• Anonym (Rädd)
    Fri 16 Oct 2020 23:11
    2617 visningar
    38 svar
    38
    2617

    Dödsångest och så rädd att min man ska dö

    Jag har nog mer eller mindre alltid varit rädd för döden men ju äldre jag blir desto värre blir det. Jag är livrädd att man ska upptäcka att jag har cancer tex. Men än värre är det att min man är mycket äldre än mig och nått den åldern då såna sjukdomar blir vanligare. Jag kan få sån ångest och rädsla att han ska dö ifrån mig att jag nästan känner mig beredd på att ta ut skilsmässa för att inte behöva vara med om det.

    Känner mig rätt ensam om att känna så här alla man frågat svarat alltid att de absolut inte är rädda för döden. Hur vanligt är det egentligen att vara rädd för döden?

  • Svar på tråden Dödsångest och så rädd att min man ska dö
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Fri 16 Oct 2020 23:52
    #5

    Precis så känner jag att aldrig få uppleva det här mer, aldrig få känna det jag känner, aldrig få prata o krama mina nära o kära osv.

    Jag är livrädd för att bli sjuk och dö själv har nästan börjat bli hypokondrisk. Jag är egentligen inte rädd för själva döden då finns man ju bara inte, jag är rädd för stunden innan döden, ev lidandet och och känslan av att nu dör jag.

    Sen är ångesten total över tanken på att min man dör och lämnar mig i den fullständiga nattsvarta sorgen det skulle vara, eller att han blir så sjuk så han förtvinar framför mig och jag kan inget göra. Det känns så hemskt att jag verkligen hoppas att jag aldrig behöver vara med om det

  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Sat 17 Oct 2020 00:05
    #7
    Anonym (Jag med.) skrev 2020-10-16 23:48:09 följande:

    Du är inte ensam. Efter att min pappa hastigt gick bort i cancer har jag fått dödsångest. Vissa dagar fungerar jag som vanligt och kan koppla bort ångesten medan det är värre andra dagar. De dagar det är värre kan jag vid varje litet symptom, tex huvudvärk eller yrsel tro att jag är dödssjuk i cancer.

    Jag försöker bryta ångesten när den kommer genom att hitta på roliga aktiviteter med mina barn och det har hjälpt mig. Det är vad det handlar om, att bryta tankarna för det är just bara tankar.

    När det gäller rädslan att det ska hända ens barn något så är det vanligt. Tror alla föräldrar upplever det mer eller mindre när de får barn.


    Ja fy kan inte ens föreställa mig smärtan om det skulle hända barnen något! Men det känns inte lika sannolikt att de skulle bli sjuka och dö som om jag eller maken blir det.
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Sat 17 Oct 2020 00:08
    #8
    Anonym skrev 2020-10-16 23:55:06 följande:

    Hur gamla är ni? Man får föreställningen att du är 20 och han 70.


    Det har väl egentligen ingen betydelse men jag är 35 och han 50
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Sat 17 Oct 2020 18:15
    #11
    Anonym skrev 2020-10-17 16:48:56 följande:

    Det har stor betydelse, och du får ju kallt räkna med att han blir gammal och gaggig långt innan dig.


    Men alltså jag dör nä det har ingen betydelse för dig hur gamla vi är och alla kan nog räkna ut att han kommer, om naturen får ha sin gång bli gammal före mig ingen har påstått något annat eller vad ville du komma fram till?
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Sat 17 Oct 2020 20:25
    #16
    Anonym (My) skrev 2020-10-17 18:50:17 följande:

    Ingen har varit död,så det är klart lite skrämmande .Men tänker mest på mina barn som behöver.Jag vill inte lämna dom i stor sorg.


    Nä det är nog därför jag är mest rädd med för att det är något ingen kan förklara för mig hur det känns och är. Men jag är nog mer rädd för vägen till döden alltså om man blir sjuk så man vet att man ska dö och ligger o plågas och dödsångesten man ska gå igenom när ögonblicket är kommet.

    Min mans farmor sa i flera år innan hon dog att hon var klar med livet och ville dö, jag har verkligen svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att vara där så jag känner mig nöjd och välkomnar döden

    Nä det vill man ju inte och definitivt inte medan de fortfarande är barn så de fortfarande behöver en
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Sun 18 Oct 2020 10:42
    #18
    Anonym (My) skrev 2020-10-18 09:40:33 följande:

    For man inte lugnande om man ligger på sjukhus döende?Min vän var med när hennes pappa dog på sjukhuset.Det var lugnt och ingen panik .


    Jo det får man nog men jag vet ändå flera so sagt att deras anhöriga haft ångest o varit väldigt oroliga innan de gått bort
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Sun 18 Oct 2020 13:50
    #21
    Anonym (My) skrev 2020-10-18 11:16:46 följande:

    Ja,det kan inte vara nån bra känsla.Samtidigt vet man aldrig vad som händer i livet.Men det finns många som blir gamla.


    Nä precis drömmen hade ju varit om man fick vara frisk pch bli 90år pch sedan gå pch lägga sig på kvällen och somna för att aldrig vakna mer
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Sun 18 Oct 2020 13:54
    #22
    Anonym skrev 2020-10-18 10:48:43 följande:

    Jag vill komma fram till att det du är rädd för kommer att hända.

    Sen är 50 ingen ålder i sig, men att ha en partner i den åldern när man bara är 35 låter nästan bisarrt.

    Att du inleder din kommentar som du gör fick mig att skratta! 


    Ja jag skratta gott åt alla dina kommentarer du får det att låta som om han vore 100 år äldre än mig o nä det är ju så klart inye säkert att det kommer att hända för ingen vet ju hur gamla vi blir ellee om någon av oss bli sjuk. Detsamma hade ju gällt om han varit lika gammal som mig är ju ingen som vet vem av oss som dör först då heller. För är det inte rent av en olycka av något slag så kommer ju en partner dö före den andra oavsett ålder.
  • Anonym (Rädd) Trådstartaren
    Mon 19 Oct 2020 15:33
    #30
    Anonym (Döden) skrev 2020-10-18 14:21:17 följande:

    Jag har varit död 4 gånger.

    Det är bara helt svart, som när du sover djupt. Inget medvetande, ingen ljus tunnel, inget.

    Jag minns bara när jag vaknade upp, det var som att medvetandet långsamt kom tillbaka innan jag ens var med i tankarna. Jag kunde höra avlägsna röster och jag vet att jag första gången trodde att jag pratade i telefon men att ingen hörde mig. Jag vet att de ropade mitt namn och ruskade mig och jag försökte skrika att jag var där... och så plötsligt hände allt på en gång. Jag drog efter andan och kroppen kom tillbaka till mig.

    Jag har ingen ångest längre. Det är inte jobbigt att dö, det är mycket jobbigare att lida ett helt liv av något som man ändå inte kan påverka.


    Beklagar att du behövt vara med om det men jätte intressant att läsa om din upplevelse
Svar på tråden Dödsångest och så rädd att min man ska dö