Deprimerad sambo?

Har en sambo som är ?deprimerad?

Allt började med en konkurs på företaget, han har haft svårt att få jobb nu under Corona och har inget ?ekonomiskt skydd? Han har alltså ingen inkomst över huvudtaget utan får låna av sina föräldrar (som tack och lov har rätt bra ställt) Spelar ingen roll om han söker ?skitjobb? för dom går till unga personer och i hans bransch är det tyvärr rätt lugnt just nu.

Däremot så anser han att han inte har Nåt att göra om dagarna så han sover. Sover sover och sover... idag började jag väcka honom vid 11. Fram till att han gick upp vid ett. Åt ?frukost? för att sen lägga sig att sova igen. Han äter escitalopram sen drygt tre år tillbaka 10 mg/dag.

Hans ständiga sovande tar knäcken på mig! Medans han tycker jag skäller, bråkar och bara klagar när jag försöker hjälpa honom. Tex kolla med en läkare om man ska justera dosen eller kanske byta medicin. Det är onödigt tycker han! Försöker få ut honom och kanske göra en sak per dag, det kan han göra trots att han inte har nånting att se fram emot. Då ska vi ändå ha bebis när som samt flytta till ett större hus. För honom är det bara ett jobb som kan lösa situationen. Jag är rädd att jag kommer få ta allt ansvar kring bebisen om han ska sova bort dagarna samt ha hand om våra andra 3 barn. Dessutom höggravid packa ner alla våra saker inför flytten. Det enda vi gör nu för tiden är typ att bråka, allt har med hans mående att göra eftersom han gärna flyr så fort något blir jobbigt. Då skiter han i allt!

VAD ska jag göra? Känner att jag inte orkar ha det såhär! Vet att situationen är väldigt speciell, han är i normala fall väldigt driven, empatisk och har stora planer så jag vet ju att det här inte är den riktiga han.