Och när vi ändå är inne på att klargöra begrepp så kan vi även ta upp begreppet dubbelmoral.
Du tycker att det är fel att din partner sviker era löften och ljuger för dig men tycker det är helt rätt att man gör det mot någon annan... det kallas för dubbelmoral
men du är jävligt duktig på att fördöma de som fördömer svek, lögner och manipulation...
Är det dubbelmoralen som tittar fram igen?
Man kan ändå ha åsikter om vad man tycker är rätt och fel.
Jag sätter också min egen relation i första hand. Men kan ändå säga att jag tycker det är fel att bedra sin partner och ljuga för och såra densamme.
Det du säger är alltså att du inte har några självständiga åsikter i moraliska frågor, utan du baserar din moral helt och hållet på vad som är lagligt och vad som är olagligt. Otrohet är inte olagligt, så därför är det moraliskt ok, enligt dig. Att mörda är olagligt, så därför är det moraliskt fel. Om det var lagligt att mörda i Sverige så skulle det också vara moraliskt ok, enligt dig. Om du bevittnade hur någon höll på att bli giftmördad skulle du kontakta polisen, men bara för att den handlingen är olaglig, inte för att du faktiskt bryr dig om att rädda någon annans liv, för du skiter ju i andra människors liv och deras relationer. Tycker du det jag säger låter helt befängt? Sluta då att prata om laglighet, för det är helt irrelevant i sammanhanget. Vi vill veta vilka handlingar du tycker är rätt eller fel ur ett MORALISKT perspektiv, inte ur ett juridiskt. Om du kan diskutera moral helt frikopplat från vad lagen säger, visa då det.
Du resonerar alltså på fullt allvar som så, att så länge en handling inte påverkar dig, så lägger du dig inte i, även om du vet att den handlingen skadar andra?
Och alternativet att må bra av att slippa bli lurad existerar inte i din värld?
Det är som sagt inte moral, det är egoism.
Bra om du håller reda på begreppen.
Tycker du att det är lika fel att berätta för en vän att man vet att deras partner är otrogen också?
Jag skulle inte kunna se mig i spegeln om jag visste om en sådan sak utan att berätta det. Framförallt om jag visste att vännen vill veta.
Jag vet av egna erfarenheter att det känns som ett dubbelt svek att få veta att andra vetat om de utan att berätta.
Fast som det redan påpekat 150 ggr men som fortfarande inte verkar gå in hos dig så är ju att svika, ljuga för och manipulera sin partner inte detsamma som att "sköta sitt liv" för den som blir bedragen har ju ingen möjlighet att sköta något personen inte vet om. Att du tycker det säger en hel del om din moral. Det är snarare först när man avslöjat sanningen för personen som personen får en chans att "sköta sitt liv", men det tycker ju du är hemskt.
Jo, jag har redan förstått att du inte bryr dig om någon annan än dig själv.
Vad har ålder med moral att göra? Man kan väl leva med sunkig moral tills man fyllt 95?
Att du kommer ha dina märkliga värderingar tills du dör tvivlar jag inte på för en sekund, dock sitter ju du här och gnäller över andras moral när de avslöjar en otrohet. Det kommer ju inte heller förändra ett skit.
Ah, den gamla... "alla hittar på sin egen moral såsom det passar dem för stunden och det ska alla acceptera och därför existerar inte sunkiga värderingar för alla är lika bra bara man själv tycker det...."
Det argumentet håller inte heller, moral avgörs inte av individen, moral avgörs av samhället. Omoraliska handlingar blir inte moraliska bara för att personen som utförde dem tyckte det var moraliskt.
I ditt fall är det dessutom mycket lustigare än så för du verkar själv hålla med om normala värderingar när det gäller i hur din partner ska bete sig mot dig. Du är inte ok med att han sviker, ljuger och manipulera. Däremot verkar du tycka det är helt rätt att man gör så mot andra. Du har dubbla måttstockar, en för dig själv och en för alla andra.... dvs dubbelmoral.
Jasså, så menar på allvar att du kan hitta på dina egna moraliska värderingar och sen applicera dem på vem du vill och alla kommer acceptera det?
sv.wikipedia.org/wiki/Moral
Haha, ser att du kör med samma gamla taktik att slänga dig med fjantiga uttryck men inte kunna styrka dina egna påståenden med någonting... om wikipedia inte duger så får du gärna lägga fram belägg för att dina märkliga teorier om att var och en hittar på sin gen moral som det passar dem stämmer... var så god, ska bli jättespännande att läsa.
Om du inte kan styrka dina påståenden så utgår jag från att du faktiskt är så dum som du låter
Varför tycker du det är rätt att svika en vän? För det är,de facto,det man gör när man väljer att inte berätta om att de blir förda bakom ljuset.
Det handlar inte om att lägga sig i någons förhållande. Det handlar om att ge den bedragna en chans att själv få välja om h*n vill stanna hos sin otrogna partner eller ej.
En riktig vän sviker inte.
Att miljön kan och den kultur man lever i kan färga ens värderingar kan det säkert ligga något i.
Jag skulle heller aldrig föra något vidare som en vän sagt till mig i förtroende.
Men det är skillnad på det och på att avslöja någons otrohet,tycker jag.
Men jag är,å andra sidan,en sådan som sätter andra före mig själv.
Det har även skett på bekostnad av mitt eget mående ibland. Men det tar jag.
Jag sviker inte mina vänner. Då mår jag hellre dåligt själv.
Nej,att livet inte alltid är enkelt kan jag hålla med om. Så är det ju för alla.
Och visst har även jag ändrat min ståndpunkt litegrann genom åren.
Efter att ha fått höra av vänner och andra i min närhet att jag måste tänka lite mer på mig själv och inte bara på andra så har jag lyssnat på det.
Men min empati för andra kommer aldrig att förändras.
Så jag kommer fortsätta att berätta för dem,som jag vet vlll veta,om de blir bedragna.
Och det vet jag att de skulle göra för mig också.
Så den dag din vän berättar att hen haft en affär de senaste åren ... ja, vad gör du då? Är det skillnad på folk och folk även i ditt liv?
Menar du att du tycker det är bra att leva i ovisshet och "lycklig" för att ens partner är otrogen, men inte är bra att leva i ovisshet och "lycklig" för att ens partner våldtar barn i en källare?
Kan du i så fall förklara varför det ena är bra och inte det andra. I båda fallen lever ju personen "lycklig". Varför är sanningen viktig att ta reda på i det ena fallet men inte i det andra?
Eftersom du har en fixering på det juridiska, kan vi också låta detta ske i ett land där våldtäkt av barn inte är kriminellt, d.v.s. inget av dessa handlingar är kriminella i vårt hypotetiska exempel.
Mitt svar är att man vill veta sanningen i båda exemplen, eftersom man då ges viktig information om ens partners personlighet och karaktärsdrag som man sedan kan använda för att fundera om den här personen uppnår tillräckliga kvalitéer för att fortsätta vara ens partner. Man vill inte investera flera år i onödan på en partner p.g.a. att någon tänkt att man var "lycklig" utan att få denna viktiga information innan.