Anonym (Balans) skrev 2020-10-17 20:51:48 följande:
Jag förstår inte - hur har ditt barn kunnat utveckla ett (vetenskapligt mycket tveksamt) beroende när hen inte får äta annat än på lov?
För övrigt tänker jag att man inte bör bry sig så mycket om vad "alla andra gör", utan köra på vad man i familjen tycker fungerar. Och när du skriver i ett sånt här forum ska du också tänka på att väldigt många människor blir provocerade av att det finns folk som inte förser sina barn med en öppen kran av godis, glass, saft och fikabröd. Det är ungefär lika provocerande som att det finns människor som inte lagar kött åt sina barn. Eller köper deras vagn och kläder på second hand.
Sen har väldigt många vuxna också enorma personliga problem med sötsaker och snacks. Det är en lågintensiv besatthet, en trygghet som bara "måste finnas i skåpet" (detta oavsett hur mycket bråk och irritation eventuellt nallande ur det där skåpet än leder till). Personligen både äter jag snacks och ger mitt barn då och då. Jag har inga absoluta regler för när och när inte. Detta då jag/vi helt enkelt inte tror på absoluta regler, utan på måtta och balans (finns det går det alldeles utmärkt att säga "ja" ibland och "nej" ibland. Det måste inte vara konsekvent). Vi har t ex i enlighet med denna linje inga fasta bäddtider heller. Vilket tycks fungera bra, då barnet under sina år sovit bra i stort sett varje natt.
Men alla är olika, fungerar olika. Och om ni och era barn mår bra av det här - fortsätt. Skit i vad andra tycker. Men om ni inte mår bra av det - förändra. Det behöver faktiskt inte vara så mycket krångligare än så.
Och jag håller med andra här - lite popcorn finns det absolut ingen som dör av... (inte av lite chips eller godis en lördag kväll heller).
För att man ju kan skapa ett beroende av typ snabba kolhydrater på många sätt. Genom att älska allt som typ vitt bröd, kakor, godis, chips, glass, allt som är sött och gott. Och inte gilla sånt som är i den andra skalan. Det är ju samma med många vuxna, vissa vill ha hamburgare och pommes en god lördagsmiddag medan för andra är en lyxmiddag skaldjur.
Barnen är beroende av ätandet, att stoppa något i munnen samtidigt som de sitter och ser på tv/skärm på kvällen. Och det beroendet har ju förstås vi (omedvetet) skapat. Förmodligen redan i början på förskoleåren genom att de alltid fick fruktbitar efter förskolan framför tv:n.
Och vi föräldrar har absolut ett sådant beteende som ju gått i arv till framför allt ena barnet. Vi älskar också snabba kolhydrater, smörgåsar, kakor, godis osv och kan lätt överäta. Men ett sätt för mig att hålla mina beteenden i schack är att undvika sånt helt "under terminerna", förutom om det är kalas eller något speciellt tillfälle så.
Och därför äter vi rätt nyttig mat normalt sett, ställer inte fram kakor och godis för ofta osv. Men det blir ju, idag åt de fikabröd på en aktivitet vi var på, förra helgen var vi bortresta och då fick de chips osv. Så det är inte nolltolerans. Men det sätt vi har försökt hitta en balans på. Men eftersom vi absolut inte pratar om vikt och sånt med barnen utan bara har det här mer övergripande beskrivningen av "vad kroppen mår bra av" så är det svårt att få barnen att förstå det långsiktiga vikten av att inte äta skräp varje dag.