Anonym (56) skrev 2020-10-18 00:25:23 följande:
Jag är 56 (ser dock betydligt yngre ut och är inte överviktig), och har i stort sett gett upp. Såklart har man sina drömmar, och sina små hemliga förälskelser... Men jag har insett att dom som har möjlighet att träffa i verkligheten nu, och som vill ha mig (ja, jag har försökt mycket både på dansställen och på Mötesplatsen, Happy Panncake och någon mer sajt) - är inte värda besväret s.a.s.. De som är i lämplig ålder, är för det första inte tillräckligt attraktiva fysiskt för att få igång mig, och sedan brukar det alltid vara något annat problem också. För hög alkoholkonsumtion, snusande eller rökande, en jobbig tonårsdotter, ett efterhängset ex, politiska åsikter som jag inte kan med, intressen som jag inte kan dela, och ett ointresse från deras sida, att försöka lära sig något om mina intressen. Eller så är det en misstänksamhet, de måste säga på en gång att de inte tänker börja betala mina räkningar - fast jag inte haft en tanke på något sådant. Överhuvudtaget gringubb-beteenden.
Utan då lever jag hellre ensam, får vara ifred, slipper anpassa mig till någon. Jag har två vuxna barn, och dom kommer jag ju alltid att ha - även om de skulle få för sig att bo utomlands en tid (vilket jag stödjer - bara de kommer tillbaka sedan!). Jag HAR dem i alla fall, och det finns telefon, mail, Skype.
I övrigt behöver jag inte mänsklig samvaro så mycket. Jag är rätt nöjd med att chatta på forum, titta på film, läsa romaner...
Skulle kunnat vara mina ord det här! Din beskrivning av utbudet som 50+ kvinna är minst sagt nedslående. De stämmer på varje punkt. Sen är det "kanskemännen" de som aldrig kommer till skott trots lång kontakt. Vet inte hur många jag skrivit med som aldrig velat mer trots att de hört av sig hela tiden.
Mitt problem är som ditt att jag inte faller för män som ser äldre ut, trots att jag själv börjar se mer sliten och trött ut i mina egna ögonoch säkert andras. Jag faller enbart för yngre män runt 30 utseendemässigt, både fysiskt och energimässigt men vill egentligen ha en äldre mans hjärna och intellektuellt och livserfarenhet. Enbart sex är tomt och själlöst. Tycker också det är svårare att känna sig attraktiv och sexig i den här åldern kroppsligt, blir för medveten om alla ålderstecken som inte går att dölja. Känner mig mycket fulare och tycker andra är det också.
Kan se mig själv förbli som ensamlevande resten av livet förmodligen, men lider inte egentligen av det eftersom jag har många intressen, vänner och alltid fullt upp. Jag njuter av att leva själv även om jag kan sakna det där självklara sättet att bry sig som bara en kärlekspartner kan.
Det är unikt och berikande med kärlek om den fungerar. Tryggheten ökar och ensamheten minskar, på bekostnad av spänning och livsutrymme.
