Nu är våra barn så små så dom får inget godis/snacks än men jag och sambon äter antingen chips, popcorn eller godis varje helg. Ser det inte som ett problem då det bara är en dag i veckan och i rimliga mängder. Barnen kommer också få smaka när de blir så stora att dom själva ber om det.
Problemet är att det eskalerar. Då ska det alltid vara popcorn och sen ökar det. Och det går inte att hoppa över för då blir det världens bråk.
Fast vad är alltför restriktiv? Under sommarsemestern åt de nog glass eller chips eller sånt varje dag...
Och vi tycker det är roligare och mysigare att kunna äta sånt ofta under semestern men om man då fortsätter resten av året blir det ju totalt sett massor.
Vi äter grönsaksstavar med dipp, frukt och liknande.
Sen vill ju barnen alltid sitta på sina rum med en skärm och äta det där. Det duger inte att sitta i soffan med oss. Utan de har ett ätberoende på det viset.
(Typ om vi ser tv ihop och sen ser de på skärm i sitt rumvill de ha det ätbara när de sitter ensamma i sitt rum).
Vet du vad det kan bero på? Att de hellre vill äta när de gör något de tycker är roligt än att på nåt sätt sitta och tvångsmysa med godis hos er för att ni ska se på när de äter. Av inläggen du skriver förstår jag att du har något från din barndom och ett beteende DU behöver bearbeta, troligen med hjälp av någon form av terapi och kanske även psykofarmaka.
Skriver detta i all välmening!
Nej, verkligen inte. Vi äter inte särskilt mycket socker alls. Aldrig lördagsgodis. Tycker det är lite WT faktiskt...
Jag älskar också godis, och vill inte att mina barn ska få samma beroende. Man har ett ansvar gentemot sina barn, deras hälsa ingår där.