• Tue 13 Oct 2020 21:35
    14011 visningar
    435 svar
    +4
    435
    14011

    Fruns älskare

    Anonym (Nja) skrev 2020-10-13 18:34:01 följande:
    Det som inte vet, vet inte. De flesta är lyckliga så. Det är en efterkonstruktion att påstå sig ha levt i en lögn om man faktiskt inte hade en aning. Så jo, lyckligt ovetande. Kanske lycklig i relationen just för att en affär pågick, vad vet vi. Otrogna påstå ju ofta det, att just otroheten ger ork till att vara den partnern vill att de ska vara.

    Du går verkligen igång på alla cylindrar och vägrar höra vad jag säger. Att du har så starka åsikter gör att människor omkring dig kommer att hålla med, för det är inte värt besväret att bråka om saken. Det får dig att tro att alla människor faktiskt håller med dig. De flesta orkar bara inte tjafsa med en person som går igång på det sätt du gör.
    Otrohet är ett av de största moraliska svek du kan begå mot din partner.

    Du kan försöka vispa runt i grytan hur mycket du vill, men du kommer inte att förändra det faktumet ändå. Otrohet är fel eftersom man sviker den man säger sig älska.

    När man inte känner till otroheten känner man sig inte ledsen, men egentligen lever man inte ett äkta liv. Det kanske man också känner av litegrann. Om ingen berättar och man efter många år får veta sanningen finns risken att man inser att man i en stor del av sitt liv har levt i en lögn. Pusselbitarna faller på plats, och kanske har händelsen åstadkommit oreparabla skador med följden att man inte kan gå vidare i livet.

    Det finns andra hemligheter som människor har. Kanske någon t.ex. är en pedofil och våldtar fängslade barn i källaren på nätterna. Om vi antar att din partner vore sådan, skulle du föredra att få veta det tidigt, eller skulle du hellre leva "lycklig" men ovetandes? 
  • Tue 13 Oct 2020 21:59
    +4
    Anonym (Stina) skrev 2020-10-13 16:11:17 följande:
    Jag skriver inte och frågar FL om jag gjorde rätt för två år sedan. Tryggheten att stå för det jag gör har jag redan och jag benämner saker vid sina rätta namn. Att jag är knäpp är ingen nyhet och det är en egenskap jag är stolt över och odlar. Kan garantera att jag gör saker och njuter av saker som de flesta här på FL inte ens har sett på film.

    Ditt sätt att resonera är skevt, anser jag. Du tror att du vet varför TS valde att informera om otroheten, fast du omöjligen kan veta det. Du kan inte skilja mellan vad du tror/gissar och vad du vet. Du blir obehagligt elak mot TS, som inte har gjort något fel. Han är inte den som varit otrogen och sårat sina medmänniskor.


    Du kallar vissa utvalda personer för "skvallerkärringar" för att de vidarebefordrar sanningsenlig information och samtidigt för du ett resonemang om att det finns en viss grupp "skvallerkärringar" och buntar ihop dem med andra som har sårat dig. 


    Det är ungefär samma stil av nyanslösa resonemang som får mindre intellektuella personer att förlägga all världens ondska på en enda grupp, som t.ex. judarna, kapitalisterna, muslimerna, USA-imperalisterna, etc. Det finns ett uppenbart sug att benämna de man ogillar med ett visst epitet, men sanningen är förstås så komplex att det finns bra och dåliga människor i alla former av grupper.

    Du hävdar också att alla som är bedragna har anledning att känna på sig detta, och i det fall de inte gör det, så är det ändå deras fel för att de har valt en narcissistisk partner. Det är oerhörda grova generaliseringar. I din värld är det självklart att alla personer har förmågan att läsa av subtila signaler och att alla de som är otrogna sänder ut sådana signaler. Det är förstås väldigt olika. Det är samtidigt inte de bedragna du ska lägga skulden på utan de som bedrar och som aktivt bidrar till att svika sin partner.

    De som har blivit ihop med narcissister och psykopater ska man tycka synd om, och det kan hända den bäste. Dessa personer är väldigt manipulativa och det är lätt att gå i fällan men svårt att ta sig därifrån. Skuldbelägg inte dem

  • Thu 15 Oct 2020 20:25
    +3
    Anonym (Nja) skrev 2020-10-15 12:35:18 följande:
    Att våldta barn är ett grovt brott oavsett var eller när på dygnet det sker. Att ha sex med en person som vill ha sex är ett helt friskt beteende. Huruvida jag kan hantera att människor inte är hundraprocentigt öppna och ärliga med mig är upp till mig, men som regel är det inget jag förväntar mig, och för det allra mesta passar jag mig för att döma människor för hur de känner och tänker. Hittills har ytterst få haft för avsikt att just såra mig, deras tankar, känslor och vilja handlar extremt mycket oftare om dem själva, inte om mig. Förstår att det blir jobbigt om man går runt och tror att allt handlar om en själv. Det är verkligen något att jobba med, så blir smällar i livet lättare att ta, för de kommer att komma.
    Anonym (BBW) skrev 2020-10-14 04:34:59 följande:
    Detta var nog denna tråds dummaste inlägg.

    Vi bör ha väldigt klart för oss att vuxna människor som har en ömsesidig överenskommelse om att ha sex med varandra gör inget som är olagligt även om en eller flera av de inblandade råkar ha en relation med någon annan Person. Pedofili, olaga frihetsberövanden, våldtäkter och liknande är i högsta grad olagligt och självklart inget man går hem till någon partner och säger huru du lille vän vet du om vad din gubbe pysslar med i källaren. Man kontaktar självklart polisen om man har den minsta misstanke om dylika aktiviteter.

    Båda av er missar poängen med mitt ursprungliga inlägg där jag undrade om ni skulle föredra att leva i ovisshet och vara "lyckliga" om er partner skulle våldta barn i källaren? 


    Om svaret på den frågan är nej, undrar jag varför? Ni är ju lyckliga och ovetandes.

    Frågan handlar alltså om man vill veta sanningen, eller om man vill leva i en lögn. Jag tror att svaret för de allra flesta blir att de väljer sanningen. Lögnens värld är otrygg, ohederlig och potentiellt skadlig för en själv och andra. Sanningen kan förvisso vara jobbig och svår, men den är samtidigt ofta den enda sunda vägen framåt mot något bättre.

    I den här tråden spinner en del personer en väv av bortförklaringar och osaklig argumentation som handlar om att man inte behöver ha någon moral eller empati/ansvar för andra. Den typen av argument blir säkert mer vanligt i ett individualistiskt samhälle där många glömmer bort hur beroende vi är av varandra. Hela vår existens bygger på att vi kan ta hänsyn till varandra och ta moraliska hänsyn. Utan moral slutar stora delar av vårt samhälle att fungera.

    För mig känns det sorgligt att personer med sådan energi ger uttryck för att behandla andra illa. Det går att förstå varför någon är otrogen, att känslorna blir så starka för en person att man sviker den helt och hållet. Men det är svårare att förstå någon som hävdar att man är i sin rätt att svika sin partner. Då har man verkligen lyckats tränga bort sin empati för andra.


  • Thu 15 Oct 2020 21:25
    +3
    Anonym (BBW) skrev 2020-10-15 20:34:19 följande:
    Det är en milsvid skillnad på att ha överenskommen sex och att begå handlingar som är i högsta grad kriminella sakerna har inte med varandra att göra och kan således varken jämföras eller ställas mot varandra.
    Menar du att du tycker det är bra att leva i ovisshet och "lycklig" för att ens partner är otrogen, men inte är bra att leva i ovisshet och "lycklig" för att ens partner våldtar barn i en källare?

    Kan du i så fall förklara varför det ena är bra och inte det andra. I båda fallen lever ju personen "lycklig". Varför är sanningen viktig att ta reda på i det ena fallet men inte i det andra?

    Eftersom du har en fixering på det juridiska, kan vi också låta detta ske i ett land där våldtäkt av barn inte är kriminellt, d.v.s. inget av dessa handlingar är kriminella i vårt hypotetiska exempel.

    Mitt svar är att man vill veta sanningen i båda exemplen, eftersom man då ges viktig information om ens partners personlighet och karaktärsdrag som man sedan kan använda för att fundera om den här personen uppnår tillräckliga kvalitéer för att fortsätta vara ens partner. Man vill inte investera flera år i onödan på en partner p.g.a. att någon tänkt att man var "lycklig" utan att få denna viktiga information innan.
  • Sat 17 Oct 2020 08:58
    +3
    Anonym (BBW) skrev 2020-10-15 21:41:57 följande:
    För det första handlar tråden om huruvida man anser att det rätt eller fel att springa som en så kallad skvallerkärring eller inte vid otrohet. Våldtäkter på barn har inget med detta att göra. För det andra så är våldtäkter på barn och andra liknande liknande aktiviteter polisärenden och inget man springer hem till någon partner och berättar om för partnern skall få veta vad det är för en typ man har ett förhållande med. Frågan är så larvig i sammanhanget att jag inte tänker lägga mer energi på detta hur många gånger du än upprepar den.
    Missade du att jag skrev att i det land där våldtäkten sker är det inte olagligt?

    Jag håller med dig och andra om att våldtäkt på barn är mycket värre än otrohet, men det betyder inte att exemplet inte är intressant.

    Framförallt för att det belyser det faktum att många inte kan tänka sig att "leva lyckliga" ovetandes när de blir bedragna på åtminstone vissa sanningar. Inte ens ni som propagerar för det själva verkar vilja bli bedragna på sanningen i extrema situationer.

    Frågan som då uppstår är när det är "ok" att låta någon leva utan sanningen och när det är inte det. En annan fråga blir vem det är som har rätt att avgöra att det är bättre för en person att leva lycklig "ovetandes" för en viss typ av händelse. Man kan givetvis inte säkert veta att en person vill leva lycklig ovetandes utan att avslöja förhållandena. Ni som samtidigt pratar om att moralen skiljer sig åt för olika personer och grupper inser säkert svårigheterna i att generalisera och hävda att alla personer inte vill veta sanningen när det gäller otrohet. Att säga att det är bättre att leva lycklig ovetandes, är inte en generell sanning.

    Jag noterar för övrigt efter att ha läst de senaste inläggen att många av de som argumenterar för att otrohet inte är särskilt fel, samtidigt använder sig av många personangrepp istället för saklig diskussion. Det verkar också som att några av er beskriver ett liv fullt av svek, sexuella utsvävanden och ja, ganska trasiga personligheter.

    En hypotes för att förklara detta skulle kunna vara att om man blir utsatt för många svek från andra kanske man lär sig att tränga undan sina känslor av besvikelse och sorg. Man blir kanske så avtrubbad att man stänger ner sina känslor för att undvika att bli sårad (undvikande anknytning). När man sedan sätter sig in i andra människors situation misslyckas man med att känna empati eftersom man själv i samma situation skulle stänga av sina känslor. På det sättet riskerar man att bidra till fler övergrepp trots att man själv har varit utsatt för samma sak och egentligen borde önska andra ett bättre öde.
  • Sat 17 Oct 2020 09:09
    +4
    Anonym (Stina) skrev 2020-10-16 19:20:56 följande:
    I din lilla rosa värld är det kanske så. I min värld är det inte så enkelt alla gånger.

    Förmodar att du inte jobbat i organisationer för att hjälpa offer för våld i när relationer. Kan garantera att det ger lite perspektiv och dessa perspektiv är inte alltid rosa dunkuddar och enkla val.
    Att vara systematisk otrogen är ibland också en form av medvetet psykiskt våld. Det är t.ex. vanligt hos psykopater och en del i att bryta ner sin partner...

    Man lever väl inte i en rosa värld för att man ger rådet att "försöka" prata i en relation och att man behöver hitta lösningar om det uppstår problem. Givetvis kan det vara svårt att lämna en relation där man blir misshandlad, men det är ändå ett bra råd att försöka göra något åt det, t.ex. söka hjälp.
  • Tue 20 Oct 2020 21:36
    +3
    Anonym (1019) skrev 2020-10-20 09:35:32 följande:
    Jag håller helt med.

    Min mans otrohet var inte av så allvarlig karaktär att jag ville lämna honom men den sårade mig naturligtvis och tog mig hårt ändå. Tjejen som avslöjade det känner mig inte alls och känner inte till vår livssituation. Hon hade varit deprimerad och ville nu berätta för att lätta sitt samvete och för att hon tyckte att jag förtjänade att veta. Naturligtvis var hämnd och drama inkluderat i motivationen. Förtjänade är ett uttjatat ord i detta sammanhang. Förtjänade jag att må så dåligt? För det var det enda hennes avslöjande ledde till. Mittt förtjänande att veta var lika med att förtjäna att må dåligt. Hon var frisk från sin depression men tyckte att det var OK att riskera att skicka ner mig i en depression istället! Fy fan! Tänk om jag redan var deprimerad och detta fick mig att ta livet av mig? Det visste inte hon. Tänk om avslöjandet ledde till en skilsmässa och vår oskyldiga dotter tvingades gå igenom detta när hon istället hade kunnat ha den lyckliga familjen kvar? Varför riskera vår dotters lycka och trygghet. Nu blev det inte så men hon hade kunnat förstöra livet för hela familjen. Ja, det var min man som var otrogen men jag visste inte om det. Det såg dock hon till att ändra på. Som att det inte räckte att ligga med en gift man var hon tvungen att berätta det för frun också. Alla vill inte veta. Alla klarar inte av att få veta. Tänk på konsekvenserna. Tänk ett steg längre. Fria hellre än fäll. Fundera på varför du egentligen vill avslöja. Låt inte dina egna behov gå före.  Känner du inte personen och familjen så låt bli. Håll tyst!
    Du resonerar helt galet.

    Du frikänner tydligen din man i all den här härvan. Det är inte han som har åstadkommit dina sårade känslor utan den andra personen som inte har lovat dig någonting, men på grund av dåligt samvete till slut har berättat för dig. Hur kan du inte förstå att den som har svikit dig är din man och att skulden hör hemma hos honom? Inte hos kondomföretaget, inte hos älskarinnan, inte hos någon budbärare - utan det är enbart hans val, hemska svek och handlingar mot dig, sina barn och sitt äktenskap som har fått dig att må dåligt!

    Låt mig berätta vad som händer med en otrogen person som inte blir påkommen. Jo, han fortsätter att bedra, ljuga, luras och leva ett dubbelliv. Varför ska personen inte fortsätta när det ger en kick och dessutom när partnern inte får veta och kan sätta ett stopp för det? Ju tidigare du får veta, desto bättre är det för alla inblandade, inte minst den otrogne som behöver få en realitycheck om hur man beter sig gentemot den man säger sig älska.

    Smärta är svårt. Det är lätt att man blir arg på doktorn som vill ge en sprutan. Men är man mognare än 2 år förstår man att det inte är doktorns fel att man måste ta sprutan, utan sjukdomens fel. Lägg skulden där den hör hemma.
Svar på tråden Fruns älskare