Inlägg från: Anonym (Orolig bonusmamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Orolig bonusmamma)

    Anmäla barnens mamma?

    Lång historia kort. Bor med min sambo som har två barn sen innan. Barnen bor växelvis varannan vecka och föräldrarna har gemensam vårdnad. Barnens mamma har alltid varit hetlevrad och har mycket åsikter, lägger sig alltid i hur vi gör saker hemma hos oss, köper vi saker så är det alltid fel märke, modell eller storlek, och köper vi inget alls så är det såklart också fel. Hon vill själv alltid hetshandla saker och verkar använda det som en ursäkt för att ta kontakt med pappan, det rings eller smsas i princip flera gånger varje dag vilket han såklart är väldigt less på. Hon har själv ett nytt förhållande sen snart ett år, där den nya mannen också har tre barn som bor växelvis samma vecka som våra, med andra ord är det fullt hus där.

    Föräldrarna har försökt lösa konflikter genom samarbetssamtal på soc men då hon inte tyckte att det hjälpte avslutades samtalen efter typ 5 ggr. Äldsta pojken ville redan i somras byta skola till skolan som är där vi (pappan) bor men mamman vägrade gå med på det.

    Nu under hösten har det blivit problem med båda pojkarna på skolan, de är ofta involverade i slagsmål och pojkarna har berättat att mamman har sagt att man måste ju få försvara sig och att det är okej att ge igen, medan vi alltid kört på att det är aldrig okej att slåss och om nån är dum så ska man berätta det för en vuxen istället. Såklart blir pojkarna förvirrade, men mamman erkänner att hon sagt det och står fortfarande för det. Skolan har varit tvungna att ha krismöte för hur de ska hantera dem. Den äldsta vill fortfarande byta skola till den som är bredvid oss men hon vägrar för då får hon längre att köra.

    Den yngsta säger hela tiden att han vill bo heltid hos oss, vi har försökt stötta mamman att det är mamma och pappavecka som gäller för att man vill ju få den tid man kan med dem, men nu på senare tid med tanke på vad som händer börjar vi få ont i magen på riktigt varje gång han säger att han inte vill åka dit eller ringer till oss och vill komma. Den äldsta har berättat för skolan att det skriks mycket hemma (det blir stökigt hos mamman då de blir 5 pojkar samtidigt när de är där) och skolan upplever att han går runt och är arg inombords och det behövs väldigt lite för att han ska explodera. Vi hör i telefonsamtal hur hon skriker på barnen och kallar pappan fula saker medan vi vet att barnen hör, och är rädd att de ska känna sig skyldiga till att det blir bråk.

    Vi har undvikit att kontakta soc för vi vill inte att det ska tolkas som om vi vill smutskasta henne och vi vet att det skulle ta hus i helvete om vi gjorde det. Men jag börjar känna att jag skiter i om jag trampar henne på tårna, jag är på riktigt orolig över hur barnen mår och börjar känna att det bästa kanske ändå vore om vi fick enskild vårdnad, samtidigt som jag vill att barnen ändå ska få vara med sin mamma så mycket som de vill. Samtidigt vet jag att en sådan rättsprocess är lång och svår och det är tyvärr ännu svårare för pappor att bli trodda. Mammor vet bäst.... och ingen av oss vill egentligen inte dra det dit, men det känns som att det kanske skulle bli det bästa för barnen.

    Borde vi göra en orosanmälan? Vad annat/mer kan vi göra? Kom med alla råd ni kan ge.

  • Svar på tråden Anmäla barnens mamma?
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (A.) skrev 2020-10-18 19:53:48 följande:

    Om ni är oroliga för barnen så ska ni absolut anmäla. Det är ju för barnens bästa, inte föräldrarnas. Om ni är rädda för vad mamman ska säga, anmäl anonymt. Och såklart prata med barnen att det är viktigt att de berättar för vuxna hur de har det (tex inom skolan). Ni kan också be att pojken ska få en kuratorkontakt på skolan.


    Vi har redan frågat skolan om kuratorkontakt men det sa att de inte sätter in såna insatser till barn yngre än typ 11-12, vilket jag personligen tycker är helt sjukt. Man kan må dåligt i alla åldrar och ju tidigare man kan hantera det desto bättre.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (o) skrev 2020-10-18 20:43:02 följande:

    Det håller jag med om.

    Men finns det inte något märkligt i att hon gör anmälan när pappan till barnen inte gör det och alltså inte tycker någon anmälan behövs?

    Är uppriktigt nyfiken på frågeställningen


    Vars i texten läste du att det var JAG som skulle göra det? Jag har skrivit att VI, tillsammans, utifrån vad vi båda har sett och hört, i så fall skulle göra en anmälan.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (o) skrev 2020-10-18 21:15:53 följande:

    Det gör jag inte 

    Om du tittar en gång till så är det en annan person jag svarar


    Förlåt nu ser jag att jag svarade till fel person.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (ppp) skrev 2020-10-18 21:30:16 följande:

    orosanmälan för att man har oro för barn är väl knappast "hämnd"? 


    Jag tror personen syftar på att mamman har sagt att det är okej att ge igen om man blir slagen, den typen av hämnd.

    Hur som helst så kan vi förstå mamman tanke som är god men vi anser att det är för svårt för barn att veta vars gränsen går mellan nödvärn och övervåld. Det är svårt nog för vuxna och finns många fall i rätten där man hävdat nödvärn men blir dömd för misshandel. Det blir hårklyverier/gränsdragningar som är alldeles för svåra för ett barn att förstå, vi anser att det är bättre att man får lära sig vad som är rätt och fel som en grund tills man blir mogen nog att förstå skillnaderna och gråzonerna kring det.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (asdf) skrev 2020-10-18 21:04:14 följande:

    Hämnd är inte rätt men det är klart man har rätt att försvara sig.


    Självklart får man försvara sig men vi anser att det är för svårt för barn att veta vars gränsen går mellan nödvärn och övervåld. Det är svårt nog för vuxna och finns många fall i rätten där man hävdat nödvärn men blir dömd för misshandel. Det blir hårklyverier/gränsdragningar som är alldeles för svåra för ett barn att förstå, vi anser att det är bättre att man får lära sig vad som är rätt och fel som en grund tills man blir mogen nog att förstå skillnaderna och gråzonerna kring det.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (asdf) skrev 2020-10-18 22:18:54 följande:

    Jag tror inte att det är så svårt för barn att förstå. Man säger till barnet att det bästa är att sätta sig i säkerhet, exempelvis genom att springa. Att man bara för slå tillbaka i självförsvar om man inte klarar av att ta sig ifrån situationen på något annat sätt. Men bara tills man satt sig i säkerhet.


    Eftersom det har blivit återkommande problem med slagsmål på skolan tror jag tyvärr inte att de verkar förstå skillnaden, de tar att nån retas eller knuffas som ett legitimt skäl att slå, för de skyller ju på att det alltid är nån annans fel, att de var nån annan som började.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (Evy) skrev 2020-10-18 22:34:26 följande:

    Varför har inte skolan reagerat om det är så mycket problem med slagsmål?


    Som jag skrev i första inlägget så har de haft krismöte om det på skolan, de skulle utvärdera situationen om det blir nån förbättring till det bättre eller sämre efter höstlovet. Hittills har de bara pratat med föräldrarna om vad som pågår, och att skolan nu agerar men eftersom problemen med slagsmål sker på skolan försöker de hantera det först och främst i skolan. Skulle de sen ändå göra en anmälan till soc är det något vi välkomnar så det görs en utredning på båda hållen så det blir synligt vad som funkar bra och mindre bra, och att det kanske kommer fram några konkreta hjälpmedel för att hjälpa barnens situation. Vi har en bra dialog med lärarna men har försökt att bara prata om hur det är hos oss och vad vi gör hemma, vi har som sagt undvikit att prata vad vi tycker om hur mamman hanterar saker för att de inte ska tro att vi bara vill kasta skuggor över henne. Men blir det ingen förbättring i skolan får vi kanske ta upp vår oro om henne med skolan och se om de också sett signaler från det hemmet, och som sagt för vår del får de gärna gör en anmälan så att det utreds.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (Pojkarnas bästa) skrev 2020-10-19 01:22:48 följande:

    För det första är det inte du som ska driva detta, du kan stötta din sambo men det är hans barn, hans ansvar och hans livslånga relation till dem men också till barnens mamma som står på spel.

    Och det är hans sak att avgöra hur han vill försöka lösa problemen för sina barn.

    Men vi kanske kan hjälpa dig att stötta honom om du berättar lite mer. Du säger att bägge killarna reagerar negativt och kanske vill bo mer hos er. Hur gamla är de?

    Var är killarna mantalsskrivna? Bor ni alla i samma kommun? Bor någon av föräldrarna kvar i det fd gemensamma boendet?


    Min sambo är väldigt drivande i detta och vill försöka få till en lösning men vet inte riktigt hur, därför jag ställde frågan här vilket han vet om och vi diskuterar gemensamt de olika förslag som kommer in. Men såklart är det hans sak att avgöra vad han tror blir bäst för barnen.

    Barnen är 8 och 9 år. De är folkbokförda hos mamman och vi bor alla inom samma kommun. Se sålde de gemensamma boendet i samband med skilsmässan och här alltså varsitt nytt hem.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (o) skrev 2020-10-19 09:16:48 följande:
     Idag 02:17#10CiteraAnmäl
    Vilka styvmödrar är det som krigar mot styvbarnens mamma?

    Troligtvis samma personlighetstyper det rör sig om som inte klarar av ex utan barn särskilt bra heller, kontakt skall sägas upp, bilder skall slängas, möbler som införskaffats i tidigare förhållanden skall bort etc.

    Allt som kan påminna om den tidigare partnern.

    En djup osäkerhet kring sitt eget värde och säkerhet i relationen således.
    Har du inga konkreta råd kan du låta bli att skriva, nu blev det rena personliga påhopp. Relationer med tidigare ex är fullständigt irrelevanta, vi pratar om barnens mående. Men jag förstår att du har en skev och fördomsfull bild så tillåt mig att slå sönder den åt dig. Jag har inga problem med vare sig mina ex eller hans ex och vi har båda gamla relationer där man fortfarande har kontakt och t.o.m. umgås, mitt problem är om vuxnas agerande eller egna dåliga mående går ut över barnen. Hans barn är en ständig påminnelse om att han har en tidigare relation men det gör mig inte det minsta, de skulle inte vara de underbara barn som de är utan sin historia, arv och gener. Förstår att folk antar att man ska se det som negativt men jag ser det som bara positivt. Jag var glad att han hade barn redan när vi träffades. Vidare kan jag säga att det finns inte det minsta osäkerhet i vår relation men jag tänker inte ens lägga ner nån energi på att förklara något som andra inte vill förstå. Huvudfrågan här är och förblir barnens mående och hur vi ska hantera situationen på bästa sätt för dem, inget annat.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (Pojkarnas bästa) skrev 2020-10-19 10:47:28 följande:

    Du skriver att den äldre grabben vill byta skola (säger han varför) och den yngre vill bo mer hos er. Du skriver också att det bor fem killar hos mamman. En inte alltför kvalificerad gissning är väl att dessa saker hör ihop.

    Fem killar i en nybildad familj (är de alla ungefär lika gamla?) är som gjort för bråk barnen emellan. Och om mammans problemlösningsstrategi går ut på att sätta emot är det ju inte konstigt om beteendet flyttar med till skolan.

    Har ni frågat om mamman och hennes sambo kan tänka sig att låta syskongrupperna gå omlott, i alla fall delvis?


    Han trivs inte på skolan han är nu då han känner sig stämplad som en bråkstake, vi vet att lärarna inte uppfattar honom dom den ständigt drivande utan de ger en nyanserad bild, ibland är han drivande och ibland blir han påhoppad eller i vart fall provocerad då barnen har fattar att han blir arg om man retar honom. Vi vet att han inte är nån ängel i alla lägen men vi förstår ju hans känsla då det nu har blivit så att han känner sig utanför och inte har några kompisar. Sen vill han byta till vår skola då de specialiserar sig på idrott och han vill och behöver röra på sig då han har mkt energi (vi misstänker även eventuellt ADHD men det har inte gjorts nån utredning ännu, pappan motsätter sig dock inte att det görs. Oklart hur mamman ställer sig till det). Han säger också att det är mycket bråk med alla syskon, framförallt hos mamman men han och hans biologiska lillebror är ofta i luven på varann så jag tror att han skulle vilja få nån paus från alla syskon, även om det kanske bara skulle vara en eller ett par dagar i veckan. Han vill även byta till vår skola för då får han bo nära och skulle kunna cykla själv till och från, nu går de på en skola som är mittemellan och kräver skjuts.

    Vi har frågat mamman om syskon grupperna kan få gå omlott så barnen kan få lite egentid med henne men det går inte, för hon vill ha sin egentid och en hel barnfri vecka. Och detta är inget överdrivet, vi har det skriftligt i sms att det är så hon uttrycker sig. Men det är svårt. Hon pendlar väldigt i humöret och ena stunden säger hon att den minsta ska bo hos oss på heltid för hon blir så arg och ledsen när han säger att han Vill det, i nästa stund blir hon arg på pappan och då hotar hon att söka om enskild vårdnad för båda två.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (.) skrev 2020-10-19 13:22:23 följande:

    Så bra att pappan är drivande och engagerad. Hur har skolan rent praktiskt hanterat bråken /slagsmålen? Har det efter krismötet kommit något förslag på konkreta åtgärder? Hämtar och lämnar pappan varje dag när barnen är hos er? Daglig kontakt med pedagogerna är nog bra, och att han verkligen frågar hur eventuella konflikter under dagen både har uppkommit och hur de har hanterats. Ibland måste man som förälder ligga på för att få förändring.


    Vi gick väl ett väldigt luddigt svar av skolan, svaret var typ att de hade pratat igenom situationen och skulle utvärdera utvecklingen efter höstlovet. Blir det ingen förbättring eller t.o.m. sämre skulle de återkoppla och tillsammans med föräldrarna diskutera vad de kan göra i skolan och vad vi kan göra hemma. Pappan har bett om rak kommunikation och att han direkt får veta om det händer nåt då det här med bråken på skolan tydligen pågått under flera veckor utan att vi fått höra något. Han säger även hur vi hanterar det hemma och vad vi har gjort. Det är han som hämtar och lämnar varje dag, endast undantagsfall som jag gör det om han måste hoppa in och jobba kväll.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anfield12 skrev 2020-10-19 14:40:54 följande:

    Det kommer alltid finnas bittra bio-mammor här på Familjeliv som hackar sönder bonusmammor och deras genuina oro. Försök att inte bry dig så mycket om det, TS. Du är fantastisk som vill engagera dig så mycket i din partners barn och du vet bäst hur er hemmasituation ser ut.

    Du kan göra en anonym anmälan om du vill. Var då mycket noga med vad du säger och att dölja ditt telefonnummer, så tar sociala myndigheter det därifrån. På så vis kanske ni kan bespara er lite tjafs med mamman.

    Hoppas det löser sig till det bästa för er alla! <3


    Tack för stödet! <3 Blir nog ingen anonym anmälan eftersom det blir uppenbart att informationen kommer från någon med insyn så det är nog lika bra att stå för den isf, däremot kommer vi göra den tillsammans, om det leder till det. Vi funderar fortfarande vad som blir den minst dåliga vägen att gå för att få bästa resultatet för barnen.
  • Anonym (Orolig bonusmamma)
    Anonym (Pojkarnas bästa) skrev 2020-10-19 18:26:07 följande:

    På något sätt låter det som att situationen i mammans nya familj är i upptrappning. Har de ganska nyligen flyttat tillsammans? Har du någon aning om hur de andra tre killarna i familjekonstellationen mår?

    Går förresten alla i samma skola, kanske friktionen finns även där?


    De har bott tillsammans i typ 9 månader, vi gissar att det är slitningar i familjen men det är ju bara spekulationer utifrån det vi hör från barnen plus hur mamman beter sig och verkar må. Det enda vi vet som är ett faktum är att de renoverar hela huset, både insida och utsida samtidigt så det är fullständigt kaos med prylar överallt just nu, samt att det är för litet så båda yngsta pojkarna tvingas dela rum fast de är från olika familjer. Det kan ju funka ibland men jag vet att vår yngsta tycker att det är jobbigt och även lite orättvist. Vet ingenting om de andra killarnas mående, knappt sett den och de går på en annan skola.
Svar på tråden Anmäla barnens mamma?