Mitt barn blev utskällt av kompisens mamma

Du skämtar va?

Finns det verkligen så ansvarslösa föräldrar... som låter småknattar traska runt i kvarteret som de vill?

Jag har svårt att tro att denna tråd är allvarligt menad.

Vem är du liksom att diktera var i huset en annan familj väljer att ha sina katter?
Håll din unge därifrån istället.

UNGEN gjorde fel, inte djurägaren.

Nu har du bara hört ditt barn version av det inträffade inte hur katten eller kvinnan upplevde det hela.
Min bror klappade som barn en rädd sovande katt, den satte alla sina klor i benen på min bror. Det blev fula sår, tror vår mamma hade önskat att någon strängt sagt till honom att låta bli katten istället.

Jag reagerade som sagt också på detta. Att barnet på 4 år snart 5, släpps iväg hem utan att föräldrarna som jag förstår ens blir informerade om att barnet är på väg hem. Tycker det är mer anmärkningsvärt än det andra som beskrivs.

Din dotter kan ha skadats mycket allvarligt på ett psykologiskt plan, detta kan skapa men för livet, speciellt om det tillkommer fler liknande situationer.

Din dotter är bara 5 år, hjärnan och personligheten är i utveckling och formas. Redan när hon kommer till sin väns hem så är hon i en utsatt situation och i underläge. Om din dotter sedan tycker om djur och visar detta genom att klappa katten, så har hon dessutom exponerat och blottat sin lycka och glädje. Om ett litet barn gör något som de uppfattar som glädje och lycka, men samtidigt blir attackerade när de visar sin glädje, så kan det leda till trauma. Det är ett stort mentalt övergrepp rent psykologiskt. Resultat kan bli låg självkänsla, osäkerhet, dåligt självförtroende och annat som leder till psykisk ohälsa. Självskadebeteende m.m.

Lägg sedan till det faktum att din dotter sprang därifrån gråtandes. Hade kärringen haft något vett i skallen så hade hon sprungit ikapp eller hejdat din dotter, och försökt trösta henne och be om ursäkt. Kanske ringt upp dig och bett om ursäkt och försökt gottgöra det för din dotter.

Jag hoppas verkligen du ringer henne och skäller ut henne efter noter. Hon förtjänar det. Berätta gärna i tråden vad hon sa.  

Nej faktiskt inte. Ett husdjur ska ha rätt att gå fritt omkring i sitt eget revir, särskilt viktigt om de ska kunna känna trygghet där de bor. Enklare då att inte släppa in din dotter som varken kan lyssna på tillsägelser eller hantera djur. Inte hennes fel så klart, hon är för liten för att begripa så pass än men för att undvika problem alltså. Eller så fortsätter man tala om för barn att man inte bara rusar fram till djur man inte känner så kan alla bli nöjda och glada till slut.

Ring upp mamman, förklara att ditt barn kom hem gråtandes och fråga om mammans version av vad som hände.

Jag accepterar inte att någon annan förälder ryter eller skäller på mitt barn, men hon är också av känsligare natur och kan lätt ta illa vid sig vid minsta lilla tillsägelse. Och det är ju nåt jag måste hjälpa henne att lära sig - ibland får man en tillsägelse.

Kompisens mamma kanske inte vet att hon är känslig, och kanske har ett mer rakt sätt som kan uppfattas som hårt. Eller så skällde hon faktiskt, och då får du skälla tillbaka.

Hahah men gud. Sympatiskt värre. Jag har en hund som inte gillar att bli klappad av barn. Jag säger till barnen i förväg, men går de likt förbannat fram och klappar säger jag till på skarpen ja. Det är ett jävla ofog. Och ?ingen fara skedd? är ju subjektivt; din dotter kom inte till skada. Katten blev däremot mer rädd och osäker, precis som min hund (i bästa fall) hade blivit. Eller så hade hon bitit barnet, och då hade du förmodligen blivit rabiat över det med trots att du förespråkar både barns rätt att klapp djur som inte vill och att djurägarna inte ska få säga åt dem.

Skärp dig! Var glad att någon uppfostrar ditt barn att bete sig kring djur, när du inte verkar göra det själv. Den kvinnan kanske räddade henne från en ordentlig skada i framtiden. Några skarpa ord är trots allt ingenting jämfört med bli biten i ansiktet.

Men aggressiva hundar måste man ha stenkoll på och inte med barn. Tror dessutom de katterna knappast är så farliga. Själv hört mamman säga att de flesta hemlösa katter är utkastade eller har haft ett hem någon gång. Alltså är de knappade farliga

Tycker det är lika illa.

Mitt äldsta barnbarn är 4 år. Han får bara vara själv ute på baksidan av huset. Där finns inte möjligheten av en chans att han skulle kunna ta sig ut. Inget farligt öht finns där. Vattenfallet som är på framsidan är båda barnen totalt förbjudna att ens gå i närheten av utan vuxet sällskap och dörren ditut är låst och med dubbla skjutlås långt över deras nåhöjd.

Bara som en jämförelse.