inte har fysiskt behov att amma nattetid efter 6(?) mån ålder, men tycker jag det funkar bra är det såklart bara att fortsätta. Snarare låtit som att det är tidigt när de slutat med blöja vid 2,5. Kollat upp med nåt extra läkarbesök för säkerhetsskull vid nån "avvikelse" vilket jag bara tycker är bra (sen blivit okejat där). Rätt mycket vikt har också lagts vid huruvida jag själv är orolig eller inte när ena barnet varit lite sen i talet.

    Jag har fått tips om abc kurs (minns inte om det var av bvc och/eller öppna förskolan) och gått. Inte på något sätt påtvingat utan för att de tipsar de flesta om det, med början i "trotsåldern".


    Det är väl jätteskönt för dig att du träffat en bra sköterska på bvc. Det betyder inte att alla eller ens de flesta gör det. Vår första var som sagt jättebra på det sättet, mer stöttande än dömande. Men det är långt ifrån alla som är så.
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Mammie) skrev 2020-10-11 11:13:16 följande:

    Varför tror du hon förbereder en anmälan? Jag tror det är minnesanteckningar till henne själv så hon kommer ihåg det nästa gång. Är du lugn då så kommer hon antagligen anteckna det men är du irriterad och det är kaos då med samt om din barnmorska sagt att du har haft det kämpigt så kommer saken i ett annat läge och då får du förhoppningsvis stöd om du behöver det. Hade hon kännt oro är hon skyldig att anmäla det direkt så det är knappast att hon förbereder för en anmälan


    Mina barns journaler är inte bvcs "kom ihåg"-lappar. De behöver inte göra te separata anteckningar om samma sak, skriven på lite olika sätt. En av anteckningarna var skriven typ en vecka senare och i den stod det i prick bara att jag hade en irriterad ton vid förra tillfället (som det fanns en egen anteckning om).

    De kompisar i liknande branscher tyckte att det lät som att de försökte dokumentera underlag till en anmälan, för annars finns det ingen anledning att journalföra på det viset.

    Varför skulle min barnmorska påstå att jag har det kämpigt? Man träffar knappt sin bm innan vecka 25 och jag är i v9..
Svar på tråden Bvc...