Hur länge till ska jag behöva känna mig hatad?

Det beror kanske på vad du gjorde för att hon ska hata dig? Lite svårt att ge dig råd om man inte vet anledningen till problemet. Folk hatar sällan andra utan anledning.

Allt går ju inte att förlåta och det är inte så mycket du kan göra åt det. Det är upp till var och en att själv avgöra om man vill eller inte vill förlåta någon och hon verkar ju ha valt att inte förlåta och det får du acceptera. Om du envisas med att söka kontakt med någon du sårat så river det upp sår hos personen och det kommer inte mottas väl. Om hon inte vill att du kontaktar henne så måste ju du kunna respektera det.

Varför vill du öht ha kontakt med någon som hatar dig och som inte vill ha kontakt med dig? Är det personen i sig du saknar eller är det för att du vill bli förlåten?

Jag tycker du borde hjälp med att komma över vad de än är som hänt. Du kommer aldrig kunna få henne att förlåta dig eller gilla dig, men du kan kanske förlåta dig själv och komma vidare.

Och därför ska du sluta bry dig om henne. Du straffar dig själv. Det har gått 3 år. SLÄPP DET. 

Jag gissar att det är samma TS som startat diverse trådar både här och på Flashback om sin olyckliga kärlek.

TS, vi kommer inte kunna säga något annat än alla svar du har fått. Du blev vän med henne, du blev kär, hon tackade nej och du började stalka henne och till slut sa hon att hon hatade dig eftersom du inte lämnade henne ifred.

Snälla, snälla du, sök upp en psykolog och red ut all oreda du har i huvudet, man ska inte må som du gör pga en vänskap som gått fel, det måste saknas något stort i ditt liv som du trodde att hon skulle kunna ge dig. 

Tjejen kände ett stort obehag runt ditt agerande och litar inte på dig, tydligen tänker hon rätt eftersom du fortfarande inte har släppt henne. Du verkar fixerad på ett osunt sätt och du behöver hjälp!

Du kan inte styra över hur andra känner och agerar. Du kan bara styra över ditt eget beteende.

Då måste du omedelbart söka hjälp. Precis som du skulle gjort om det vore något fysiskt. Låt det inte gå för långt. Det finns hjälp att få.

Hur vet du att hon fortfarande hatar dig? Hon kanske bara inte vill ha kontakt, men i övrigt är neutral mot dig. Hur vet du att hon sprider rykten? Sjävklart hjälper terapi, men då måste du själv vilja bli av med din besatthet. Det har gått tre år! Har du inget övrigt liv?

Hata är ett starkt ord. Min gissning är att hon inte känner något särskilt för dig längre, men undviker dig eftersom hon har insett att du inte är helt frisk. Och det har hon ju rätt i, eller hur? En normal person hade gråtit en skvätt och sedan gått vidare. Men en normal person hade inte stalkat henne från början. Jag tror att hon uttryckte sig som hon gjorde för att hon kände sig trängd. På goda grunder uppenbarligen. Som skrevs ovan, inget tyder heller på att hon medvetet har spridit rykten om dig. Du har själv satt dig i den här situationen och verkar behöva professionell hjälp för att ta dig ur den.

Så du vet att det du gjorde var fel, men ändå förstår du inte varför hon hatar dig? Och du upplever att hon sprider rykten om dig? Vad är det för rykten hon sprider? Säger hon saker som inte är sant? För om hon helt enkelt berättar för folk att du har stalkat henne, så får du ju ta det, eftersom det är sant. Men jag får känslan av att du inte riktigt förstår hur obehagligt det är att bli stalkad. Du säger att du aldrig har sagt något elakt till henne, men att bli stalkad kan vara 100 gånger värre än att någon säger något elakt till en. Att bli stalkad skapar skräck och otrygghet, samt att man tvingas uppleva intrång i sitt privatliv.

Nej, det finns inga magiska ord som får dig att må bra, men du tror väl inte att det är så samtalsterapi går till? Att terapeuten säger några ord och så mår man bra? Samtalsterapi är just vad det låter som - ett samtal. Samtalsterapi tar tid och kräver mycket ansträngning och vilja från patienten, en vilja att förändra sitt beteende och tänkande. Du verkar vilja ha en quick fix, som någon annan skrev, men det finns inte. Antidepressiva ensamt kommer inte att göra dig frisk. Du behöver gå och prata med någon.

På vilket sätt vet hon om att du mått dåligt över det?

Har du "spammat" henne? Om det vore så simpelt som du beskriver: "Du träffade en tjej, du blev kär och berättade det för henne, men det var inte ömsesidigt" Då finns det ju ingen anledning att hon inte vill vara din vän? Men sen beskriver du dessutom att hon inte vill vara din vän och att hennes vänner hatar dig. För mig låter det som att du inte respekterat henne?

Finns ingen anledning för henne att hata dig om du hållit dig undan och sen lite försiktigt sagt att du saknade henne. Kanske fortf inte hade varit ömsesidigt men hon hade ju inte hatar dig för det.

Så tror du utelämnar några detaljer här...

Du ska inte kontakta henne alls. Aldrig mer. Inte heller medvetet söka dig dit hon är. Det spelar ingen roll vad som gick snett mellan er från början. Du har uppenbarligen gått långt över gränsen, annars hade hon inte börjat hata dig. Men detta handlar inte om henne, utan om dig och din sjukliga besatthet. Tre år har gått och du kan fortfarande inte släppa henne. En tjej du inte ens har haft en långvarig eller nära relation med, om jag förstår saken rätt? Hade ni varit gifta i 20 år, hade jag förstått om det hade tagit tid och varit svårt att hantera ett uppbrott. Inte ens det ursäktar stalking, men då hade dina känslor varit mer normala. Men till och med då måste man ju försöka gå vidare efter tre år! Och du känner så här för en tjej du aldrig ens har varit tillsammans med, eller känt på djupet? Återigen, detta handlar inte om tjejen alls, utan om dig och dina problem. Du måste söka hjälp för dem, annars kommer du ju aldrig att må bättre? Jag tror också att du behöver utredas så att du får rätt diagnos. Bara då kan du få RÄTT hjälp. Det betyder inte att du kommer att må bra på en gång, men på sikt kommer du att må bättre, och du måste börja någonstans.

Men vad är det för rykten hon har spridit? Är de falska? Eller har hon bara berättat för många hur du har betett dig? Det är inte så konstigt. Hur påverkar dessa påstådda rykten ditt liv? Låter mer som en ursäkt från din sida, att fortsätta klänga dig fast och inte glömma henne.

Ja precis, problemet är ju dessutom att man inte vet hur långt en person är beredd att gå förrän det händer. Den ovissheten i sig är enormt stressande. TS beteende ingår i flera gärningsmannaprofiler i fall där det har förekommit våld.

Min stalker var farlig och vi kan ju inte veta hur sjuk TS verkligen är. Jag känner igen sättet att resonera och rättfärdiga ett beteende som alla andra ser är helt sjukt. Det bådar inte gott för den här stackars tjejen.

I ditt fall vet vi ju att du har ägnat dig åt ett sjukligt beteende och att du är sjukligt besatt av en person du inte haft kontakt med på tre år. Att det kan finnas personer i vår närhet som är psykiskt sjuka utan att vi vet om det, är irrelevant. Om min bästa vän börjar uppvisa ett sjukligt beteende, så kommer jag att försöka få hen att förstå att hen behöver söka hjälp. Men nu är det ju dig och ditt beteende, och ingen annans, vi diskuterar i den här tråden.

Min bästa vän stalkar inte andra. Det var mot bakgrund av ditt sjuka beteende som jag skrev det. Hur långt tror du själv att du är beredd att gå?

Min bästa vän stalkar inte andra. Det var mot bakgrund av ditt sjuka beteende som jag skrev det. Hur långt tror du själv att du är beredd att gå?

Kommer du att söka hjälp för det här nu då Ts?

Du skrev redan för ett par år sedan att du funderade hade självmordstankar. Hur kommer det sig att du inte har sökt hjälp? Eller ens kollat upp var man söker hjälp?

Det beror lite på var man bor, hos mig kan man vända sig direkt till psykiatrin o be att få göra en sk egenanmälan (eller egenremiss). Alltså berätta lite för dom vad man tycker är jobbigt eller tycker sig ha problem med. I andra län eller kommuner måste man gå via vårdcentralen först o förklara för nån där. Husläkare t ex. Så remitterar dom en vidare till psyk sen.

Mitt råd är att försöka formulera sig på papper hemma först, innan man kontaktar dom. Så slipper man kanske sitta o stamma i telefon o inte veta vad man ska säga.