Sexuell balans i förhållandet - en utopi?
Jag tror att det nog är så. En utopi för de flesta. Att ha ett sexliv där båda får precis det dom vill ifråga om kvalitet och kvantitet utan att sakna något eller känna att man sträcker sig utanför vad man själv egentligen innerst inne vill.
Jag är självklart medveten om att det finns par som lyckats hitta dit till ett perfekt balanserat sexliv. Men jag tror också att ni är mycket lätträknade.
Man kan ju kompromissa, utvecklas och förändra sitt beteende, sin smak, sina åsikter osv inom de flesta områden. Men när det gäller sex är det svårt. Även om man intalar sig själv att man anpassar sig tillvarandra, kompromissar, går varandra till mötes så blir det sällan ändå rätt och äkta. Sex ÄR annorlunda.
Hur vanligt är det inte att det infinner sig en outtalad ångest eller skamkänsla inom ett förhållande relaterat till sex? Den ena parten vill mer, eller vill annorlunda och känner sig både försummad, avvisad, lite äcklig när ens lust inte besvaras. Den andra parten känner sig hemsk, otillräcklig och dålig över att inte kunna svara upp mot den andra partens behov och lust.
Så blir det som i vårt fall. Jag intalar mig att allt det här roliga, lustfyllda, lekfyllda och spännande inom sex bara är en illusion som jag nog kan glömma. Hon säger inte direkt nej utan vill vara en fru som har ett aktivt sexliv. Var lekfull och testa saker. Men allt faller så platt. Hon är aldrig den som kommer med förslagen. Det är jag som gör det. Hon säger ok. Och vi testar något. Det funkar i princip alltid dåligt. Hennes kåthet skall byggas upp och minsta lilla intryck som rubbar hennes koncentration får allt att falla platt. Om man avviker det minsta lilla från programkoden till hennes stegring så blir det noll stegring. Det blir fritt fall. Så varje försök till lekfullhet rinner ut till sanden. Hon känner sig dålig och tråkig. Jag känner mig som en dålig älskare.
Så det sex som står till förfogande är enahanda och monotont. Hon kommer och är nöjd. Jag kommer och hon är nöjd (märk...hon är nöjd..inte jag).
Sexet i sig lämnar kluvna känslor hos mig. Jag går igång på att hon fick orgasm och bara tanken att vi hade sex. Det får mig att gärna vilja ha det igen snart. Regelbundet. Kanske t.o.m nästa kväll. Men hon är nöjd nu för en eller ngra veckor. Hennes förnimmelse att jag nog vill snart igen är jobbig för henne. Insikten att hon är nöjd för ett bra tag framöver är jobbig för mig. Så därför drar jag mig för att ha sex numera. Jag vet ju att det triggar något i mig som gör mig frustrerad dagarna efteråt. Jag inser också att det jag får ut av vårt sex är det faktum att vi hade sex och att hon fick orgasm. Det är en tillfredställelse. Om jag skulle koppla bort de intrycken och isolerat bara se till min egen fysiska njutning så ger sex inte speciellt mycket. Jag tror att jag kan frammana en starkare orgasm själv genom onani. Men det är ju en helhetsupplevelse. Trots att jag samtidigt tycker att det är monotont och enformigt.
Som jag ser vårt sexliv så skulle jag kunna använda husägande som en metafor.
Ett par köper ett hus och tycker att det blir enormt spännande att ta sig an huset och flytta in. Dom har ideer och fantasier om hur dom skall utveckla huset till ett drömhem och hur dom skall jobba tillsammans med renovering och inredning. Inledningsvis gör dom det. Jobbar tillsammans och dom tycker att det är spännande och givande. Men ganska snart så börjar dom tycka att resultatet inte motsvarar förväntningarna. Den där altan som dom glasade in blev inte så snyggt och dom trivs inte speciellt i den. Han vill gärna bygga ut huset men inte hon. Hon tittade på ritningarna men var väldigt passiv. Han blev besviken och la dom åt sidan. Men dom är båda medvetna om att ett hus måste skötas. Så dom gör sitt bästa. Men det börjar ofta kännas kravfullt. Fönstren behöver bytas och det genomförs. Men ingen av dom upplever att det gav något extra till deras liv tillsammans. Men det är i alla fall gjort.
Den ena parten (han) vill inreda vinden men den andra paren (hon) tycker att det borde räcka med att byta hallmattan och eventuellt måla om fondväggen.
Efter ett tag så börjar husprojektet kännas alltför krävande och ointressant. Det blir en källa till slitningar och olust. Dom gör det som absolut måste...men inget mer. Varken intresse, tid eller ork räcker till.
Istället händer det ibland att den ena hon sätter sig i trädgården och planterar rosor och han snickrar lite i garaget (=onani). Det ger dom ialla fall något. Men huset känns inte speciellt prioriterat. Frågan är hur länge dom skall ha det kvar? Börjar kanske bli dags att sälja och flytta in i en lägenhet som kräver minimalt underhåll. Kanske det.
Så där ter sig sexlivet i vårt förhållande.
