Blev hon hemskickad att på egen hand gå hem gråtandes som något slags tycker jag att det låter riktigt illa. Jag skulle inte känna mig trygg att ha min femåring hos någon som beter sig så. Man släpper inte iväg en femåring att gå hem själv, och verkligen inte utan attringa föräldern först och tala om att barnet behöver gå hem.
Vi bor så nära så de brukar gå själva. Ingen bilväg eller så. Men ändå... herregud. Klappa en katt liksom?
Oacceptabelt att ryta åt barn, tycker jag. Med det sagt tycker jag också att inställningen "...herregud. Klappa en katt liksom?" också är oacceptabel om det är så att barnet faktiskt klappat katten ovarsamt och burdust, då är det något som föräldern (optimalt också kattägaren) måste hjälpa barnet att förstå att man inte gör och lära ut hur barnet ska göra istället. Att vifta bort det med att "det bara är en katt" som därmed ska tåla vad som är en riktigt dålig attityd.
Vi bor så nära så de kommer och går iofs som de vill.
Du skämtar va?
Finns det verkligen så ansvarslösa föräldrar... som låter småknattar traska runt i kvarteret som de vill?