Mitt barn blev utskällt av kompisens mamma

Det är inte så djur fungerar. Hundar och katter kan vara hur beskedliga som helst, men ett djur som känner sig trängt eller attackerat kan reagera kraftigt, mot ditt barn. Det betyder inte att de är aggressiva, de försvarar sig bara mot det yttre hotet, ditt barn i det här fallet. Djur blir alltså inte farliga bara utifrån sin bakgrund utan från vad som händer i situationen.

Då kanske man inte skall ha såna djur ihop med barn.

Vad har det med saken att göra?

Det är en 5 åring. Och när man har en 5 år gammal gäst i sitt hus så får man fan tänka på hur man beter sig och förmedlar olika instruktioner.

Helt ok att säga åt barnet, men inte att skicka hem en så liten ensam gråtandes.

Nej nej, ok.
Kom ihåg detta när din unge blivit allvarligt skadad av en skrämd katt.

Jag har inte nämnt något om hundar men visst.
Mina hundar hade nog hanterat en burdust klappande barn, men det är stora, trygga hundar med liksom ett inbyggt lugn. (Engelska bulldoggar.)

En annan hund jag känner (en bekants) är livrädd för stökiga småungar, det är en mindre hund med ett nervöst lynne. Den hunden ska ABSOLUT INTE klappas av några småttingar som inte har känsla och finess. (Dvärgtax.)

Vi har stenkoll på våra hundar men kräver också att föräldrar har stenkoll på sina avkommor.

Och till sist, en katt ÄR farlig, de kan åsamka mycket allvarliga skador.

Men ditt offer!?!  Det handlar om HUR man säger något och HUR man uttrycker sig, samt HUR man som vuxen beter sig när man ser att det blev helt fel och barnet blev ledset.

Man säger inte till en 5 år gammal gäst på skarpen för att förmedla en lärdom eller kunskap. Man säger det på rätt sätt och på ett sätt som gör att barnet inte blir upprört. Man kan säga saker med ett visst tonfall, på ett roligt sätt osv. Man får inte barnet att springa hem gråtandes. Det kan leda till ett känslomässigt trauma för barnet.

Håll din dotter hemma i fortsättningen. Problemet löst!

Åtminstone tills du lärt henne hur man beter sig bland djur.

Offer kan du vara själv.
Jag läste inte längre än då, din debatteknik är för dålig för att man ens ska orka engagera sig.

Ditt svammel hittills är fullständigt ointressant.

Eller så får barn lära sig att alla djur inte vill bli klappade. Antingen genom att lyssna när man förklarar vänligt, lyssna när man säger till bestämt, eller den hårda vägen när djuret själv talar om det för dem. Som sagt, barn MÅSTE lära sig detta, och kommer det inte från det egna hemmet så blir uppvaknandet nästan garanterat lite brutalare. Tycker personen ifråga ändå var tålmodig som snällt förklarade flera gånger. Och hon sa ifrån på skarpen för ditt barns eget bästa, glöm inte det.

Ts, hade du blivit lika upprörd om mamman skrikit åt din unge om hon nära på blivit påkörd av en bil?
Hade det varit bättre att hon i lugn ton sagt "nej men lilla Lisa, nu får du faktiskt stanna då det kommer en bil"... medans ungen blev överkörd?

Det finns tillfällen för allt, och detta var ett tillfälle då det behövdes.

Gilla läget eller håll din unge därifrån i fortsättningen.