Fruns älskare

Nej egentligen inte. Men det är precis det otroheten har gjort varför en motreaktion kanske inte är helt märklig. Två fel gör inte ett rätt men jag tror att det är en ganska naturlig reaktion.

Jag har inte skrivit att det är varken fint gott eller rättvist. Det jag skrev var att om du skadar någon så kanske du inte ska bli förvånad om de ger igen.

Är hämnden värre än den initiala handlingen som triggade den?

Fast det resonemanget utgår ju helt och hållet från att personen som blir kontaktad inte vill veta. Om personen vill veta (vilket de allra flesta gör) så gör du ju personen en tjänst genom att berätta sanningen.

Du skriver "alla vill inte vet" och det stämmer säkert för några få undantag, men inte för den stora majoriteten. Så ditt resonemang håller inte i majoriteten av fallen. I majoriteten av fallen vill folk hellre veta även om det gör ont och ställer allt upp och ner. Och då kan man inte påstå att man "skadar" personen genom berätta sanningen för då gör du bara vad personen velat att du skulle göra. Däremot "skadar" du personen genom att inte berätta eftersom det går rakt mot vad personen vill

Fast lyckligt ovetandes är man ju bara om man vill vara ovetandes i annat fall är man ju inte lycklig utan bara väldigt lurad.

Nejdå, att bli lurad och manipulerad år efter år är absolut inte "lycka". Ingen vill leva så. Det enda som skiljer är att vissa (den stora majoriteten) vill ha reda på det oavsett vad det kostar dem medan andra klarar inte av att hantera verkligheten och stoppar hellre huvudet i sanden. Sen finns det vissa som inte bryr sig men de är som sagt väldigt få och du pratar hela tiden om "många" vilket är ett falsk påstående. Att påstå att bli lurad och manipulerad är detsamma som "lycka" är befängt.

Vilka resten av oss? Du och de väldigt väldigt få som inte vill veta eller inte bryr sig? Varför ska man utgå ifrån undantagen när oddsen är oändligt mycket större att personen vill veta och är väldigt tacksam över att få veta?

Att påstå att avslöja sanningen är detsamma som att "bestämma" åt andra är även det direkt felaktigt. Den som avslöjar sanningen bestämmer ingenting, det gör den som blivit bedragen. Det enda den som avslöjar sanningen gör är att ge personen en chans att bestämma, vad personen sen väljer är upp till personen själv.

Otrohet är ett av de största moraliska svek du kan begå mot din partner.

Du kan försöka vispa runt i grytan hur mycket du vill, men du kommer inte att förändra det faktumet ändå. Otrohet är fel eftersom man sviker den man säger sig älska.

När man inte känner till otroheten känner man sig inte ledsen, men egentligen lever man inte ett äkta liv. Det kanske man också känner av litegrann. Om ingen berättar och man efter många år får veta sanningen finns risken att man inser att man i en stor del av sitt liv har levt i en lögn. Pusselbitarna faller på plats, och kanske har händelsen åstadkommit oreparabla skador med följden att man inte kan gå vidare i livet.

Det finns andra hemligheter som människor har. Kanske någon t.ex. är en pedofil och våldtar fängslade barn i källaren på nätterna. Om vi antar att din partner vore sådan, skulle du föredra att få veta det tidigt, eller skulle du hellre leva "lycklig" men ovetandes? 

Att miljön kan och den kultur man lever i kan färga ens värderingar kan det säkert ligga något i.

Jag skulle heller aldrig föra något vidare som en vän sagt till mig i förtroende.

Men det är skillnad på det och på att avslöja någons otrohet,tycker jag.

Men jag är,å andra sidan,en sådan som sätter andra före mig själv.

Det har även skett på bekostnad av mitt eget mående ibland. Men det tar jag.

Jag sviker inte mina vänner. Då mår jag hellre dåligt själv.

Och så har vi då samma klassiska falska argumentation som vanligt.

Man tar tar otrohet som innebär härlig sex för den som bedrar (ena sidan av myntet) och ett stor vidrigt jävla svek för den som bli bedragen (andra sidan av myntet). Och så skalar man av den fula sidan (svek, lögner och manipulation) och lägger fram frågeställningen som att den BARA handlar om sex... och alla som då tycker att det är fel med otrohet är då såklart är emot att folk har skön sex.

Alltså, kan det bli mer patetiskt?

Och så har vi nästa klassiska argument... otrohet är inte fel om man inte haft för avsikt att såra. Dvs man kan göra hur fan man vill mot andra människor fullt medveten om riskerna, och det är heeeelt ok så länge avsikten inte var att såra. Att du visste att det skulle såra och förnedra personen något enormt när skiten kom fram spelar ingen roll, bara din avsikt var att få dig ett knull så är det helt ok.

Ibland undrar man hur fan vuxna människor kan resonera såhär snett?

Är det verkligen så svårt för dig att förstå att det existerar människor (ganska många faktiskt) som har integritet och bryr sig om andra på riktigt?

Eller tror du på allvar att alla har lika skeva moraliska värderingar och är lika falska och egoistiska som du?